Sluttränat- Agge gav lösning

Jag har inte tränat på länge nu, bara ibland.
Jag försöker få allt att gå ihop men det funkar inte riktigt.
perioder då jag tränar blir jag efter väldigt mycket här hemma. Det är ju på min så kallade ”fritid” jag ska gör hemarbete. Visst jobbar jag hemma hela dagarna, hela kvällarna och helgerna. Visst hinner jag med saker på dagarna medan jag jobbar, men långt ifrån allt.

Hjärtat sa: Har du slutat träna?
Då exploderade jag i min stress och fräste: Hur ska jag ha tid?

I söndags hade jag tänkt träna men hade inte fixat barnvakt till 15.30.
Visst kan jag ta med pärlan på tis, ons, tors-kvällarna då det finns barnpassning på Norrtälje Träningcenter. Men jag tror att den sagan snart är all för 3-åringen. Då hon blir hemtam så kommer hon spela ut allt. Sist jag hade henne med fick jag springa fram och tillbaka hur många gånger som helst till barnrummet och träningslokalen. För när hon varit i barnrummet ett tag så ska hon in i träningslokalen. När hon är i träningslokalen så ska hon in i barnrummet. När jag sa nej när det bara var 10 minuter kvar av träningen så vrålskrek hon och började grina. jag ignorerade 3-åringen. Stackars vår fina instruktör Snygg-Linda fick trösta tills jag kom.
Jag tycker inte att barnen ska springa så där. Jag skulle inte gilla det om andra barn sprang fram och tillbaka och skrek och grinade.
Sedan har jag ju sett träningen som egentid.
På måndagar och de flesta lördagar har barnen varit barnvakt så jag har kunnat åka iväg och spinna. Det har varit guld värt och det värderar jag högt.
Men nu är det ju jag som har det jobb jag har för att jag gillar att hjälpa människor.
Har jag nu ett 24/7 jobb så kanske jag måste inse att det inte finns mycket tid till annat.
Jag har ju svårt att få det att gå ihop med alla tider hit och dit bara att ta den dagliga raska promenad med hundarna.
För att inte komma efter så mycket här hemma så måste jag ta tillfälle då jag kan stryka om det så bara är 5 minuter, eller torka av något.

Denna vecka är 3-åringen sjuk och då går det inte att ta med henne ändå till gymmet.
I tisdags hade jag också tänkt träna men jag hade ingen som passade lillfröken.
Jag vill inte fråga barnen varje dag om barnvakt, dom hjälper mig så mycket ändå.

Sedan är det ett stress varje gång jag ska iväg och träna. Maten ska vara klar. Någon kanske ska hämtas precis. 3-åringen ska bajsa precis då vi ska åka. Jag blir att må illa av all stress.

Igår skrev min kära vän Agge och frågade om jag ville ha en motionscykel så fick jag svara snabbt. Statanigatan vad glad jag blev. Som en skänk från ovan. Jag har saknat min gamla motionscykel som jag cyklade slut på. Då kan jag ju cykla här hemma på kvällarna då 3-åringen har somnat. Och får jag nu två till barn idag så lär jag ju inte ha mer tid att åka iväg.
Jag kan ju ställa den i motionsrummet som blivit ett förråd så inte barnen leker sönder den. Perfekt ju! Agge är en pärla, det har jag skrivit förut och gör igen.
Tack fina Agge!
Här är skönheten som jag ska gnida sadel på:

1278379_10151744735703382_982226874_n

 

Nu kan jag ju träna de tider som passar bäst här hemma!

Detta var kanske ett slutaröka-höst-äterförmycket-deprimerat inlägg.
Om mitt Älskade Hjärta läser det här så kommer han tänka: Hon ser bara hindren och inte lösningar. Så är det nog.

Jävla höst!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *