Svaret från Margret Josefsson på mitt öppna brev:

Mitt öppna brev finner du här, för att inte färga dig så får du läsa och begrunda så återkommer jag med min kommentar i ett senare inlägg.

Vi hörs!

Hej Elisabeth,

Tack för mail och för att Du skickade länken.

Adoptionscentrum har tagit volontärernas berättelse på allvar och följt upp anklagelserna. Flera besök har gjorts på barnhemmet varje år inom ramen för det ordinarie arbetet. Sedan början av 2011 har samtidigt information inhämtats med anledning av ungdomarnas uppgifter. Samtal har vid upprepade tillfällen skett med såväl barn och ungdomar som personal och ledning.
Hittills har inget i Adoptionscentrums uppföljning visat på allvarliga missförhållanden.

Polis och andra tillsynsfunktioner i Indien har också undersökt förhållandena på barnhemmet utan att driva frågan vidare.

Ungdomarna vände sig till Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA, då de var kritiska till Adoptionscentrums agerande. MIA meddelade 2011-11-29 att det inte finns skäl att öppna ett tillsynsärende för att granska Adoptionscentrums samarbete med det aktuella barnhemmet.

MIA är en svensk tillsynsmyndighet och beviljar auktorisation för organisationer som arbetar med internationella adoptioner. De ger även auktorisation för samarbete med specifika länder och granskar i samband med detta bland annat adoptionsavgifterna som tas ut vid en adoption.
MIA gjorde en tillsynsresa till Indien 2008 och besökte då det aktuella barnhemmet. Inga missförhållanden upptäcktes då.

MIA har anmälts till JO av ungdomarna, men anmälan ledde inte till vidare utredning. Detta meddelades 2012-04-23.

Sedan i juli 2011 kan adoptionsorganisationer inte längre välja barnhem att samarbeta med vid internationella adoption, utan ansökningarna skickas till en centralmyndighet i Indien, som sedan sänder ansökningar till barnhem i olika delar av landet som är godkända för att arbeta med adoptioner.

Barnhem är inget hem för barn! Inte i Indien – och inte i något annat land heller. Därför bedriver Adoptionscentrum ett 30-tal projekt i 13 länder för att förhindra att barn överges och förbättra för de barn som trots allt tvingas växa upp på institution. Arbetet sker enligt de riktlinjer som finns för svenskt bistånd, dvs genom utbildning för ökad kunskap om barn och barns rättigheter så att förändring kan ske för enskilda barn.

Vänliga hälsningar
Margret Josefsson
________________________________________

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *