Tagen & ledsen

Igår hade vi först festligheter här för Charlotta & Hampus i form av en Babyshower inför deras väntande som.

Kl.16 var det planerat att vi skulle på 65-års kalas till Jannes goda vän.

Jag såg på Janne att det var något. Jag hörde sedan några ord vid ett nytt samtal, ungefär så här:..jag hörde, XXX ringde mig… Jag hörde på tonfallet att det var något som hade hänt. Jag frågade Janne medan småkottar hoppade runt mina ben och huset var fullt av gäster och han sa allvarligt: Jag berättar sedan!

När alla gäster gått så ropade Janne på mig från altanen på framsidan. Han berättade att hans vän dött bara för 1.5h sedan. Jag försökte förstå vad det var han berättade, det vart som omöjligt. Inte kunde han ha dött heller. Jag hade ju sett framför mig och till och med kunnat känna i veckor hur det skulle vara när vi sågs. Hur jag skulle få det där äkta leendet jag alltid fick då vi sågs, hur hans långa armar och stora händer skulle slå ut från kroppen för att öppna famnen så jag kunde ”slänga” mig i just hans stora och trygga famn för att känna hur hans armar omslöt min rygg. Känslan under den långa fasta kramen skulle ha fyllt mig åter igen med glädje, omtanke, vänskaplig kärlek och energi. Den kramen skulle få mig att le för resten av kvällen. Att få vara i hans famn för den vänskapliga kramen var trygghet. I den kramen skulle jag klara mig mot resten av världen.
Jag drömde om honom inatt. Vi var åter och seglade och sedan var vi med olika djur. I drömmen var jag lycklig och det var många skratt.
Direkt jag vaknade kom känslan tillbaka jag fick i kroppen då jag fick veta, tomhet, en klump i magen. Jag låg och funderade, såg honom framför mig och sedan kom en sjö av tårar.
Allt är så overkligt. 

De Inbjudningskort som kom för några veckor sedan med bilder på honom sitter på våran frys. Idag har jag ledsen gått dit och pratat med kortet som om jag skulle prata med honom på riktigt. Det fanns ju saker jag velat hunnit säga och tacka för. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag förmedlat tillräckligt av tacksamhet att han redan förstått att han var en stor trygghet och stöttning  för mig under en svår period i livet.
Och för Janne är det en stor förlust. Igår skrev han några timmar efter beskedet:

Mina tankar går till hans nära och kära som måste vara i en sådan förtvivlan och chock.
Hoppas att detta är en ond dröm. Jag vill verkligen INTE att detta ska vara sant!!!
Det som hänt har verkligen fått mig till eftertanke.
Vi hörs!

En reaktion på “Tagen & ledsen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *