Igår kom Hjärtat med en korsett.
Hans korsett som passar hans midja.
Men på något sätt lyckades han med hjälp av spännband, tvingar och en stor nypa tålamod få på mig den.
Jag skrek när det skulle på rakt i hans öra. Jag skrek så pass att hans trumhinna blev som om jag tuggat Hubba Bubba och blåste en bubbla i hans skalle. Han var inte den gladaste på jorden efter det kan jag meddela.
Till en början var det hemskt men sedan vart det skönare. Huggen vart inte riktigt så kraftiga.

Men efter det kunde jag med hjälp av en barnvagns-rullator ta mig fram.
Det var Sockersöts vagn jag drog.
En av mina trillingar fick åka en sväng.

Anna tog hundarna med så de fick en promenad. Jag körde Sockersöt i vagnen.

Självklart ville Sockersöt gå med en hund i koppel. Älva var den självklara för den uppgiften.
En mycket stolt Sockersöt travade längst trottoarerna.

Det var skönt att få röra sig i en slowmotion-promenad!

Vi hörs!