Sveriges Mästerkock- rätten nr:1

Jag borde ha sökt till Sveriges Mästerkock med denna rätt jag gjorde igår!
Jag hade sopat banan med få ingredienser, fantasifull rätt men ändå i sin enkelhet, men kräver precision! Sedan att jag tillagar trots influensa bara imponerar på mitt driv i köket.

Jag har verkligen tränat mig fram i köket genom åren. Slitit hund bland kastruller och vattenbad. Gjort det mesta från grunden då jag själv finner det lite olustigt att äta färdiglagat som jag inte vet vad det är i.
Min genomslag i köket kom när brandvarnarna slutade att börja pipa då maten var kvar.
Det roliga att laga mat försvann den sommaren då det bodde 12-13 barn inkl. de fyra biologiska barnen en sommar och jag hade skaffat en snabbtelefon till undervåningens ”ungdomsrum” för att slippa slita ut trätrappans steg.
Det var när bröderna matglada utan mättnadskänsla och avsaknad av mat i det biologiska hemmet bodde här. Så fort de svalt frukosten och gått ner i ungdomsrummet pep snabbtelefonen: Elisabeth! Vad blir det till lunch?
Strax efter lunchen då de gått ner till ungdomsrummet så pep snabbtelefonen: Elisabeth! Vad blir det till middag?
Om jag inte svarade så sattes allt på repit tills jag psykbruten gav upp och svarade. Det var den sommaren jag skaffade en 10L kastrull så jag kunde koka minst 2kg pasta/spagetti. Två rätter skulle tillagas, en kött, en vegetarisk till dessa 12-13 barn varje mål på en vanlig spis med fyra plattor.
På helgerna bjöd jag alltid nybakat bröd till frukost och att baka upp 6-7kg vetemjöl på två dagar var ingen match för ungdomarna att sopa rent i brödboxen. De var som att lägga ut lite bröd på ett fågelbord i -20 grader till blåmesarna.
Det var den sommaren jag ville kasta kastrullerna varje dag i kaklet i köket och gå hemifrån och till skogs.

Åter till igår då jag briljerade stort i köket.
Mannerström skulle brista ut i tårar bakom den hårdglaserade ytan. Han är som en Creme Brulee där brännaren fått gått för länge och karamelliserat ytan till en tjock kaka, men under en mjuk härlig rund och söt smak.
Magnus Uggla look alike:n skulle högljutt applådera och kalla den hög klass! Och ta min rätt med sig ut i sydeuropa.
Kan han, hårdingen med pokerfejset som aldrig ler heta Anders månne tro? Här får smålänningen heta så. Han skulle säga: De jag gillaj med din jätt äj den fantastiska glans du jobbat upp som smekej sig övej ytan på den sönderkokta Denniskojven föj att få jätten fäjdig! Och du toppaj jätten med så mycket käjlek att du fåj mina tåjar att julla i jätten och göja den saltaje!
han skulle ta sin hand och peka mot rätten om och om igen och utbrista: Det häj äj vadjag kallaj matkonst på högsta nivå för småfolk! Helt otjoligt att få fjam dessa smakej ur en helt glutenfji jätt! Du haj skujit Denniskojven i exakt lika stoja bitar och bjutit den gummiaktiga glutenfjia spagettin i lika längder!

Så här lagar du Sveriges Mästerkocksrätten nr:1

Gör ett ”storkok” i influensatider så att det räcker minst två mål till ett småfolk.

Du behöver:
3- 4 hela Denniskorvar
En liten bunt glutenfri spagetti
Vatten
Salt
Extrasaltat smör
Ketschup med stevia för att inte sockra upp småfolket helt i taket

Bryt spagettin på mitten. Skär den smakrika Denniskorven med liten andel kött i och resten utfyllnad i exakt lika stora bitar. Stick ner spagetti i korvbitarna och lämna lika mycket spagetti utanför båda ändarna. Den spagetti som mot förmodan går av låter du gå med i kastrullen.

unnamed (10)

 

Koka enligt anvisningen på den glutenfria spagettin, 13- 15 min.

Vilket konstverk det blir. Se det fantastiska resultatet sedan du ”blankat” av det med extrasaltat smör, det är i smöret smaken sitter i denna rätt.

unnamed (16)

 

En närbild på konstverket

unnamed (20)

 

Hundarna är taggade iallfall.

Strö och toppa över kärlek. Mat ska lagas med en stor portion kärlek och passion.

unnamed (19)

 

Vad småfolket tyckte?
Ja efter att inte ha ätit mer än halva småfågelportioner under två veckor så åts fyra av fem korvar med spagetti upp med god aptit och tystnad. Då småfolket kom till den femte korven vet jag inte vad som hände. Kanske var en spagetti för kort eller korvbiten snett skuren för skar sig gjorde det för småfolket.
Helt plötsligt skulle det INTE vara spagetti i korven, den skulle ut. Min matlagngskonst av den högre skaran dög inte längre. Det krävdes några utbrott för att få ur dessa ur korven.
Mer mat ville småfolket ha, jag jublade inom mig då det skulle innebära ett jämnare humör. Snart grät jag inom mig istället då småfolket spagettivägrade och bara skulle ha korv. Där stod jag med mitt ”storkok”.
Jag slog näven i bordet och antog en Mannerstömsk och (var det) Anders ton och då slutade småfolket spagettivägra och åt mera tills mungiporna klättrade upp från gravt hängande till aningens böjda uppåt.

Efter det här är jag helt säker på att jag kommer att få skriva kokböcker så jag kan säga upp mig från mitt ”jobb”. Jag har bara en månads uppsägning.
Herregud vad ska jag ha på mig när jag ska åka runt på bokmässor??

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *