Sips, nej tack!

Satt och raderade bilder i telefonen och såg då denna Sipspåse som jag köpte på färjan över till Tallinn då jag var galet saltsugen

20120419-062434.jpg
Förväntansfullt med snålvattnet rinnandes så slet jag upp påsen och kasta ner näven i den och fiskade upp ett gäng och tyckte i munnen så smulorna yrde då saltbehovet var i abstinensens topp.
Men dessa

20120419-062751.jpg
var tjocka och ihoppressade av någon smet, smaken och konsistensen var som typ ett Mariekex med pyttelite salt på och för mig som inte gillar sött var det en skräckupplevelse att ha dessa i min mun, det var en sådan hemsk upplevelse att jag inte kom för mig att svälja sörjan utan spottade hej vilt vida omkring.
Men jag stod ju fortfarande där med min saltabstinens så jag började slicka av några av dessa tjocka Sips för att få i mig lite salt ändå, ryser när jag tänker på dessa.

Att äta något salt innan läggdags är jag uppvuxen med, som liten vart jag kallad till köket för att få något med salt i innan läggdags och det sitter kvar än idag, så gör/gjorde de där uppe i norr och det var inget konstigt med det.
Jag behöver ju faktiskt extra mycket
salt då jag har väldigt lågt blodtryck och då är salt ett botemedel till att höja det.
Men Sipsvägra kommer jag fortsättningsvis att göra!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *