Trevliga samtal, hjulning, picknick på gården

Igår gjorde ett av alla mina samtal mig extra glad! En tjej som hade ett driv i sig som faktiskt många saknar, jag gillade det skarpt! På tisdag eftermiddag ska vi ses. Det ser jag verkligen fram emot!

I förrgår kväll kom äldsta sonen bara så där, ett par dagar tidigare än vad jag trodde. Mysigt att få ett par extra dagar.
Angelica och Kakan droppade in på dagen för att sola, Kakan för att leka:)
Mikael, Angelica och Philip började med gymnastikövningar på gräsmattan som när dom var små;) Kul att se från kontorsfönstret:)

20120803-054150.jpg
Det går ju att sola på det här sättet också:)

Mot kvällen vart det träning, trappträning och Mikael och Angelica hängde på. Angelica räknade trappstegen och minns jag rätt var det 86st enkel sväng:)

20120803-055013.jpg
Vi springer upp och går ner, vänder och springer upp igen osv. Igår var det tungt men bara att sätta ett mål på antal vändor och sedan ta sig dit;) igår vart det 10 vändor för mig, nöjd ändå att jag nådde målet jag satt:)

Efter middagen åkte barnen och köpte picknicksaker. Dom kom på att dom skulle testa Mikaels nya picknickgrill han köpte tidigare under dagen och dra iväg på Picknick.
När det var dags för dom att ge sig av vinkade jag farväl vid dörren som när dom var små och skulle ut på äventyr.
Jag såg hur dom knatade iväg….

20120803-060134.jpg
Dom verkade ha det så trevligt 7m i från köksfönstret uppe på berget:)
Nu väntade jag bara på att dom skulle komma in och fråga om dom fick sova i tält på gården;)

Barn är barn oavsett ålder!
En liten söt historia från förra sommaren:
Mikael och Philip bestämde sig för att gå ut och lira boll på gatan. Snabbt kom småkillarna på gatan och flockades runt Mikael och Philip. Småkillarna fick vara med och lira. Dom höll på länge och tillslut var middagen klar så jag gick ut på altanen och ropade vant sedan dom var små: Grabbar! Maten är klar!
Sönerna dundrade upp för trappan och slog sig ner vid bordet och sa: Det var inte en minut försent att du ropade att maten var klar!
Mikael 20år fortsatte: Vi visste inte hur vi skulle säga till småkillarna att vi inte ville spela längre, ville inte göra dom ledsna! Småkillarna frågade om vi skulle komma ut igen efter maten och då sa jag: Jag vet inte! Vi måste fråga mamma först om vi får gå ut igen!:=)

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *