Vilken upplevelse & minne

Idag gick jag och Janne iväg för frukost på ett genuint japanskt café. Philip vilade tills dagens planer drog igång.

Trafiken är oftast så här.

Sedan skulle vi träffa en japansk vän till Jannes familj.

Janne och Mark (hans engelsks namn), Yukinari (hans japanska namn) hade inte setts på 35år.

Mark ringde och hittade inte riktigt hit så Janne gick ut. Jag gick för att knacka på Philip och hörde då att det måste ha stött på varandra. Det hördes högljudda röster och massor av skratt, ens skratt var Jannes.

När vi kom ut lyste det om båda två, så lyckliga att ses igen.

Mark ville visa oss lite av Kyoto så vi hoppade in i hans bil och drog iväg.

Vi åkte till Kinkaku-ji, eller Guldpaveljongen som det heter på svenska.

Det märktes inte ett spår av att det gått 35år sedan de sågs sist, fantastiskt att se dessa två. De skrattade, talade minnen, talade om vad som hänt i deras liv sedan de sågs om vart annat. Rörande att se deras glädje.

Vi kom fram till någon plats där pengar skulle kastas och träffa någon kittel. Naturligtvis triggade det Janne som skulle kasta.

Vi gick förbi ett tehus där de förr hade tebjudningar.

Jag har lästa att en sådan ritual tar flera timmar att genomföra.

Vi åkte vidare mot ett Kejsarpalats, Higashiyama-Ku.

Jag fann en Buda där jag såg människor röra på statyn och på samma ställe på sig själva efteråt. Jag frågade Mark och de gjorde så för att de skulle bli botade från krämpor i kroppen. Jag gick tillbaka och gjorde en lång procedur för att bli botad i kroppen. Vem vet, imorgon kanske allt ont är borta och jag vaknar upp smal och utan smärta;).

När vi gick tillbaka mot parkeringen var jag tvungen att fota ett träd då det finns så fint växande träd här i Japan.

Jag var även tvungen att fota Marks Austin Martin då den hade ett underbart ljud, den som vrålade likt ett nöjt lejon, ljuv musik för mina öron.

Mark körde en sväng med oss i gamla stan. Det var fantastiskt roligt att åka runt och se så mycket.

Efter det var det dags för lunch, Sushi. En dröm slog in för Janne då han länge önskat att äta från ett Sushi-band.

Janne fyller på hett vatten så vi får ett gott grönt te.

Mark visar oss hur det hela ska ätas.

En fantastiskt god nudelsoppa och den godaste Sushin jag någonsin ätit.

Mark körde oss till en marknad vi skulle gå på efter att vi skiljts åt.

Jag fick tårar i ögonen när jag såg Janne och Mark säga farväl till varandra så känslosamt.

Jag kom in i Jannes familj något år efter att Mark åkt hem till Japan. Familjen har pratat mycket om Mark under alla år och det med kärlek i rösten. Janne har berättat massor av historier och minnen. Det har känts som han tillhört familjen trots att jag aldrig träffat honom. Så underbart att nu äntligen ha fått träffa denna gästvänliga, humoristiska, snälla och omtänksamma mannen.

Mark kunde imponerande mycket svenska trots att han inte använt den på 35år.

Detta blir ett minne för livet och den största intrycket jag tar med mig hem från Japan.

Tack det allra ödmjukast för idag Mark! Jag är evigt tacksam för vårt möte!<3

Vi hörs!

2 reaktion på “Vilken upplevelse & minne

  1. Men wow – vad härligt att du nu fick träffa Mark! Och så klart att Janne och han fick träffas efter så många år också. (Hade glömt bort att du berättat om honom, men fick genast tillbaka minnet 😉 ) Och perfekt med en ”inhemsk” som kan visa er ställen ni kanske inte skulle sett annars.
    …och äntligen börjar maten få lite färg och iaf se lite fräsch ut, även om jag ju inte äter sushi…
    kram kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *