Vilken upplevelse & minne

Idag gick jag och Janne iväg för frukost på ett genuint japanskt café. Philip vilade tills dagens planer drog igång.

Trafiken är oftast så här.

Sedan skulle vi träffa en japansk vän till Jannes familj.

Janne och Mark (hans engelsks namn), Yukinari (hans japanska namn) hade inte setts på 35år.

Mark ringde och hittade inte riktigt hit så Janne gick ut. Jag gick för att knacka på Philip och hörde då att det måste ha stött på varandra. Det hördes högljudda röster och massor av skratt, ens skratt var Jannes.

När vi kom ut lyste det om båda två, så lyckliga att ses igen.

Mark ville visa oss lite av Kyoto så vi hoppade in i hans bil och drog iväg.

Vi åkte till Kinkaku-ji, eller Guldpaveljongen som det heter på svenska.

Det märktes inte ett spår av att det gått 35år sedan de sågs sist, fantastiskt att se dessa två. De skrattade, talade minnen, talade om vad som hänt i deras liv sedan de sågs om vart annat. Rörande att se deras glädje.

Vi kom fram till någon plats där pengar skulle kastas och träffa någon kittel. Naturligtvis triggade det Janne som skulle kasta.

Vi gick förbi ett tehus där de förr hade tebjudningar.

Jag har lästa att en sådan ritual tar flera timmar att genomföra.

Vi åkte vidare mot ett Kejsarpalats, Higashiyama-Ku.

Jag fann en Buda där jag såg människor röra på statyn och på samma ställe på sig själva efteråt. Jag frågade Mark och de gjorde så för att de skulle bli botade från krämpor i kroppen. Jag gick tillbaka och gjorde en lång procedur för att bli botad i kroppen. Vem vet, imorgon kanske allt ont är borta och jag vaknar upp smal och utan smärta;).

När vi gick tillbaka mot parkeringen var jag tvungen att fota ett träd då det finns så fint växande träd här i Japan.

Jag var även tvungen att fota Marks Austin Martin då den hade ett underbart ljud, den som vrålade likt ett nöjt lejon, ljuv musik för mina öron.

Mark körde en sväng med oss i gamla stan. Det var fantastiskt roligt att åka runt och se så mycket.

Efter det var det dags för lunch, Sushi. En dröm slog in för Janne då han länge önskat att äta från ett Sushi-band.

Janne fyller på hett vatten så vi får ett gott grönt te.

Mark visar oss hur det hela ska ätas.

En fantastiskt god nudelsoppa och den godaste Sushin jag någonsin ätit.

Mark körde oss till en marknad vi skulle gå på efter att vi skiljts åt.

Jag fick tårar i ögonen när jag såg Janne och Mark säga farväl till varandra så känslosamt.

Jag kom in i Jannes familj något år efter att Mark åkt hem till Japan. Familjen har pratat mycket om Mark under alla år och det med kärlek i rösten. Janne har berättat massor av historier och minnen. Det har känts som han tillhört familjen trots att jag aldrig träffat honom. Så underbart att nu äntligen ha fått träffa denna gästvänliga, humoristiska, snälla och omtänksamma mannen.

Mark kunde imponerande mycket svenska trots att han inte använt den på 35år.

Detta blir ett minne för livet och den största intrycket jag tar med mig hem från Japan.

Tack det allra ödmjukast för idag Mark! Jag är evigt tacksam för vårt möte!<3

Vi hörs!

Delfiner, pingviner & Buffé

Vi skulle ses 09 imorse för att gå ut och äta frukost och sedan på vidare äventyr.

Philip meddelade att hans mage gjort revolt, kanske kom den lilla bakterien från restaurangen igår, från flyget eller någon annanstans. Sjuk är stackaren med illamående och diarré, han är liggandes.

Vi startade med att hå och handla vatten, yoghurt och te till honom. Jag skulle passa på att köpa tvättmedel så jag kunde tvätta upp några tröjor. Här finns tvättmedel för kvinnor och för män. Jag hittade ett för både män och kvinnor.

Skulle kika på en av alla färdiga kaffe som finns att köpa på flaska. Hoppade baklänges då jag tog i en och insåg att de var varma. Det står i ett värmeskåp som ser ur som en kyl.

Färdiga sushi fanns i olika former.

Efter det traskade och traskade vi…

… tills vi fann ett kaffeställe.

Efter frukost tog vi en promenad till ett akvarium.

Vi närmade oss en stor park där jag hittade ett lok i sten.

På vägen hittade vi en betalparkering för vespor.

Rökning sker på hänvisad plats även ute.

Så kom vi då fram till akvariet.

Vi gick in.

Stötte på dessa polare.

Medan vi väntade på att delfinshowen skulle starta delades visselpipor i form av sugrör ut och sedan skulle alla lära sig blåsa. Janne tränade ivrigt.

Så drog då showen igång.

Sjöng gjorde delfinerna också.

Andra sötnosar vi stötte på var pingvinerna.

Dessa coola salamandrar.

Maneter i massor

Andra färgklickar.

Krabba.

Någon liten salamander.

Rocks och ett fiskstim

Drakfisk eller vad den heter.

Blåsfisk

Ål

Jag vet inte vad jag/vi ska säga om stället. Vi tycker nog att fiskarna kunde haft större utrymme att simma på.

Jag gick in med lycka och rysningar av välbehag över att få se ännu ett akvarium, tycker det är så spännande och häftigt.

Jag gick ut med ont i hjärtat över att fiskarna kunde haft det bättre.

Vi hittade ett Japanskt lunchställe som serverade buffé. Ville inte filma buffén då vi gjorde nog med uppståndelse som vita:)

En smart sak de hade här var en låda under bordet där du lade dina shoppingkassar, handväska och ytterkläder

En bambuhäck

Olika bostäder

I detta hushåll är de nog välbeställda då de har egen parkering, det är status det.

En Esso-mack var längesedan jag såg

En annan sak som är trevligt här och i Sydkorea är att du på de flests ställen får en engångsservett att torka av händerna med.

Vi hittade tillslut ett ställe som hade kaffe

Vi är hemma i vårt guest house sedan ett tag. Janne jobbar, jag bloggar till dig, Philip mår fortfarande illa.

Vi hörs!

Toaletter & annorlunda påslakan

I Sydkorea såg jag den första toaletten med underspolning.

På just denna satt kontrollpanelen på väggen.

Att testa detta skulle jag nog aldrig göra om jag inte köpte mig en helt ny.

Jag gillar dock att sätta mig på en uppvärmd toasits när det varit kallt på toaletten, det känns lite mysigt för hängtöven och att snippan får hänga fritt i uppvärmd luft.

Toaletten här på rummet har en eko. funktion.

Påslakanet här på första boendet i Japan är lite annorlunda. Enklare att sätta på om inte annat.

Vi hörs!

Mot Japan

I natt bodde vi på flygplatsen. Imorse åkte vi mot flygplatsen och käkade en snabb frukost innan boarding på ett mysigt ställe.

Ingen fick sitta bredvid någon på planet. Vet inte hur hon checkade in oss då vi skulle få sitta bredvid varandra. Philip satt ett par rader framför mig till vänster och Janne i stolen bakom mig. Till detta plan gick det inte att välja platser på nätet.

Jag minns inte starten av planet, då sov jag redan. Jag vaknade till ett par gånger och hade fullt i dreggel på hakan, somnade om samma sekund som jag skrapat av hakan.

En gång till orkade jag hissa upp ett öga, såg att de bredvid mig hade fått varsin box med frukost som de ätit upp. Jag hann tänka: Men jag då, fick inte jag mat? Jag som var hungrig! Sedan somnade jag om igen.

Om jag vaknade av mig själv eller om Janne ruskat liv i mig genom att trycka knäna i min stolsrygg vet jag ej, när jag vaknade till så märkte jag då jag torkat av dreglet på hakan att vi skulle gå ner för landning.

Jag såg en klisterlapp på stolsryggen framför mig.

Tydligen hade flygvärdinnorna försökt få liv i mig när de skulle servera frukost. Det hade tydligen varit lättare att få en stor sten att springa ett maratonlopp enl. Janne. Enligt både Philip och Janne hade det varit rejäl turbulens ett par gånger, det vet jag heller inget om.

Janne satt i mitten på sin rad. Båda passagerarna hade somnat lutandes emot Janne:0)

På väg mot bagaget.

Efter många blanketter om var vi ska bo, vad vi har att deklarera mm. var vi då ute och skulle leta på vart vi skulle byta in våra kvitton på tåg-pass som vi köpt i Sverige. Vid den disken kunde vi lära oss några fraser Japanska.

Philip har redan använt sig av japanska till taxichauffören och restaurangpersonal. Tänk om jag också kunde snappa upp något så fort.

Vi skulle ta oss med snabbtåg från flygplatsen.

Rackarns vilket kaxigt lok;)

På stationen han vi handla ”lunch” och vatten innan det var dags att fara med nästa snabbtåg mot Kyoto. De loket såg ut som en ”gammal” jenkare.

Det här vart lunchen

Fin solnedgång möttes vi utav på tåget.

Efter att Janne jobbat lite var det dags att gå och käka middag. Philip letade upp en restaurang.

Äntligen en Cola Zero. Tror jag druckit två små burkar, en halvliters flaska och en diet cola på över en vecka mot annars 2L Zero om dagen.

Philips hamburgare

Janne och jag käkade svärdfisk.

Idag åt vi iallafall glass tillsammans:)

Philips.

Jag och Janne tog kaffeglass.

Glad att Philip hittade denna restaurang då det var svindlande gott!

Kändes sorgligt att lämna Sydkorea idag, kändes liksom att vi var nära honom i ”hans” land. De kändes det trots att vi var på väg till Japan som varit en dröm att resa till för oss båda i över 30år. Underbart att få uppleva den drömmen med ett av våra barn.

Vi hörs!

Hemma hos Philip

Väl framme i Daejeon.

Vi tog en taxi till Philips universitet, Kaist

bild: kaist.edu

Campuset var väldigt stort, som vår innerstad i Norrtälje.

Gymmet där Philip tränar.

Mot Philips rum.

Läckra träd.

Då var vi framme i den byggnad Philip bor i.

Här fick jag stanna, Janne och Philip gick in.

Detta är en byggnad för endast männen, dit in får inga kvinnor komma. Tar du in en kvinna i byggnaden riskerar du bli relegerad. Tvärt om gäller i kvinnornas byggnad.

Philip kom ut och visade mig sin nya cykel som han köpt. Vilken cykel, så lätt. Cykelnörden Janne tittade med långa ögon på cykeln:)

Det var full rörelse på universitetsområdet, gående och bilar.

Vi gick för att äta middag, till ett ställe Philip och hans kompisar brukar gå.

Jannes käk.

Philips käk.

Mitt käk. Fish and chips. I Sydkorea äts mycket kött och i många fiskrätter ingår kött. I mitt fall fick jag nu också korv. Naturligtvis plockade jag den till sidan. Snyggt skuren iallafall.

Vi skulle äta ”fogskummsglass” tyvärr hade de stängt. Vart taxi tillbaka till stationen. Där hade vi lämnat vårt bagage och facken låstes upp med hjälp av fingertryck, smidigt då slipps borttappade nycklar. De enda som man behöver tänks på att ha med sig är fingret.

Nu snabbtåg mot flygplatsen där vi sover en natt. Imorgon beger vi oss mot Japan.

Sorgligt att lämna Sydkorea just som jag kommit in i det. Finns så mycket mer att uppleva.

Det kändes fint som mamma att se var Philip bor, var han rör sig på stan. Nu vet jag hur det ser ut.

Vi hörs!

Framme i Busan

När vi landat i Busan så tog vi tåget in till stationen. Sist i filmen ser du tak över parkering. Taket bestod av solceller, smart tycker jag, dessa fanns i långa rader.

Vi lämnade in bagaget till förvaring och gav oss ut för att äta lunch.

Philip, vår tolk;), fyller i den mat vi vill beställa till lunch.

Det här ville vi äta.

Efter lunchen tog vi en promenad på stan.

Efter det vart det fika:)

Det var sedan dags att hämta upp bagaget på tågstationen.

Snabbtåg mot Daejeon stod sedan på vårt schema.

Var lite orolig att åka snabbtåg då jag vart åksjuk enda gången som jag åkt X2000

Jag oroade mig i onödan. Jag somnade någon minut efter start och vaknade max 3mim innan vi skulle av. ”Så kan det gå när inte haspen är på”;)

Vi hör!

Mot Busan

Vi sitter nu på flygplatsen och väntar på att få vårt bagage godkänt.

Efter att bagaget checkats in så får vi vänta 10min på klartecken.

De röntgar bagaget så vi inte t.ex fyndat och köpt med oss någon gasoltub till gasolgrillen hemma. Själv tycker jag det känns tryggt att de kollar upp allas bagage.

Nu lämnar vi den fina ön Jeju och flyger till fastlandet. Här vajade palmerna och det var lite mildare klimat, ungefär som norra Spanien.

Wi-FI här i Sydkorea är helt grymt. Snabbt och starkt nätverk. Varenda ställe har wi-fi. Aldrig varit med om så bra på någon resa tidigare.

Vi hörs!

Middagen ikväll

Godegud, vad mat!!!:0

Först kom tillbehören in till maten.

Sedan kom första rätten.

Andra rätten som jag och Janne inte tänkte slåss om med Philip, han fick faktiskt den helt för sig själv;)

Tredje rätten, friterade fiskar och sötpotatis

När fjärde rätten kom på bordet stirrade den här polaren på mig. Friterad så läpparna på den såg ut att vara makeupade. Jag åt mest lotusrot och pytte lite fisk. Svårt att äta av någon som tittar mig djupt i ögonen.Femte rätten var två polare i en panna med stark sås, sötpotatis och lök.Som om inte det var nog så kom det in en fisk och tångsoppa och en skål med ris.Så här mycket mat äter tre korta trådsmala koreaner utan vidare. Funderar om deras magsäck går ner i benen och ända ut till stortårna, Vi hörs!

Mysteri Road

Vi startade dagen med Koreansk frukost.

Vi avslutade inte frukosten med en god kopp kaffe. Den smakade mycket söt O’boy. De gillar sött här i Sydkorea.

Vi travade till vårt stammisfik här i Jeju, Antoniette. Gjorde en liten film om lite av deras inredning. Fortsatte sedan utanför i kulisserna och Janne utbrast: Kan du hela NNNN:s sortiment! (Nej, inte på långa vägar).

Vi tog oss sedan med en taxi till Mysteri Road.

Vi testade med en vattenflaska i uppförsbacke.

Är det månne dessa som är Mysteri?

En mycket god vegetarisk lunch intog vi när vi kom tillbaka. Rätten när den kommer in.

Rätten när den blandats som den ska innan man hugger in på den.

En tripp in på en stor mataffär var ett spännande inslag. Alltid roligt att titta i andra länders mataffärer vad just de stoppar sina magar fulla med.

Utanför stod en sittvagn. Modell och årtal är okänt:)

På vår toalett kan jag kika ut på Janne när jag sitter och trycker. Han kan då likväl kika in på mig. Något annorlunda situation. Hemma har gästtoaletten och badrummet en frostad glasruta mellan sig en kort bit uppe vid taket. Det gör att vi kan prata med varandra om vi tycker samtidigt utan att behöva skrika sinsemellan. Det känns inte konstigt för oss då vi efter 30 år ”plockat av oss den känsliga epiteten”. Just detta skulle nog behövas ett par veckors träning innan det skulle kännas lika bekvämt som en Swedese Lamino fårskinnsfåtölj.

Vi hörs!

Snoppfisk

Efter soluppgången gick Janne på massage. Jag och Philip gick för att vila. Janne kom tillbaka och berättade för mig som var sömndrucken att kvinnan travat runt på hans rygg. Hon hade sedan lagt varma handdukar i hans ansikte. Innan han visste ordet så började hon raka honom i ansiktet;)

Jag somnade om, Janne somnade. När vi vaknade så var der till att kasta sig i duschen och sedan ut på stan.

Vi stannade till på Antoniette för en fika. Så grymt bröd med smör och röra på röda bönor.

Många bakverk som jag hade kunnat testa.

Vi knatade vidare mot en marknad.

Philip visade mig snoppfiskar. Skulle jag ta en sådan i min mun så skulle jag nog behöva vars avsvimmad först. Ändå väldigt söta och lite sköra om jag får säga mitt.

Efter ett travande på staden ville vi testa på sötpotatissprit, sagt och gjort.

Innan det skulle drickas skulle ett spel göras.

Jag var med trots att jag bara läppjade på spriten.

Vi hörs!