Väljer striderna!

Jag märker att jag med ålderns höst, just i detta nu slog det mig vad det uttrycket, ålderns höst betyder. Det är ju död, vissna ner mm. dödens väntrum innan vintern och innan jag blir kompostjord till någon blomma som tar sig upp till våren. Hoppas det inte blir någon ful tobaksblomma eller så.

Nu fick du en spontan smak av vad som händer i min skalle. Ja det är faktiskt en väldig aktivitet där inne fast ingen kan tro det.

Jag börjar om mitt inlägg:
Jag har märkt att jag ser lite annorlunda på saker och ting sedan jag samlat på mig en del erfarenhet genom åren.
När de biologiska barnen var stora var jag mycket noga med att kläderna skulle harmoniera varandra i färgton. Tjejernas tofsar i håret skulle också gå ton i ton.
Nu behövde jag inte strida med de biologiska barnen som jag behöver med t.ex. denna granna 3-åring.
Men jag väljer striderna. Vill hon ha en lila tofs till en helt rosa outfit så tar jag inte en halvtimmas strid. Hade mina töser velat samma sak hade jag tagit en strid om så behövdes.
Så när 3-åringen igår ville ha sylvestern hon fick av Anna i helgen då hon åkte till dagis en stund så var det bara att knyta den runt skallen. Jag visste ju att det skulle sitta en mössa på då jag hämtade henne efter lunch.

bild (15)

 

Det var ju färgglatt och fint.

Vi bakade tillsammans för att göra något trevligt. En del i bakningen har samma effekt som Lotta på Bråkmakargatan, dvs. att 3-åringen är fullt koncentrerad och still för en stund och utan strid.
I bakningens värld är det att slicka skålen. Det han hon ägna sig till tills skålen ser ut som om en hund slickat ur den;)

bild (14)

 

Annars går jag här som typ någon (dum) krigsherre, gestapo. Det blir hårdare från och med nu.
Det här går inte för sig att 3-åringen ska bestämma allt. Hur mycket vi ska dricka ur ett glas. Var vi ska gå och stå. Att allt ska ske direkt om det gäller 3-åringen. Plocka fram eller handla vad hon vill äta just på direkten. mm mm.
Många tycker säkert att jag är hård när de ser mig då 3-åringen trillskas.
Men trots att många ( även jag ibland) tycker det är svårt och taskigt att var just konsekvent med tydliga regler så är det det barnen känner trygghet i.
De känner då att vi bryr oss om dem. De känner kärlek för att vi bryr oss om. Det ger trygghet och lugn hos barnet. Det vet ju vad som gäller och behöver inte testa gränserna varje minut för att få veta var gränsen går.
Det är som om vi som har körkort får köra mot rött ibland och ibland inte. Ibland måste vi stanna när det är grönt och får inte köra. Men hur vi får köra har ingen logik utan det är hipp som happ. Jag vet att jag skulle stå förvirrad och inte veta då jag får köra och inte köra.
Tänk om jag skulle gå mer förvirrad än vad jag redan är?;) Huva, jag ryser vid tanken.

Dags för göra ordning håretstriden nu!;)

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *