Skälver av rädsla

Ibland på natten blir jag otroligt mörkrädd och inatt är en sådan natt.

När jag var yngre var jag mörkrädd, kollade alltid i min klädkammare om det satt någon där och under sängen innan jag skulle sova.
När jag var ensam hemma över nätterna vågade jag aldrig att gå och sova innan spöktimman kl. 24, några minuter innan 24 lade jag mig alltid i soffan mad ansiktet nedåt och väntade skräckslagen på att klockan skulle bli 00.05 då jag intalade mig att det hela var över.

När jag sedan vart äldre och vi var och hälsade på barnens farmor och farfar på landet ,nära havet så kunde jag ligga vaken i mörkret och lyssna efter ryssarna som jag trodde skulle komma och invadera Sverige, det var när det var en del ubåtar från ryssland i de svenska vattnen som jag fick den idén, jag såg framför mig hur de kom upp för backen från havet i svarta grodmansdräkter med en ficklampa i näven lysandes framför sig.
Den här rädslan har jag aldrig berättat för någon för den är så absurd, men likväl fanns den där i många år.

Numera så har jag inga sådana fantasier och trots att vi på baksidan har en liten skog så har jag slutat inbilla mig att någon ska komma där ifrån, för vem går i skogen mitt i natten då gatan finns på andra sidan, sedan är det ju bitvis nästan omöjligt att ta sig fram där.

Men åter till nattens rädsla, jag har en obehaglig känsla i kroppen och den vart inte lugnare då jag drömt mardrömmar innan jag vaknade.
För att dämpa min rädsla så har jag nu släppt ner persiennerna på mitt kontor och släckt ner i huset så ingen ska se mig utifrån.
Ena hunden gruffade vi dörren just och då vet jag att något är nära huset och det gör inte saken bättre.
Så fort dagen börjar gry så kommer det att försvinna och då skrattar jag åt mig själv för vem vill kolla in mig genom fönsterna och dessutom mitt i natten.

Men nu vill jag bara gömma mig i en låda för alla farliga spöken.

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *