Rapport från Barnvakten

20131109-120731.jpg

Mycket prat om död just nu här hemma med småfolket.
Döden är smärtsam och för den som drabbats av sorg blir livet inte lika igen. En väg den färdades på tar ett nytt spår utan den som dött vare sig den sörjande vill eller inte.
För småfolket som lever i nuet är det inte lätt att ”ta” på döden.
Jag får förklara så gott det går.
Kanske får ta undulaten Pelle som ligger i frysen då han fortfarande inte har blivit begravd och visa hur ”levande” han är efter att han dött, eller?

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *