R.I.P. Öga!

Du fina vackra Öga, det var med förtvivlan och saknad jag tog emot beskedet att du dött!

Jag var tvungen att vänta med att skriva detta till Dig då tårarna har runnit i mängder. Det gör dom just nu också.

För mig Öga var du vacker som en solig dag. Vacker på utsidan och på insidan.
Du var en sådan där hund som hade huvudet på skaft. För så är det ju bland djuren som hos oss människor, en del har mer innanför pannbenet, en del har mindre.

Första gångerna vi träffades så var du lite avvaktande. Du ville kolla av vad jag var för en filur. Jag mins det tydligt när du släppte in mig till fullo. Det var här hemma i köket vid köksbänken. För mig var det en lycka när du gjorde det. Då fanns det ingen tvekan hos dig att ta emot då jag sände kärlek och känslor till dig. Från den stunden kunde jag känna hur du sög in det jag gav och du sände och gav tillbaka. Just den gången så var du vid min sida mest hela tiden. Andra runt ikring trodde säkert att det berodde på alla Trofast jag matade dig med. Men jag kände annat jag och jag vet att du gjorde det samma.

Du var en hund som tog alla med storm. Inte för att du rusade fram utan för ditt lugna sätt. Att du och Philip fann varandra vid första ögonkastet förvånar mig inte de minsta eller att ni trivdes på köksgolvet i varandras sällskap. Att du sedan valde att ligga i Philips säng bekräftade bara att ni gillade varandra. Ni är väldigt lika till sättet faktiskt. Huvudet på skaft och ert lugn.
Att just du Öga satte tassavtryck var du än gick visade sig tydligt när jag berättade för de andra här hemma att du dött. Det gick ingen obemärkt förbi. Till och med din kompis Philip tittade upp från datorskärmen och satt stilla och det såg ut som om han försökte förstå vad som hänt.

Att det var du och din matte Agge som hörde ihop går inte att ta miste på. Den kärlek ni visade för varandra syntes tydligt er emellan. Jag är helt övertygad om att du trivdes i Agges sällskap som fisken i vattnet. Det var du och Agge helt enkelt!
Jag vet att det var du som valde ut Agge. Det förvånar mig inte. För på många sätt var ni väldigt lika.
Ni hade verkligen en speciell kontakt er emellan.
Att höra på din matte Agge då hon berättade om dig i alla samtal vi haft med varandra så vart det aldrig tråkigt att lyssna. Det var sådan värme, kärlek, respekt, omsorg mm. i det matte berättade så det blev till ljuv musik.

Jag har så mycket att tacka dig för Öga!
Du gjorde på något sätt att jag och Agge kom närmare varandra. Inte bara att jag och Agge var hundägare. Jag har svårt att förklara just detta, men jag vet att du förstår vad jag menar. Att du gjorde det är jag evigt tacksam för.
När du släppt in mig i ditt liv till fullo så bad jag din matte om en tjänst. Det var sist du var här hemma och besökte oss. Det var att träna Alma att inte vara rädd för andra hundar.
Den dagen då du hoppade ur bilen så var det fantastiskt att möta dig. Jag kände att den kontakt vi fått med varandra var kvar till 100% och vi sände till varandra med en gång.
Du var en klok flicka. Det märktes då jag nu skulle träna Alma med dig. Själv hade jag inte riktigt klart för mig hur allt skulle gå till. Du läste av vad jag ville hela tiden. Du var verkligen till stor hjälp. Så cool du var! Du lät det gå på Almas villkor. Lät henne ta den tid hon behövde. Du var bara lugn och lät Alma utforska dig i sin takt.
Några timmar innan jag fick veta att du inte fanns mera så låg Alma i Philips säng och gossade med honom. Jag satte mig på sängkanten och vi pratade om hur mycket Alma utvecklats. Hon låg på rygg och lät sig klappas på ett avslappnat sätt. Det var något hon inte så gärna gjorde förut, men med tiden så har hon gjort det. Just denna gång så var det på ett annat sätt och jag tänkte på dig Öga. Tänkte på det du gav Alma då vi tränade och hur hon ändrat sitt beteende då vi är ute på promenaderna numera då vi möter hundar. Tack Öga!

Nu lånar jag en bild av Matte från hennes FB utan att fråga för den speglar dig så bra.

Tack Öga för att jag fick lära känna dig!
Du var en fantastisk hund!
Jag kommer att bära med mig dig i mitt hjärta och de starka minne du gav mig då du släppte in mig i ditt liv. Du var fantastisk att sända energi och känslor emot och du sände så starkt tillbaka.
Jag kommer att sakna dig väldigt. Sakna att inte kunna sända. Sakna när du sänder tillbaka. Sakna att inte få känna din enormt mjuka goa päls. Sakna att inte få känna dina muskler under min hand. Sakna ditt lugn du spred omkring dig. Sakna ditt skratt. Sakna dina vackra Ögon att titta in i. Sakna din lukt och mycket mycket annat.
Sist du var här så spred du sådan glädje till Alla. Du skrattade så mycket så mycket, det var underbart att se. Du var verkligen rolig och som på ett bushumör. Charlotta försökte verkligen få se dig skratta och så fort hon tittade emot dig så slutade du. När Charlotta gick så skrattade du igen. Just nu ler jag genom mina tårar då jag tänker på det. På mina ben har jag ståpäls och jag ryser av välbehag då jag känner att du i det ledsamma ändå ger mig glädje. Du fina Öga!

Nu tror ju jag att det finns en plats för hundar och andra djur i himlen. Jag är faktiskt säker på min sak. Jag är ganska säker att du springer på en äng och jagar en hare just nu. Jag är också säker på att du kommer att träffa min Amri, om ni inte redan gjort det. Låt Amri skälla på dig en stund så lugnar hon sig sedan. Du vet hon är lite som du, avvaktande och försiktig innan hon släpper någon över bron för att sedan bli bästa vänner. Du kan väl ge Amri lite kärlek och hälsa henne från mig är du rar, jag saknar henne så.

Tack Öga för att du var du!
Sov så Gott från jordelivet och lev loppan där du är nu så ses vi en dag!

Kärlek <3
Elisabeth

Till er andra!
Vi hörs!

 

 

2 reaktion på “R.I.P. Öga!

  1. Åh, beklagar verkligen!!! Har själv haft ett par oroliga dygn då min Joya fick livmodersinflamation. Men nu är hon opererad och får komma hem imorgon.
    Ta hand om dig!!! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *