Tack Angelica!

Saker brukar ju sällan komma ensam. Som Janne sagt till mig två gånger sedan påsk: Dödsfall kommer emellan livet och aldrig lägligt, det är så livet är Elisabet!

I onsdags var det dag för Janne att opereras. Det fanns vissa risker med denna operation, tillslut vart den helt nödvändig och behövdes göras.

Jag hade sagt att jag ville vara på plats under hela tiden. Trots att operationen skulle pågå allt emellan två till åtta timmar. Läkaren tyckte inte det och jag nöjde mig sedan att följa med och lämna av Janne på Huddinge sjukhus. Angelica och Todd körde oss dit. Vi startade tidigt. Alvar fick komma hem till Charlotta för frukost och lämning på förskola.

Mitt i denna röra i mitt huvud som jag lever med just nu, kände jag mig relativt lugn inför operationen.
Visst rörde sig mörka tankar i mitt huvud dagen innan och på morgonen.

Jag pussade mannen i mitt liv hej då. Själv hade jag velat följa med in på avdelningen och säga hej då. Janne hade planerat in en stund för sig själv innan han gick till avdelningen. Så vart det med det.

Angelica undrade vad jag ville göra här näst. Vi åkte till Mall of Scandinavia. Lillkotten piggade upp en orolig mormor.

Den här Kottmamman, Angelica och jag hade ett mycket bra samtal från sjukhuset till Solna. Hon hjälpte mig på ett mycket bra sätt bena ut vissa svåra beslut jag står inför och som jag inte vetat hur jag ska göra med. Jag hade inte tänkt belasta någon med det, nu vart det bara så, det föll sig naturligt att vi började prata om dessa saker. Ovärderligt Angelica, TACK!
Den här Kottmamman älskar att fota andra, dock känner hon motsatsen till att bli fotad själv.

När vi var i Babyloungen kom en snapp från Janne. Vi kunde konstatera att det inte gick någon nöd på honom:)

Vi kollade i lite butiker, shoppade lite, något vi båda är väldigt bra på. Angelica till sig själv och jag till andra;)

Livsnjutaren fick Max till lunch, både till mormor och hans glädje. Sådan mat är bra att trösta sig med för att sedan ge en fruktansvärt dåligt samvete.

Till efterrätt är det alltid glass hos/när man är med mormor. Glass är en av livets njutningar och jag vill ju att småkottar ska ha det njutningsfullt;)

Faktiskt så shoppade jag mig ett par kassar på Lagerhouse som är bra att ta med till affären och bära hem mjölk i, de rymmer fyra liter mjölk så kassarna blir inte allt för tunga. Nu ska vi ju lära oss i Sverige de många länder ute i Europa gjort i all evighet, tar med sig shoppingbag när de går och handlar. Jag har försökt sedan en tid. jag tycker livsmedelsaffärernas shoppingbagar är så stora och då lastar jag de för tungt för att varorna inte ska ramla omkull i kassen.
Sedan köpte jag sex till glasunderlägg på Royal Design i återvunnet skinn. Det fanns ju bara två i den färg vi ville ha då jag och Janne tidigare köpte.

I bilen hem vart jag så trött på motorvägen. Tröttheten drog ner mig djupt i magen sådär så illamåendet kommer då jag tar mig till vaket tillstånd igen. Jag sa till Angelica och sedan satt jag och nickade till som en nickerdocka.
När vi kom hem var jag tvungen att lägga mig, jag orkade inte vara vaken. Jag sov, jag vaknade, jag sov, jag hörde Alvar och Todd fightas, jag sov, jag kände en liten tafatt hand som smekte mig i ansiktet med lite ryckiga rörelser, jag tittade upp och där stod ”Kott-städaren” Todd och log brett då jag tittade upp med en mopp i andra näven. Glädjen var stor då jag vaknade. Det var nog minst ett par år sedan jag varit så där trött. Det går inte att övervinna denna trötthet.

På kvällen fick jag ett sms där det stod att Alvar hade fått feber och sagt i sömnen: Jag måste åka till mormor! Så rart, han vill en period nu alltid vara med mormor.

Att han fick feber förklarar varför han inte ville äta middag.

Operationen gick bra för Janne och det mesta av besvären gick bort. Igår firade vi med ett gammalt vin att operationen gått bra. Nog tusan är det gott med finvin för några hundralappar:) Janne hade köpt den innan med tanke på att vi skulle njuta om operationen gick bra. Hade den inte gått bra hade jag inte haft en aning om vad det låg för guldkorn i kylen. Då hade jag väl när Angelica nästa gång frågat: Mamma, har ni (då hade det blivit, du) något vin jag kan låna! gett henne flaskan och missa detta guldkorn;)

Inatt sov jag sex timmar, hig five på den!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *