Tack May, Örjan och Anna m.fl!

Jag gick ner i pannrummet och gömde mig igår, gick typ under jord.
Ska jag vara riktigt ärlig så kraschade jag på sängen och störtsomnade i flera timmar.
Det är väl så jag gör, jag drar mig undan och oftast inte säger något, som en snigel som gömmer sig i sitt skal. Knyter handen i fickan som vi säger.

Det var synd kan jag tycka då jag missade eran fina omtanke och omsorg.
Jag hade gärna suttit i det May kallade röra och druckit en kopp kaffe.

Men när jag vaknade upp ur min vinterdvala så värmde eran omtanke mig väldigt!
Tack för att ni är så fina vänner! Det är en ynnest att få ha så fina vänner för mig!

Kram och Tack!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *