Vad säger jag?

Dags att jag börjar berätta om förra söndagen då lilla Todd ringde upp mig på FaceTime.

Han sa: Kom hem nu mormor! Efter dessa ord återgick han till att spela på Jens telefon.

Efter detta samtal kollade Janne på flyg åt oss för att åka hem en sväng. Då det är sportlov och snart påsk så var biljetterna vansinnigt dyra, det hade nästan varit billigare att åka taxi;)

Innan vi åkte hem till hans födelsedag i februari så berättade han ofta för Angelica att han skulle köpa en ny mormor. När det gick in på ICA Norrköp en dag sa han att han nu skulle köpa en ny mormor på affären.

Vad säger jag åt det. Det smärtar ju i ett mormorshjärta och lättar inte mitt dåliga samvete att jag är borta ifrån dom. Mitt mål med barnbarnen är ju att de ska känna att jag/vi finns där för dom. Att de eventuellt kan känna en trygghet i att ha oss. Min farmor var min största trygghet i livet och jag kände mig älskad av henne, det var underbart att få känna sig älskad. Janne hade sina morföräldrar och bonusfarfar som han trivdes med och var trygg.

Jag har ju även haft mål med vår familj och att hålla ihop flocken. Jag har slitit och medlat och det har inte bara kommit bara så där utan jobb.

Alvar, Todd och även Enya frågar ibland om vi är hemma eller i Spanien. De blir alltid besvikna när jag säger Spanien.

Igår kväll ringde min mobil. Såg att det var från Charlotta och ett vanligt samtal. Jag svarade, det var tyst, jag fattade att det var Enya som ringde Oj vad vi pratade om allt mellan himmel och jord. Hon berättade att hon inte skulle till förskolan imorgon (idag), hon och Noah var lediga. det skulle vara ensam hemma. Hon skulle ta hand om Noah. Jag frågade vem som skule byta blöja och det skulle hon minsann göra, fast hon behövde en pall för att nå upp till skötbordet. Spagetti och köttfärs skulle hon laga till lunch. Hon och Noah skulle gå och handla. Mamma och pappa skulle komma hem då hon och Noah sov på kvällen. Enya har en livlig fantasi. Kan tro att hon ärvt det av mormor om nu sådant är genetiskt.

Jag skrev sedan ett sms till Charlotta då det var roligt att tala i ”vanliga” telefonen:

Jag fick detta tillbaka:

Vad säger jag om det?

Imorse kom detta:

Vad säger jag om det?

Jag tänkte jag skulle ringa Charlotta och be henne göra ett kryss-schema till Enya. Jag hade tänkt göra varsitt till Kottarna sist jag var hemma. Rita mormor och morfar med resväska och sedan ett kryss-schema att kryssa för ett nummer varje dag för att på något sätt förstå när vi kommer. Nu hann jag inte det när jag var hemma, jag är ju bara med barnen när jag är hem. Jag kan inte göra något tills vi åker till Spanien igen i slutet av mars då vi inte vet när vi ska åka hem för sommaren. Det beror på när jag får operationstid.

Innan jag hann ringa Charlotta så skrev hon och frågade när vi landar den 21:a. Jag ringde upp då jag förstod att hon tänkt samma tanke som mig, kryss-schema. Charlotta skickade en bild på Enyas kryss-schema som hon gjort. Så fin!

Annars var ju min tanke att de skulle få en vink när vi kommer hem med de antal fredagsmyspåsar jag gjort iordning. Nu kan de inte ha dom påsarna synliga då alla Kottar tydligen tycker dessa påsar är kanon. Så det frågas om de är ”fredag idag” flera gånger i veckan. Jag får inte ens nämna fredagsmyspåse för Angelica då jag pratar med Alvar och Todd då hon inte orkar höra deras tjat:)

Stackars älskade Kottar som längtar så! Vad har jag gjort mot dem med att vara i Spanien?

Jag finner inga bra ord att säga?

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *