Upp och hoppa…

…din gamla loppa! Så brukade jag säga till Angelica då hon var liten och skulle väckas. Jag ser hennes blonda kaluffs framför mig mot underlakanet i sängen, liggandes på mage med händerna/armarna under huvudet, kan höra hennes lugna sovande andetag. Ibland vart jag sittandes vid barnen några sekunder innan jag väckte dom. Tittandes på deras sovande ansikte och fylldes av så mycket kärlek och glädje då jag tittade på dem. Tacksamhet för att få ha dessa små liv till låns.

Angelica skrattade alltid när jag väckte henne med: Upp och hoppa din gamla loppa! samtidigt som jag lätt ruskade rumpan och ryggen fram och tillbaka. Tänk att vakna på morgonen med ett skratt, börja dagen på det sättet. Det där skrattet smittade av sig på mig.

Imorse väckte min mobil mig. Jag hade satt den på alarm.

  
Jag vaknade inte med ett skratt. Kanske var det för att ingen stod och glatt sa: Upp och hoppa din gamla loppa! och samtidigt ruskade kärleksfullt på min rumpa och rygg.

Inatt var jag inte uppe en enda gång för att släppa ut någon gammal tik som behövde tömma blåsan eller någon annan tik som skulle upp och ”gå brandvakt” eller varför dom nu ska upp mitt i natten. Sådana här nätter är numera väldigt ovanliga. Jag sov gott, det var svalt och skönt i sovrummet då dörren lämnats öppen och fönstret i både sovrum och på kontor. Då drog värmen ut och svalkan kom in. Jag hade med lätthet kunnat sova ett par tre timmar till. Det var ju inte direkt arla morgon alarmet startade.

Det startade för att vi ska åka och handla mat innan affärerna fylls med människor till bredden och upplevelsen blir som att trängas i en myrstack. Så har vi det i Norrtälje från kristihimmelfärsdagen tills skolan börjar i augusti.

Det är för alla sommargäster vi kan ha det utbudet av affärer som vi har och desutom så ger det massor av arbetstillfällen. Det är ju guld!

Alternativet hade varit att igår kväll åka och handla. Mitt Hjärta tyckte inte jag skulle åka och handla igår kväll utan bara slappa. Det vart igår en spontanmiddag. Charlotta och Enya kom. Sedan kom Angelica, Jens och Alvar för att hämta hundarna jag varit hundvakt till under dagen. Jag som precis skulle börja med Philips middag frågade om de ville ha mat. Det vart en spontanmiddag med högt i tak. Sedan denna förbenade handdisk efteråt. De vuxna tog och diskade sina tallrikar iallafall.

På affären idag så fick jag vänta och vänta när det var dags att betala. Hjärtat hade ju med sig sin nya snuttefilt (mobil) och jobbade undertiden och skulle bara skriva klart någon e-post.

  
Han liknar nu ett åskmoln över att ha handlat, räknat ut kilopriset på småkottarnas små majspuffar och konstaterat med ett inlägg på FB att det är dyrt att handla.

Nästan så jag behöver sjunga: ”Sudda sudda sudda sudda bort din sura min, munnen den ska skratta och va glad, munnen den ska sjunga trallala, munnen har du fått för den ska tralla, tralla, sudda sudda bort din sura min”

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *