”Jag är gammal…”

”Jag är gammal! Du borde ta hand om mig istället! Ge mig frukost på sängen med nykokta ägg, nygjord smoothie, kaffe, en rågmacka med god ost! Massera min rygg och vara snäll mot mig! Tänk på att jag är en gammal man!”

Det här och många fler tjänster jag ”borde” göra fick jag höra av Janne i helgen då jag hoppade på honom och killade, nöp här och där och var grymt kaxig i munnen (impad själv faktiskt) då jag pinade honom.

Ärligt så stirrade jag bara på honom. Jaha, det tyckte han, det tycker kanske inte jag, inte i den omfattningen han uttryckte.

Jag kontrade med hur många gånger jag har kommit med frukost och väckt honom och han sagt: Jag hade inte tänkt gå upp än, sätt det i kylen! Tack tack!

Imorse väckte Älva mig som vanligt, imorse 07:10, mellan 05-07 varje dag väcker hon mig, då vill damen morgonkissa. Oftast följer hon med mig tillbaka i sovrummet igen. Ibland vill hon ligga i hallen, ibland i soffan och ibland i köket istället för att komma tillbaka till sovrummet. Ibland ångrar hon sig då hon inte följt med tillbaka till sovrummet. Imorse kom hennes ”ångervecka” precis då jag somnat om. När jag vaknade till igen och såg Janne snusa gott gick jag för att ta hand om min ”gammal” man. Från hans önskelista fixade jag iallafall nykokta ägg, fil och crunch och äppeljuice.


Jag vill ju försöka vara en god hustru till den gammal maken.

Funderar på att beställa en rullator till julklapp åt honom. Tror inte du han skulle bli överlycklig över min omtänksam?
Vi hörs!

Hur tänkte jag?

Plockade iordning mina tights i garderoben.

Jag vek omsorgsfullt om alla mina tights. Ordnade upp de i tre prydliga högar, en för full längd, en för trekvarts längd och sista högen blev cykelbyxor-längd. 

Lite slentriant blev det och tankarna flög på annat håll då denna syssla ju inte kräver några som helst högskolepoäng eller något högt IQ.

Som om du tar en sylvass nål och sticker hål på en ballong så har du exakt det som hände i min skalle och som fick mina pågående tankar att försvinna. Mina ögonhålor blev också luftade då ögonen trillade ur av häpnad och det enda som höll dem sammansatta med ögonhålorna var några nerver som de dinglade kvar i. Det var de här paret tights som fick ovan påverkan på mig.


Jag hade glömt bort detta par. Undrar varför?

Hur tänkte jag när jag klickade hem detta par från nätet?

Hur tänkte jag när jag inte returnerade dom?

Var dom asbilliga och jag tänkte: De duger till mig!?

Dom måste ha varit asbilliga, eller hur? För vilken rimlig förklaring kan det annars vara?

Jag drog på mig ”läckerheterna” ich gick ut för att visa upp mitt fynd för Janne som satt och drack sitt morgonkaffe i solen.


Han höll just på att ta sig en klunk kaffe som med vändande post sprutade ut ur munnen som ett sprinklersystem. Han stirrade på mig och sa stammande: Vaaaadd haaaar duuuuuu pppppå dig!!!

Jag: – Mina nya tights!

Janne: – Du får gärna ha dom där på dig men INTE i närheten av mig!

Han satt tyst en stund och sade sedan: Du får ha dom där när du går på någon klubb!

– Vad då för klubb?

– Någon klubb finns det väl kanske där de där byxorna passar! Du ser ut som en riktig kärring! Någon klubb dit kärringar går!

Vet inte vad jag ska googla på för sökord för att hitta en sådan klubb.

En sak är då säker, de var grymt grymt sköna, så lena på insidan. Tror jag sparar dom ändå. Kan ju använda dom som långkalsonger när vargavintern kommer, de var ju så mysiga mot mina ben.
Vi hörs!

Kokat sten & kycklingfilé

Just nu är jag så irriterad och arg att det känns i hela kroppen, samma känsla i kroppen som då jag ”tvingas” spela något sällskapsspel, kubb, bowling eller något annat ohälsosamt sällskapsaktivitet. Det var längesedan jag var så här. 

Jag vill kasta min telefon, Mac airen och den stationära datorn i skogen bakom huset. Jag ha också lust att ta den där fiberkabeln som går in i huset och ta och dra i den tills kabeln lossnar i gatan och kasta ut kabelhelvetet också i skogen. Jag ska börja skicka röksignaler om jag vill något. Ja jag ska börja blogga iform av röksignaler tills jag eldat upp hela skogen bakom huset.

Jag är lika arg som dagen innan mens då jag bara går och letar efter en vattenpöl på gatan så jag kan dränka mig. Mens borde jag inte få då jag hade ägglossning i fredags. Fast vem vet vad som kan hända i klimakterievärlden, där verkar det kunna vara hur som.

Det här kommer inte gå över förrän jag har sovit, funderar starkt att gå och lägga mig för natten nu, 15:39.

Allt började egentligen i lördags. Jag skulle blogga och fick inte in mer än en bild, med bild nr:2 testade jag 103ggr på lördagen, två gånger på natten mellan lördag och söndag, provade 714 gånger på söndagen. 

Jag bloggar med telefonen. Jag frågade Janne hur jag får över bilderna till den där Mac air, eller Air Mac, strunt samma, jag vet inte vad den heter. Annars e-postar jag bilder till den stationära datorn och sparar bilderna på skrivbordet om jag ska blogga på en dator, krångligt och drygt då den står på ett annat våningsplan än den jag mest befinner mig på.

Janne berättade att det var så enkelt att dra över bilderna till dropboxen. Han skulle visa mig och hittade då inte den på datorn eller om han inte fick upp den. Han startade om datorn. Efter det så sket det sig. Efter nästan en timma med hela Appelsuporten inblandad återstår bara att lämna in dator(helvetet) trots att de inte såg att det var något som pajat i datorn. Den kommer hit men inte längre.


Jag gick till den stationära datorn, e-postade iväg bilderna via telefonen. Efter lång tid och många försök lyckades jag spara ner bilderna på skrivbordet, de hade gjort om lite sedan jag gjorde det sist, typ hösten -78.

Då visade det sig att mitt färdiga inlägg inte låg där inne i utkast. Jag försöker då publicera inlägget utan bilder för att sedan gå in och redigera och lägga in bilderna, då går det inte att pulicera inlägget på telefonen. Då brinner jag halvt upp och går där ifrån.

Kommer sedan på att jag vid två tillfällen tidigare raderat appen på telefonen för att sedan tanka ner den igen. Jag gör det och då går det att lägga in bilder, spara och publicera. Jag jublade i ca: 10sek tills jag upptäckter att alla tillägsverktyg inte funkar. Jag försöker men släpper det då resten av mig håller på att brinna upp.

Vi tittade på TV resten av kvällen.

Imorse, tidigt, åkte Janne till Tallinn. Lyckost Janne att få åka dit och lite avis är jag allt, det är ju en av mina favoritstäder. Som den goda hustru jag är så vinkade jag hejdå glatt.


Gick och drack mitt morgonkaffe och gav mig f-n på att kolla bloggverktyget igen, hur svårt kan det vara egentligen?

Det ville sig INTE. Jag gick till den stationära datorn. Den sitter med kabel direkt i dosan till fibern, bättre kan det väl inte vara. Det tog tid, det var så segt så segt. Gick inte ens att få ljud till radion på datorn, det tog för lång tid att buffra. Andra sidor och bloggsidan tog en evighet. 

Det är bara Janne som är nöjd med vårt fiber. Vi andra tycker wi-fi suger. När vi säger till så kollar han på Bredbandskollen och där visar det alltid att det är så hög kapacitet att hela Folksam skulle kunna få nät av oss med den kapacitet vi har in i huset. Det tar såå lång tid med vårt wi-fi att jag slår om till 4G istället. Att FaceTime med wi-fi så laggar det bara. Radion på den stationära datorn kom igång efter drygt 30-40min, precis så gjorde det igår. Då hade jag redan glömt att jag försökt satt på radion.

Medan jag satt och tittade på hur cirkeln snurrade och snurrade och snurrade så började det krypa i kroppen.

Jag började titta på annat i rummet för att inte brinna upp, jag får sådant kli av att vänta. Jag såg då akvariet och de stackars fiskarna. De kommer näst sist på göromål, jag själv kommer i sista hand i min egna ranking. Jag har inte haft tid eller tillfälle att göra något vattenbyte. Tidigare gick det att ha Kottar med då jag gjorde det. Nu går det inte längre då de är mer att ta för sig och det blir lek i akvariet. Jag tänkte att nu måste jag ta tag i saken. Såg att svartalgerna tagit fäste i akvariumet. Beslutade mig för att koka den stora lavastenen och de andra srtora stenarna för att ta död på en del. Så på med 10L kastrullen på spisen.


Lavastenen och en annan sten går inte i hela i kastrullen, så de kokas två gånger. Att vända på en kokande sten i kastrullen rekommenderar jag INTE, det har jag testat tidigare och nu lärt mig av mitt misstag.


När jag gör ett vattenbyte så har jag en hävert med ett plaströr som jag sticker ner i sanden, sanden kommer då i rullning i röret och tar med sig skit från botten och det som ligger i sanden.


Så vattnet som kommer i hinkarna ser väldigt skitigt ut. När jag höll på så kom jag på att jag läst att akvarievatten är kanon till växter, värsta gödningen. Tänkte då på de stackars smultronlandet som Kakan, Älva och Smilla sätter sig och pissar i och alla ska dom kissa över varandra. Annars kissar inte Älva där när inte Kakan och Smilla är här. Plantorna dör av deras kiss. Förra året fanns det nästan inte en planta kvar. Jag satte nya och lade Kompostgaller uppe på. I år kom jag på försent att sätta dit Kompostgaller direkt snön smälte, flera plantor har dött. De nya plantorna jag måste sätta igen kommer inte ge smultron i år.

Jag tog och bar upp fem av åtta hinkar tills multronen. Telefonen ville jag ha med upp. Fast hur tar jag den när jag går och bär hinkar i vardera hand och inte har några fickor? Jo Barbapapporna var ju ute på grönbete så jag lade IPhonen under en Barbapappa. Märkte att minst två IPhone hade fått rum där under. Fyllningen i Barbapapporna har ju med åldern trillat ner så de fungerade som en tyngdstopp så inte telefonen gled iväg. Ja då hade jag någon nytta av dom till något iallafall.


Nu hoppas jag att smultronen växer så det knakar. Naturgödsel på högsta nivå. Nu slipper Janne sätta sig på huk där ute och göra det stora för att gödsla, han lär ju vara glad nu;)

Efter kokning av stenar skulle dessa skrubbas för att få bort algerna. Sådant har jag tålamod med och kan stå i evighet. Annars har jag en ängels tålamod för det mesta, lite för långt faktiskt, det är inte riktigt hälsosamt.

Så istället för de ca: 2h ett vattenbyte med rengöring av pump och slangar så tog mitt lilla projekt 6.5h. Det är också typiskt mig.

När Janne åker iväg så drar jag alltid igång med något projekt, slår aldrig fel. Denna gång planerade jag att bara tvätta våra huvudkuddar och bädda rent och sätta i sommartäket i sängen. Sedan skulle jag ägna mig åt mig,  det sket sig, får göra det imorgon istället om jag hinner.

Jag kokade ett par upphackade kycklingfiléer till flickorna.


De tycker det är gott att få något iblandat i fodret. Smilla gillar att här då något gott i fodret, hon brukar säga till att hon vill ha mat då hon kommer:)

Klart en fyrfota tycker det här set aptitligt ut;)


Efter det gick jag på och skulle logga in med min inloggning för att få verktygen inne på bloggen. Det säger att jag inte kan ha den inloggningen utan ska logga in med e-postadressen, jag skriver då in den e-postadressen som är kopplad till bloggen. Det svarar då att en verifieringskod skickas till e-posten. På gmail i telefonen går det inte att logga ur eller skifta användare. Jag kom då på att jag laddar ner gmailappen. Där kunde jag då logga in på bloggens e-post. Där fanns många mail men inte med någon vetifieringskod. Jag hittade ett annat roligt mail från november. Ja det är längesedan, fart när det inte går att logga ut och in med annan e-postadress på telefonen så går jag inte in. Jag hade missat två roliga samarbeten också, dessa två var något jag faktiskt kunnat tänkt mig att göra.


Jag försökte inne i bloggverktyget igen och en kod till skulle skickas, inte f-n kom den heller. Efter femtioelva gånger brann jag av. Jag är fortfarande lika irriterad och arg. Vad är problemet liksom? Allt för jag uppdaterade telefonen i fredags, det händer alltid något och något som sedan inte funkar. Så gudars jobbigt med teknik jag inte kan och förstår.

Nu ska jag gå ut och tända eld på skogen och skicka ett röksingnalmeddelande till Janne. Bäst du håller utkik genom fönstret ifall jag skriver ett till blogginlägg ikväll med hjälp av röksignaler.
Vi hörs!

Lär Kottar om respekten till djuren

Våra barn har redan gått ur min skola, respekt om djuren.
Det finns få saker som gör mig så arg som om jag ser någon behandla djur illa. Ni som varit här inne vet hur jag flyttar sniglar och daggmaskar från gångvägar till kanten då jag är ute och går så de inte ska bli överkörda eller ihjältrampade. Lite synd bara om jag råkar flytta dom till fel sida vägen än var de hade tänkt sig;) Janne brukar otåligt säga: Sluta nu Elisabet! NU går vi vidare! när vi går tillsammans.
Igår plockade jag bort ett par sniglar som jag såg då jag plockade hundskit innan Janne skulle klippa gräset, då slapp de bli halshuggna av knivarna under gräsklipparen.
Alla djur som kommer in bärs varsamt ut igen. 
Våra barn gör likadant (hoppas jag).
Mikael och Josefin hade mal i sin förra lägenhet, de fick dom och hål i kläder på köpet. Jossan slog ihjäl malen, Mikael sa då: Ska vi inte släppa ut dom istället för att döda dom! Josefin trodde han skämtade först, sa sedan: Nu får du ge dig!:0)
I fredags då vi var barnvakt tog Alvar in en av åkdonen och körde i gamla köket.


 Ur hjulet ramlade en snäcka. 

Både Todd och Alvar ville klämma på den där den låg i min hand. Snigeln visade sig inte efter att ha ”centrifugerat” i hjulhuset. Jag förklarade att det bodde ett djur där inne, en snigel. Jag förklarade att vi ska klappa den fint så inte snigelns hus går sönder för då dör den och kommer till himlen, snigelns mamma blir då ledsen. Så vi släppte ut den och Todd tittade mycket intressant. Alvar och Enya har ju varit med förr, myror har jag/vi ju tagit ut massor i år.
Janne dödade en myra framför Kottarna för någon vecka sedan. Då hade jag god lust att dra ner honom till tvättstugan och sätta hans vitala delar i mangeln och köra igång den.
Det var ändå lite svårt att förklara för Kottarna att det var ett djur där inne i snäckan.
Igår då jag skulle köra Alvar och Angelica till Mc Donalds för att köpa hem lunch så plockade jag vant upp en snigel från uppfarten för att den inte skulle bli ihjältrampad. Kom då på att jag tar den i handen och visar Alvar hur den ser ut.


foto: en något äcklad angelica.wallgren

Jag visade hur tentaklerna fungerade, att det var som snigelns ögon. Försökte få den att dra sig in i sitt skal, det ville den inte, den kröp runt runt i min hand. Alvar var mycket intresseras. Sedan behövde den gå hem till sin mamma så jag lade den varsamt i gräset.

Snipp snapp slut så var den lektionen slut!

Vi hörs!

Hum, vill vi?

Kom ett sms från nr: 2 i vår barnaskara.

Tvåan ligger etta på skaran att få mamma & pappa att hjälpa till.

Skulle fru Angelica vara en poplåt skulle hon ligga etta på Billboardlistan vecka efter vecka, år efter år.


Hon kan hon.

Jag lovade mig själv då våra barn var små, den dag de blir föräldrar skulle jag minnsan ställa upp och hjälpa till. Vi/jag hade väldigt svårt att få hjälp och ibland önskade jag det innerligt när alla fyra var sjuka i perioder och nattsömn var en riktig bristvara. Nu ska jag INTE klaga, jag valde ju att skaffa barn och med facit i hand så klarade jag ju av det. 

Jag hoppas att all tid jag faktiskt lägger ner är uppskattad.

Jag pratade med Petra, e gammal kömpis i går på telefon ett par dryga timmar. Jag kom då på att Ani hade väldigt väldigt mycket hjälp av sina föräldrar med barnen och tog det lite för givet (tyckte jag). Jag tyckte inte hon insåg hur mycket hjälp hon faktiskt fick. Då kände jag att jag hoppas inte vår hjälp tas lite för givet.

Jag tror att vi bara sagt nej två gånger.

Angelica och Jens ska på fest ikväll. Jag kör dom, jag hämtar dom inatt och de kommer hit och sover efter festen så de tar barnen imorgonbitti så behöver inte vi ta dom.

Dags att gå och bädda gästrummet då.
Vi hörs!

Så gott & så enkelt

Här hemma äts det mat med tanke på Jannes viktnedgång. Han väger väl 3-4kg mer än när han var 18år och då brakar det ALLTID igång.

Nu vill han gå ner i vikt till sin stundande hjärtoperation. Han tränar som en tok. Han ska vara i toppform fram till operationen.

Kacl-intaget per portion ligger på ca: 400-500.

Här om kvällen gjorde jag något så gott, en Halomisallad.


Till två portioner gjorde jag så här:

Jag lade bladspenat i botten.

Tog sedan en 1/4 del av en vattenmelon och skar upp dem i trekanter och fördelade över tallrikarna.

Jag finhackade ca: 1/2dl färsk basilika, pressade en vitlök, hällde på ca: 30ml olivolja, saltade & pepprade med nymalen svartpeppar, rörde ihop allt och lät det dra.

Skivade en Halomiost med chili som jag stekte.

Grillade en ask coktailtomater.

Fördelade Halomiosten och tomaterna jämt över tallrikarna och droppade ut dressingen över. Toppade med några färska  myntablad.

Det var så fräscht och gott. Måste göra det snart igen.

Nu kanske du tänker, grillade coktailtomater. Nu var det inte så att jag släpade fram grillen ur förrådet, åkte till kolmilan och köpte kol som jag sedan högg i lämpliga bitar till grillen, toppade med tändvätska och tuttade på. Väntade tålmodigt tills det blev en perfekt glöd och frös sedan rumpan av mig i kylan utomhus medan jag grillade 107 små jäkla tomater. Nej jag måste ju använda min fina grillpanna någon gång. Janne använder den flitigare än vad jag gör. Det blir ju så fina grillmönster och så gott.


Det var mitt mattips till dig!

Vi hörs!

Du & Jag Ani!

Du var som sagt den starkaste, modigaste, klokaste och vackraste utav oss två.

Själv har jag minnet av att jag gömde mig bakom dig. Minner sviker mig inte. Varje bild jag hittade så står jag gömd bakom dig, du var min sköld, du var min stöttepelare som jag alltid fick luta mig emot.

Här är ett utval av bilder på de tidningsurklipp jag fann på oss.

Mulleskolan vi gick på.


Skridskoskolan.


Jag minns inte om detta också var mulleskola eller om vi blivit så stora att vi gick på Strövarna.

Vem ska nu vara livets sköld och stöttepelare då livet kräver det? Du är ju någon annanstans nu då du valde att avsluta här hos oss andra.

Jag kommer nog aldrig förstå ditt val och det brutala sätt du valde att dö på. Fan Ani, det var brutalt och grymt…satanigatan alltså.

När jag tittade på de gamla tidningsurklippen så vände jag på en helsida och fann något som var lite roligt att se i denna kråksång.


Vilka priser. Nästan benfri kassler står det. Jag minns att det var lite ben med. Finns det något annat idag än benfri kassler?

Tomaterna måste ha varit dyra, det var ju faktiskt flygtrandsport på dom;)


Ja du Ani, vi hade ju kunnat suttit tillsammans och tittat på dessabilder och annonser, kanske över ett glas vin. Jag började även med vin en bit efter 40. Nu drack vi ju Aurora, La Garon, Kir och något annat jag inte kommer på i tonåren för yrselns skull. Vi drack ju också ur sugrör då det påstods att vi skulle bli fullste, ja rackarns ullstrumpor så tokigt.

Nu kommer vi inte sitta tillsammans och titta på bilderna och skratta åt priserna på matvarorna, du ville annorlunda, du ville heldre släcka ditt egna liv. Livet, dina barn/bonusbarn, bonusbarnbarn, make, lillebror, syskonbarn, mamma & pappa, släktingar och vänner, arbetskamrater förlorade då du lade alla de i ena vågskålen och döden i den andra, döden vann för dig.
Vi hörs!

Jag bara ”råkade” Ani

Du är fortfarande med mig i tanken till 95%, ibland måste jag koncentrera mig på annat då jorden ju snurrar på här utan dig.

Jag hade tänkt plocka med mig vitsippor till dig när jag hade min egna minnesstund för dig. Fast sedan vart jag tveksam på om det fanns någon vas? Skulle jag ta med en kanske? Hur var det nu i minneslunden, vad var det nu igen som vi levande inte fick sätta på minneslunden till er döda? Jag förstår att kyrkan drog i nödbromsen då minneslunden helt plötsligt förvandlats till rena loppisplatsen med gossedjur, elektriska lyktor i all sköns modeller, plastblommor mm. Så jag hoppade över att hoppa över staketet och plocka vitsippor i skogen åt dig. 

Jag plockade några igår då jag var ute med flickorna, våra taxdamer. Det vart några med betoningen några då de annars så sega taxdamerna vart som tokiga i skogen över något spår så de for kors och tvärs och jag försökte hålla balansen medan de ryckte i kopplen hit och dit. När så mitt ena ben liksom fastnade i rakt läge med knät åt fel håll och det andra benet var i luften och överkropen var framåtlutad så jag studerade blåbärsriset på mycket nära håll gick jag ur skogen då benet lossnade ur sin låsning och gick hem. Så det vart inte så där stora buketter du och jag plockade, eller som du sa då jag tyckte vi var klara att gå hem: Nej, vi plockar mera! så hade inte du sagt till mig hade jag inte fått ihop stora buketter.

Jag plockade några blåsippor också, som vi ”råkade” göra ibland då vi plockade vitsippor. 


Jag trodde jag var på grön kvist då jag igår plockade blåsippor. Vet att de inte var fridlysta här då vi flyttade hit. Nu i skrivande stund så googlade jag upp saken. 


Nu är jag ute på riktigt tunn is och klampar. Jag har brutit mot lagen så det visslar om det. Jag får säga oskyldigt: Jag bara”råkade”…

Jag har lite kontakt med din fina rara lillebror, det hjälper mig i min saknad efter dig. Jag är tacksam över den kontakten. 

Igår var jag riktigt riktigt förbannad på dig. Förbannad att du tog dig rätten att tvinga dina barn/bonusbarn att leva utan dig och helt utan förklaring. Jag tycker faktiskt att det är ett lågvattenmärke  fast än barnen precis blivit vuxna. Ja ja, bli arg på mig tillbaka du, jag tål det och vi om några har väl varit osams såå många gånger och blivit sams lika många gånger snabbt igen. I den här frågan vet jag inte om vi kan bli sams så fort.
Vi hörs!

3-års kalas

Enya hade sitt födelsedagskalas idag.


Hon gillar Mimmi Pigg, något som är självvalt.

Charlotta gjorde kalaset i Mimmi Pigg-tema.

I taket hängde det vita och röda, med vita prickar, ballonger på en snygg rad. Missade att fota det.

Jag fotade fikabordet, vilka konstverk, jag menar bakverk;)


Oreos-kakor som fått mimmiöron.


Mimmi- cake pops.


En Mimmi-cake pops tog en selfie, tur så du får se så fina de var.


Tårtan, en dröm för ett Mimmi-fan.


Jag är mållös, vilket arbete och tålamod att skapa detta.

Fantastiskt Charlotta!!! Du är så duktig! 

Enya var en stolt 3-åring över sitt fina kalas, det förstår jag.

Vi hörs!