3-års kalas

Enya hade sitt födelsedagskalas idag.


Hon gillar Mimmi Pigg, något som är självvalt.

Charlotta gjorde kalaset i Mimmi Pigg-tema.

I taket hängde det vita och röda, med vita prickar, ballonger på en snygg rad. Missade att fota det.

Jag fotade fikabordet, vilka konstverk, jag menar bakverk;)


Oreos-kakor som fått mimmiöron.


Mimmi- cake pops.


En Mimmi-cake pops tog en selfie, tur så du får se så fina de var.


Tårtan, en dröm för ett Mimmi-fan.


Jag är mållös, vilket arbete och tålamod att skapa detta.

Fantastiskt Charlotta!!! Du är så duktig! 

Enya var en stolt 3-åring över sitt fina kalas, det förstår jag.

Vi hörs!

Efter min egna minnesstund

Jag tänker på dig nästan hela tiden Ani, har så gjort sedan jag fick beskedet.

Du är med mig när jag handlar, borstar tänderna, uträttar mina behov, lagar mat, tränar mm.

Idag planterade vi små tomatpaprikor-plantor från såjord till planteringsjord.

Igår efter min egna minnesstund för dig så åkte jag hemåt. Hörde efter med Janne om han hade den där tiden över för att åka och fika tillsammans. En fika till ditt minne. Vi hade planerat innan att åka direkt efter minnesstunden om Janne inte satt i något Skype-möte. Jag hade tänkt mig i tanken att jag ville ha en kaffe med ett hjärta på för din skull. Jag fick det. Vi satt och talade om dig Ani, vi försöker förstå. Jag visade bilder för Janne som jag tog strax innan 12:00 då min egna minnesstund startade, samma tid som din begravning i Dalarna. Vi två hann inte dricka kaffe tillsammans eftersom jag började med det efter 40 och tvingade mig själv dricks under ett reportage som av någon anledning skulle göras med mig, ett reportage om typ: Mitt älskade kaffe! 

Vi drack ju kaffe en eller två gånger i yngre tonåren då vi fick för oss att vi skulle lära oss dricka kaffe.

Kommer du ihåg att vi till och med planerade att börja röka för att visa våra morsor att det visst gick att sluta röka. Vi gillade ju inte att det rökte, så vi gick och köpte cigg med inställningen: Nu ska vi visa dom minsann! Hur gick det att sluta för oss? Morsorna slutade efter många år, innan oss. Jag slutade för snart 4år sedan. Slutade du? 


Livet för oss andra som älskade dig högt måste nu gå vidare. Jorden snurrar runt ändå fastän jag vill skrika högt till alla: STOPP, STANNA, MIN BÄSTIS ÄR DÖD! 

För mig var det barnvakt till yngsta Kotten som stod på schemat och har så gjort i ett par månader. Kotten med ”Pampers reklam-ögonen” så isblå.


Trots sorg så måste saker och ting vidare. Vi lekte.


Efter dryga timman så kom Charlotta med storasyster Enya. Hon hade haft en stor dag i sitt liv, hon hade nämligen gjort sitt första tandläkarbesök och var så stolt. 


Enya fyllde 3år dagen innan, en busig, glad och humoristisk liten retsticka. När jag skulle fota hennes så mörkbruna ögon så började hon retas med att halvblunda.



Trots att livet nu tagit en annan okänd väg då du inte längre är med så var jag tvungen att ge våra hundar mat, jorden snurrar vidare vare sig jag vill eller inte.


Mat behövde också lagas, det blev en Frittata, Janne fick getost på sin del.


Jag äter inte kött längre. Nu har jag ju alltid gillat tillbehören bättre än kött och fisk så länge jag kan minnas. Fisk äter jag ibland och skaldjur. Jag har väl hunnit sparat in några kossor och grisar nu.

Idag när jag skulle skriva till dig så kom våra andra två Kottar med vår svärson.

Todd, den näst yngste. En riktigt kramgo och framåt kille.


Morfar Janne, ja kan du tänka dig att han nu är morfar, och Alvar, det första barnbarnet byggde pussel. Angelica är mamma till dom här Kottarna.

Charlotta och Angelica är inne i Stockholm på möhippa för Josefin. Hade du varit med oss ännu så hade du kunnat kolla på #jojjeshippa17

Det är Mikael som gifter sig med sin ungdomskärlek. De gifter sig på sin 10-års dag.


För mig är det här en stor del av livet. Jag oroar mig för våra barn. Som att Philip sticker ett år till Korea för att plugga, att Mikael och Josefins bröllop blir så lyckat som dom vill ha det. Att Angelica slutar stressa så att hennes mage får läka. Att det går bra för Charlotta att sedan börja jobba igen, att Kottarna håller sig friska, att Jannes stundande hjärtoperation går bra utan komplikationer och många många andra saker. 

Livet har så många härliga stunder. När jag stod och hackade iordning kvällens middag…


…hörde jag utanför Alvar som skrattade så där hjärtligt, medryckande och värmande som bara barn kan göra.

Allt detta tackade du nej till och jag förstår det INTE.

Varför Ani?

Nu ropar livet på mig igen att jorden snurrar. Alma skäller på mig för att tala om: Matte, det är dags för vårt kvällsben!


Snart tjuter ugnen att de rostade abuginen med tomatsåsröra är klar och vi ska äta. Även alla nya smakupplevelser du hade att upptäcka tackade du nej till.

Varför Ani?
Vi hörs!

Sov Gott min bästa vän!

Imorse hissade Janne flaggan för dig min älskade vän. 


Efter att jag tittat på flaggan en stund gick jag för att göra mig fin för dig.

Jag flätade omsorgsfullt håret i en inbakad fläta. Jag klädde mig i en  tunika/klänning med mycket tyg. Jag hängde på mig en halskedja med ett hjärta och tillhörande örhängen för att symbolisera min starka kärlek till dig.


Ett trassligt hjärta så som livet kan vara.

Jag är helt klädd i svart förutom mina skor. Jag tog dom på mig för att visa dig att jag inte är så blyg och osäker längre, jag törs synas.

Kl. 11:05, som planerat åkte jag för att köpa ett ljus precis som jag ville tända för dig. Jag googlade upp inatt var de ljuset just fanns som jag ville tända till dig.


Kl. 11:44 kom jag hit till Malsta kyrka, en plats som är mycket vacker, påminner lite om Norrbärke att det ligger vid vattnet.




Jag tände ditt ljus i minneslunden, det är ett ljus med ett hjärta för att visa dig att jag Älskar Dig!


Jag var redo kl.12:00 när din begravning startade i Norrbärke kapell. Jag är glad att åkern börjat grönska, det är så mycket finare. Sist jag var här var det visset gräs och det var så jag hade sett i mina tankar att det skulle se ut, nu vart det så mycket finare för dig.
Det var mycket tårar min bästa vän. Jag är så obeskrivligt ledsen över att du inte finns här hos oss längre. Jag satt på bänken och tittade på ljuset, grät och mindes dig under din begravning, sedan satt jag kvar och skrev till dig.

Jag är ARG på mig själv för att jag INTE finns på plats hos dig idag. Vad är jag för en bästa vän?

Jag var arg på Dig igår. Arg för att du lämnade dina barn och bonusbarn så här. Att du valde det här för andra runt omkring är en sak, men dina barn!? Det är inte okej!

Jag är också ARG på mig själv över att jag inte bara helt lade bort mig själv, delvis min egna familj, helt dig min bästa vän och alla andra i mitt liv för ca:10 år sedan då jag gick helt upp i att försöka rädda alla ungdomar/barn/småbarn som vi tog emot i vårt hem. Jag trodde på allvar att jag skulle kunna rädda alla de dryga femtiotal som passerat vårt hem. Varför gjorde jag så, varför gav jag allt mitt på det viset? Varför gjorde jag så mot dig och alla andra, varför gav jag inte dig/er tid? Jag gav ju utsatta ungdomar/barn/småbarn all min tid, varför? Du och min egna familj har ju betytt så mycket för mig.

Varför lyfte jag inte bara luren som vi båda gjort så många gånger förut för två år sedan då jag slutade jobba för utsatta. Varför satt jag och letade efter dig på Facebook? Så många gånger jag sökt dig där under de senaste två åren, jag har funnit dina barn där. Det är mitt fel, nu är det försent.

Sedan jag fick veta har jag tänkt på dig nästan varje minut. Försökt förstå. Jag har tänkt på dina barn, bonusbarn, bonusbarnbarn, din make, din bror med familj, din mamma och pappa. Jag minns så mycket, vi delade ju allt som barn och långt in i vuxenlivet. Vi talade ofta i telefon. Igår minns jag din hud, den var alltid mjuk som sammet. På min möhippa då jag fick bindel på ögonen så visste jag att du var med, för jag kände din hud på din arm då jag trevade med mina armar i mörkret ni gett mig i form av bindeln.

Här är mitt liv, här inne. Jag kommer skriva till dig igen.

Du var den starkaste, modigaste, klokaste och vackraste utav oss två.

Vi ses en dag ”Ani”, då får du berätta allt.

Älskar Dig!

Sov så gott!


Vi hörs!


Skippade bedövningen…

…tänkte det här kommer kosta skjortan, om jag hoppar bedövningen så blir det billigare.


Hade två tänder som gått sönder. En tuggtand längst in, på min vänstra sida, tuggtanden längst in på min vänstra sida längst ner. Den senare hade en fjärdedel av tanden gått av rätt ner, biten satt kvar.

Minst två tänder om året biter jag sönder. Jag går ju med ett konstant stresstryck i käken. Biter ihop tänderna som om jag bet i en kvist från en buske, hängandes ut för ett stup och tänderna var det enda som kunde hålla mig kvar för annars skulle jag störta ner för stupet och bara bli en hög köttfärs längst ner på marken. Mina armar var förlamade så de hade jag ingen hjälp utav att hålla mig kvar.

Det är dyrt att gå och laga tänderna. Jag passade på att göra den årliga undersökningen också. Bilder behövdes inte tas då de förra var bra och inga hål hade blivit i någon tand. Fanns inte ens någon tandsten. Drygt 1900kr kostade kalaset, ganska dryga 1900;) skulle sagt nästan 2000kr, jag tycker drygt 1900kr låter billigare;)

Denna tandläkarmottagning vann årets väntrum 2014.


Jag har varit borta här ifrån länge igen, för länge. Tiden har verkligen inte funnits. Angelica, Jens, Alvar, Todd, Kakan och Smilla bor här sedan förra måndagen. Det är mycket att göra, tvätta, plocka, handla, torka, leka, vara barnvakt ett par tre fyra gånger om dagen, fodra hundar, locka in skällande Smilla mm. mm. Det har varit dop för Noah, alla hjärtans dag. Det får jag uppdatera dig med senare. Nu hann jag skriva en kortis då jag vilar den där trasiga tråkiga ryggen. När ska sjukvården börja med ryggtransplantationer?
Vi hörs!

p.s. Jag vet att tandläkarbedövning  ingår i priset, skojade bara lite. När jag sa det till Janne skulle du sett hans ansiktsuttryck:) det sa: Du är inte klok, snål åt dig själv!:) Jag är lite spruträdd och gillar inte känna när nålen går i tandköttet, det är vidrigt tycker jag, så det var bara därför. d.s.

En mormors ”vardag”

Kotten har bestämt sig för att bara sova om vagnen är i rullning. Att inte gå som en hysterisk mormor och gunga på vagnen och köra i ett 90 km/h tempo trots att hastighetsbegränsningen här hemma råder på ca: 7km/h är enda allternativet, en för trött ettåring är inte alltid en lek. Jag är ensam hemma så ingen kan bötfälla mig.

Trots att jag är mormor så behöver jag uträtta vissa behov som toalettbestyr, typ pudra näsan. Att behöva skaka och knuffa samtidigt som urinblåsan får sig en tömning så blir det som en vattenspridare i toalettstolen.


Ibland tvingas Kottarna även vara med då det stora sker på toaletten. Är ingen hemma och det pockar på där bak är det bara att samla in alla och ta med dom in. Så var det ju även med våra barn. Det är därför det inte är så många kvinnor som sitter och ”vilskiter” i en halvtimma. Oftast så är det bara att ta i och tömma snabbt då barnen klättrar i badkaret, får tag på en schampoflaska, tamponger, tvättar händerna läs: blöter ner halva badrummet, tömmer papperskorgen eller något annat roligt som finns i ett badrum. Har barnen någon liten kompis här och det är i ”lämna ej utan uppsikts åldern” är det bara att slita med dom också. 

Sådant här står inte skrivet i någon barnbok. Det är en av alla överraskningar som inte nämns en förälder får. Och nu har jag avslöjat det här om det är någon här inne som inte har barn och har tänkt på saken.
Vi hörs!

Hjärtan till Hjärtat

Köpte färska tortelini när jag var och handlade. Inför alla hjärtans dag fanns det röda hjärtan fyllda med olika ostar. 

Tänkte jag skulle överraska Hjärtat med lite hjärtan till middag.

Det var han som fick laga middagen idag, jag var upptagen med Kottar jag. Sådan är jag.


Janne satt och lyssnade på något webbinar via jobbet under hela middagen. Så någon romantisk middag med ett par spelandes Italiensk romantisk musik på dragspel och fiol, inga fåglar cirkulerade kvittrande ovanför våra huvuden. Ljus på bordet hade vi iallafall. Angelica och Jens tog och nattade Kottar.

Jens bar upp juniorsängen jag skulle måla om till Alvar. Innan idag rev jag Todds resesäng och drog in spjälsängen i gästrummet till Todd. Nu hoppas vi att Alvar sover bra i sängen. Igår kväll vaknade han vid 23. Jag sa åt Jens vid 23:30 att han måste sova som ska upp och jobba. Alvar fick följa med mig in till oss, han ville vara uppe så jag lockade med att han kunde få titta på min telefon en stund. Alvar var klarvaken. Stunden blev till 02:30. Janne tog till flykten till kontoret för att sova efter någon timma. 02:30 tog jag bort telefonen till protester. Idag är jag och Janne som trötta småbarnsföräldrar;) Vi kunde ju ha sagt till Angelica och Jens men vi tyckte de behövde få så mycket sömn som möjligt. Lillkotten är ju förkyld och vaknar flera gånger per natt. Det var ändå mysigt att få ha Alvar bredvid sig under natten. Janne tassade in efter att jag gått upp. När Angelica gick för att väcks Alvar låg Janne och Alvar och höll varandra i handen:)


Todd och jag har lagt pussel.


Blir det tråkigt går det att leka med pusselbitarna så här:


Vårkänslorna spirade i de fyrfotas kroppar. Ett säkert vårtecken är när hundarna söker sig till solstrålarna och att dom värmer.
Vi hörs!