Romantiken dog av liksom

Hade herrbesök igår kväll!
Ja det var mysigt!
Vid läggdags så kanske jag hade hoppats på något som kunde avhjälpa torrsprickorna och väcka upp mig från tillståndet: Eunuck!
Det pratades, skojades och skrattades och var högt i tak.

Innan sänggående så kände jag att det gick runt lite i magen. Om jag lämnar det här med att vara fin i kanten så kan jag rakt på sak säga: Jag kände mig nog allt lite skitnödig!
Men nu tycker jag det är samma känsla i magen som att var förälskad så jag visste inte riktigt om det var resterna av det jag ätit som ville ut eller om det var det sistnämnda.
Jag tog frankt en diskussion med mig själv om det var det ena eller andra och skippade det där att lägga en kabel i toastolen. jag ville ju inte att det skulle lukta då nattgästen skulle borsta sin tand.

Men åter till sovrummet.
Jag kände att en fis stod och bankade hårt där innanför brunögat och trycket vart hårt. Jag lättade bara en pyttespringa och släppte ut en pytte pytte fis som inte hördes.
Vi skrattar vidare och tillslut skrattar jag så jag sparkar med benen och drar då med mig täcket upp med benen. Efter ett tag så tittar jag på sovrumsfönstret som är öppet mot gatan och tänker: Vad i hela helsike! Har ett avloppsrör gått sönder där ute på gatan?
Jag lossas som ingenting och skojar vidare.
Efter en stund så säger nattgästen: Vad i hela friden är det som luktar! Det luktar riktigt riktigt surt!
Han hostar och säger: Det är en vidrig lukt! Har du pruttat?
Själv tycker jag väl inte att lukten är så där angenäm, en avloppsrensning skulle lukta rosenvatten i jämförelse. Men jag blånekar att det skulle vara jag, det finns ju tre hundar att skylla på i rummet.
jag säger lite trevande då herrbesöket stuckit in två fingrar i sina näsborrar så hårt att jag ser hur näsvingarna vitnat: Jag vet inte vad det är som luktar! Jag har inte pruttat! Inte vad jag hört iallfall!
Nattgästen: Det här kan INTE komma ur en liten hund!
Nu har han hoppat ur sängen och står på golvet helt näck med två fingrar uppkörda i näshålorna. Jag kan se på kroppen att romantiken liksom dött för den ser som avliden ut där den hänger. Nästan så att den krypit in i kroppen som en rädd sköldpadda i sitt skal.
Han öppnar sovrumsdörren och som vädrar men hjälp av dörren, öppnar på vid gavel, stänger den nästan, öppnar den på vid gavel, stänger den nästan. Detta gör han så snabbt att luften i rummet känns som om det blåser storm där inne, min lugg ligger slickad efter bålen av vinddraget.
Det låter lite roligt när han säger med fingrarna i näshålorna: Å fy fan! Å fy fan! Tonen får som om han skulle vara jätte täppt i näsan.

Efter en lång stund hoppade han tillbaka i sängen, fortfarande med fingrarna i näsan. Nu var som den roliga och skojiga stämningen över.
Rummet andades inte ett uns romantik, det luktade bara den suraste fisen i världen.

Man kan ju inte lyckats jämt! Men en sak är säker, han kommer att minnas mig för evigt!

Vi hörs!

4 reaktion på “Romantiken dog av liksom

  1. Hahaha!!! Du har just gett både mig och maken ett gott skratt 🙂
    Du är så……..mänsklig på alla sätt och vis 🙂

  2. Tack för dagens asgarv!!!! Vi måste väl alla fisa ibland, synd bara att ibland ofta är vid olämpligt tillfälle! 😉
    Hoppas romantiken fortsätter en annan kväll!

  3. Pingback: Nu blir det andra dofter! | coolbettan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *