Det är jag det, värkcoatch.
Jag lockade med frisk luft.
Tog gravida Angelica och en av minifolket med mig på en uppfriskande promenad.
Detta vart möjligt då värkarna övergick i sammandragningar.
Jag tyckte det var bra för Angelica att köra vagnen och ha något att hålla sig i;)
Hittade en trevlig backe som vi gick upp och ned för om och om igen.
3-åringen tyckte det var roligt och sa när vi var på väg upp: Upp!
När vi var på väg ner: Ner!

Spännande att se vad natten har institutionen sköte.
Det är spännande.

Vi hörs!