Present & lika som min mamma

Presenten ska jag ta och dra i och släppa när jag kommer på mig med att säga att jag har ont någonstans.
Det var förklaringen till gåvan.

20140121-210521.jpg

Det var ett tag sedan då jag låg för jag hade ont i kroppen som vid influensa. Det visste jag inte då men det var så ett par dagar innan jag började blöda en massa och har så varit sedan dess. Influensaont= snart blödning.
Jag vart denna gång förbannad då jag låg och hade vansinnigt ont och ingen ens bryr sig att titta till, fråga om allt är ok mm.
För mig är det självklart att titta till någon då denne är sjuk. Fråga hur läget är. Fråga om de vill ha något att äta eller dricka, om jag kan göra något etc.
Denna gång vart jag förbannad för jag förstod inte vad det var eller varför och jag kände mig ensam och övergiven medan andra sitter vid TV en hel kväll.

Att jag vart arg var inte ok. Att jag inte tittades till berodde på att jag för ofta säger att jag har ont och att jag då tappar trovärdighet.
Ja jag har ofta ont i min kropp. Min kropps muskler är alldeles för stela pga stress.
Jag har inte skrivit om det här inne för att jag inte vill vara gnällig. ja träningsvärk skriver jag ju om och gnäller om här hemma då den är så galen att den gör en orörlig. Men jag nämnder också att det är den bästa smärtan.
Senaste året har jag haft mycket migrän och senaste månaderna massor av migrän.
Jag kör mig själv i botten allt för ofta. Min kropp säger ifrån med att göra ont eller på något annat sätt göra det omöjligt för mig att göra saker i samma utsträckning som tidigare i ett par dagar.
Till saken hör att jag aldrig pratar med andra än familj, nära vän om att jag har ont. Jag hatar när människor gnäller om det. Min mamma skyllde på sina sjukdomar och att hon hade ont hela min jävla uppväxt. Det var så jävla synd om henne att jag var tvungen att vara snäll och hjälpa till i massor i hushållet. Var jag uppkäftig och inte skurade, bar kassar mm. fick tanten utbrott och kastade saker och min pappa sedermera styvfar gav mig utskällningar att jag inte var vatten värld.
Mitt mål har varit att inte bli som henne.
Tydligen vart jag själv en gnällkärring. Skulle kunna hugga av mig tungan för att jag blev som henne. Jag kan inte annat än säga: Fyfan för mig!
Ja jag har gnällt i massor. Jag har problem med ischias och har så haft i 15 år. En krånglande muskel i rumpan. Jag var fri från det ett par år efter en spruta. I många år kunde jag inte sova då besvären blir värre då jag lägger mig eller sitter.
Jag brukar säga att jag har en secondhand- kropp. Den har opererats ett 15-20 tal gånger för alla möjliga fel.

Sedan jag vart förbannad och fick förklaringen att jag säger att jag har ont för ofta har jag tänkt aktivt på att inte tala om när jag har ont. men tydligen totalt misslyckats.
Jag drog mig jävligt länge innan jag här om dagen frågade om det kunde vara en bristning i magmuskeln som gjorde ont då jag skulle vända mig i sängen om natten och vaknade av det, eller hostade, vred mig mm.
Igår kväll jämrade jag mig när jag skulle flytta mig i sängen då det skar och sved i muskeln i magen.
Sedan berättade jag att jag haft migrän igen här om dagen för att den inte gick bort trots att jag medicinerat.
Jag har sagt till småfolket att det gör ont då småfolket klamrar sig fast med armar och ben runt mitt ben och ska hänga där när jag går, det har jag trots allt fortsatt att göra. Samma med att säga till att det gör ont då hon går på mina knäskålar, vader, rygg när jag ligger eller sitter på golvet med minifolket.
Jag har också sagt till för att få bärhjälp den senaste tiden med att ta upp tvättkorgarna med ren tvätt då mina spända nackmuskler tycker det är tungt. Det är helt nytt. Jag har inte bett om sådan hjälp tidigare. Jag har heller inte slutat göra sysslor mm för att jag har ont. Det är sällan jag ligger till sängs eller att andra får ta över de som anses är mina sysslor för att jag är sjuk eller har ont. Det vet jag att jag borde ha gjort eller göra.

Jag vart verkligen inte den lyckligaste av den här presenten.
Snarare lite ledsen om jag ska vara ärlig. Jag tycker själv att jag är en god lyssnare när andra har ont eller ”tjatar” om annat.
Men tydligen kan jag inte se hur det i själva verket är och fatta att detta är jobbigt för andra att höra på ideligen.
Jag tackar gudarna för att jag INTE talat om att jag åter igen sedan en tid har denna ischias tillbaka och vill bara skrika rakt ut kort efter jag satt mig eller lagt mig. men jag är tacksam att det jag har en liten ställning kvar där ischiasen inte känns från stortån upp i ryggen, nämligen då jag ligger på ”mage” med underkroppen. Så ligger jag numera bakom Hjärtats rygg annars skulle det vara omöjligt att somna.
Jag har inte heller talat om att jag bönat och bett att få komma och få en spruta i päronmuskeln igen för att jag inte hade en remiss. Jag går nämligen inte gärna till läkaren förrän jag vet vad jag lider av, jag väntar på bättre tider jag.
Tur att jag inte sagt att jag har haft tandvärk ofta sedan innan jul men att jag tyckt att det funnits annat att lägga slantarna på runt jul.

Nä nu blir det att sluta och klaga. Jag får väl sätta gränsen för att nämna ordet ont vid hjärtinfarkt och sprucken cysta runt äggstocken som jag drabbas av då och då för då måste jag till läkare har jag förstått och det snabbt.

Ja fyfan vilken jävla gnällkärring jag är. Hur i helvete kunde jag låta mig själv gå i samma äckliga fotspår som min mamma? Tanken på att vara lika svinig som morsan får mig att vilja dö. Fyfan på dig Elisabeth!
Tur att jag trots allt fick den här presenten. Satan vad jag ska ta i och släppa den så skinnet rodnar och svider som attan så jag slutar nämna ordet ont. För vem fan blir ”glad” att höra att jag har ont. Det tillför ju inget positivt i tillvaron. Det är väl för i helvete bara att slita vidare.

Det här inlägget visar verkligen att jag är en jävla gnällkärring, fyfan!
Stackars mina barn som har en sådan här morsa. Jag tycker av mitt hjärta synd om dom för jag hatade det själv.
Jag säger till mig själv så här och sedan går jag och lägger mig: Fuck you Elisabeth Wallgren!

Vi hörs!

2 reaktion på “Present & lika som min mamma

  1. Åh, vad jag blir ledsen av att läsa det här inlägget! Jag förstår hur du tänker ändå, men att du är så himla hård mot dig själv… Vi känner inte varandra, men du är BRA! Du jobbar häcken av dig för alla andra (av din blogg att döma), särskilt dina extrabarn, jag kan verkligen inte tänka mig att dina barn skulle fara det minsta illa av att du ibland klagar, precis som alla andra människor gör ibland.

    Jag tänker på dig!

    Kramar

  2. Hej Elisabeth.
    Jag får tårar i ögonen när jag läser detta inlägg. Tänk att du ska behöva tänka dig för, att du ska behöva svälja din smärta, att du ska behöva kapsla in den värk i själen.
    Vem i helsike ha rätt att låta dig bara gå undan och tiga.
    Du behöver bli sedd och få stöttning då du har värk.
    Att stänga in gör att du ej kan slappna av.
    Varför ska du vänta med tandläkar besök! Varför är inte Du viktig och får kosta pengar på en undersökning.
    För att hjulet ska snurra behöver du få ta hand om dig själv. Du är navet i att hjulet hemma fungerar.

    Jag blir ”glad” när du ber om hjälp med tunga lyft, när du säger ifrån om att småfolket inte bör kliva på dig eller hänga i ditt ben.
    Som jag försökt tidigare säga, du finns för alla andra 24/7, nu behöver du få tillbaka av de i din omgivning.
    Visst dom har sina jobb, vardag och träning. Men det gör inte att du måste fixa allt i markservice rollen hemma. Det borde finnas lite mer tid till att hjälpa.
    Nu låter jag säkert hård och orättvis.
    Detta är min tanke min känsla
    Skulle kunna skriva mer men det blir bara tok då.
    Du vet vart jag finns och att du kan be om hjälp när du tror mig fixa uppgiften
    Kram fina Bettan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *