Tur Prinsar & Prinsessor finns på riktigt!

Jag och Hjärtat åkte för att fika hos Snygg-Linda och Smart-Micke.
Jag ville verkligen visa Hjärtat deras fina fina hus då vi själv går i byggtankar. Dom har verkligen ett sådant hus jag länge gått och drömt om.
Nu är vi ju inne på att inte ha trappa för min skull. Just nu känns det som det värsta i kråksången att jag som sett en ursnygg och cool trappa inte kommer att kunna ha trappa.

Det var mycket trevligt att fika med Snygg-Linda och Smart-Micke.
Du vet så där glad och energifylld man kan bli då man åker hemåt efter att ha haft det trevligt var jag.
Vi skulle bara fara förbi affären. Angelica hade ringt och ringt Hjärtat så han ringde upp. Det lät som något hade hänt. Jag tänkte att snart vänder vi och åker till Angelica. Men Hjärtat började berätta om Snygg-Linda och Smart-Mickes hus och jag förstod att Angelica ställde följdfrågor på Hjärtats svar.

Jag brukar aldrig eller sällan fråga vad som sagts. Idag gjorde jag det. Fick veta att de varit med Johan på Mio- möbler.
Där stannar jag alltid om jag nu frågat vad som sades.
Idag gjorde jag inte det utan frågade vad som hänt.
Jag fick ett kort svar och det kändes som jag fick en råsop i magen. Jag ”ville helst dö” så jag slapp dessa hemska känslor.
Jag pinnade in på affären så fort en talgboll kan gå.
Hjärtat drog som en avlöning på Apoteket.
Jag forcerade fram på affären som om jag försökte springa ifrån känslorna, det gick så där dåligt som det bara kan göra.
När jag åter var tillbaka i bilen och satt stilla bara välde känslorna upp, eller det var nog så att jag inte kunde distrahera känslorna med att hoppa ner bland avokado, babytomater, passionsfrukt och hallon i grönsaksdisken och i frysboxen med laxen och bland ugnsrent i kemikaliehyllan.
Hjärtat satte bestämt sin han på mitt lår och sa: Om du frågar så kanske du får ett svar du inte vill veta. Annars kan jag filtrera men frågar du får du svar.
Jag grinade och hade så mycket känslor, ångest, dåligt samvete, jag kände mig ego, kände mig värdelös, kände mig som en dålig människa, skam mm. mm.
Jag hatade denna situation och i mitt huvud ekade min röst: ”Jag vill dö!” Jag orkar Inte detta! ”Jag vill dö!”

När vi kom hem var Prinsessan här.
Känslorna täpptes igen en smula. Prinsessan distraherade känslorna bra. Vi lekte på golvet tillsammans.

IMG_5116.JPG

IMG_5118.JPG

IMG_5120.JPG

IMG_5122.JPG
Hon ville leka med kontakten

IMG_5135.JPG
Studerade och lekte med gångjärnet.

IMG_5134.JPG
Försökte äta på Philips trädörr

IMG_5143.JPG
Sedan åkte prinsessan hem och känslorna, paniken mm. kom direkt tillbaka. ”Jag vill dö, dö, dö!” Jag orkar inte leva med detta.
Nu skulle jag behöva stötta mina barn, men detta är minerat område för min skull.
Vad F-n ska jag ta vägen med alla hemska känslor, jag kommer inte orka överleva detta, min kropp kommer explodera av alla känslor. Ta mig bort ifrån allt detta, nu!!!

Eftersom Sago- Prinsessor och Prinsar finns i verkligheten här iallafall så önskar jag att mormors Prins kom och distraherade mig nu.
Alvar kom hem och hälsa på mormor är du snäll!!!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *