Smörgåstårta – Analsäck – Ostbricka

Igår fick jag ett sms av Anna. Hon bjöd in mig på smörgåstårta. Klart att jag sladdade in på gårdsplanen.

Det var Annas mamma Carina som gjort den grymt goda smörgåstårtan.
Annas mamma är en sådan där härlig mamma. Humor, stöttande och hjälper Anna och Johan med barn och fixar. Måste vara underbart och tryggt att ha en sådan mamma vid sin sida!

När jag kom hem fullproppad av smörgåstårta och tårta så höll bröderna på att visa varandra sin kärlek. Det märktes att de inte setts på ett tag.

När jag höll på med maten upptäckte Hjärtat att något inte stod rätt till i Älvar rumphål. Jag kollade och där upptäckte jag en inflammerad analsäck.
Satte Hjärtat att goggla vad jag skulle göra. Antibiotika hade jag hemma så det skickade jag i henne. Efter maten skulle jag ta i tu och försöka tömma analsäckarna. Hjärtat ville spy bara han tänkte tanken och kunde inte assistera. Jag sa till Vasaloppsåkaren: Det är ”din” hund! Mikael sträckte upp hand och arm och gjorde som ett stopptecken med handen, vände bort huvudet och sa: Aldrig, aldrig! Inte jag!
Challan klev precis in genom ytterdörren så henne lyckades jag locka in i badrummet. Hon ställde upp bara hon slapp titta.
Men vi fick ingen skörd ur rumpan. Det var svullet som en golfboll och jag vågade inte trycka så den skulle spricka.
En gång så sprack det för Älva.
Älva vill inte visa upp sig och sin inflammerade analsäck, hoppas du har överseende med det?
Tips på analsäckar motages här inne på bloggen!

Sedan var det då dags för ostbrickan. Jag har inte ätit det på månader och såg fram emot det. Vi hade varit till stadens ostbod och inhandlat dessa delikatesser. Gott vin stod till buds. Rackarns vad jag skulle njuta tillsammans med Hjärtat.

Jag hade omsorgsfullt valt ut brie, tryffelbrie och calvadosbrie då jag inte gillar kittostar och hårda ostar som luktar som getens fötter då de trampat runt i sitt eget kiss.
Efter första tuggan av tryffelosten så tänkte jag: Jag mins inte att det smakade så här! har jag gillat detta?
Det visade sig att osten smakade amoniak, var övermogen. Jag gick på nästa efter att jag sköljt bort smaken av rengöringsmedel i munnen med vin. Smakade samma. Jag började tveka på mina smaklökar. Inbillade jag mig att nästa också smakade amoniak?
Jag lät osten vara ett tag. Snålvattnet som var innan jag högg in på detta var torrlagt sedan länge. Hjärtat tog ett smakprov av calvadosbrien och utbrast: Fy fan! Den smakar amoniak! Alla ostar jag valt var dåliga, övermogna! Fy fasiken vad jag var besviken! Är det än då jag sett fram emot de mysiga tillsammans med Hjärtat!

Vi hörs!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *