På den nivån, Anna och Jojo

Hej min vän!
Jag har inte glömt bort dig men mitt liv har varit något stressigt sedan i måndags och jag kom hem 20.30 igår efter att jag åkte och handlade efter middagen. Sedan drack jag kaffe och somnade i soffan.

Det är tre och ett halvt rum som gjort en rokad. Ett kontor som städats ur från alla papper. Möbler har flyttats. Men jag är expert på att dra möbler. Sätter bara ett par handdukar under för att inte repa golven och sedan drar och släpar jag möblerna över ekgolven. Är det riktigt tunga möbler tar jag en matta och sedan sätter jag mig på golvet och drar.

Det har städats och fejats i rummen. Anpassats till de nya behov som råder här hemma.
Philip hjälpte mig att bära upp en tung bäddmadrass till övervåningen. ”Brorsan” höll i delarna till sängramen då jag skruvade ihop den. Philip hjälpte mig också ner med ett bord från övervåningen till undervåningen.

Garderober har rensats ur, bytt plats och rum. Ett kontor har flyttats till mitt kontor.
Saker har slängts och körts till sopstationen.

Igår kom Anna och hjälpte mig i ett par timmar. ”Brorsan” var impad över vårt arbete. Vi slet. Jag satte Anna att skruva skrivbord, plocka ur papper ur en grej, torka ur hundbäddarna och byta påslakan till deras täcken, dammsuga mitt kontor, vi bar ner en fåtölj från övervåningen, vi var ut med Jojo, vi tog 5min och läskade oss med lite cola, satte Anna att damma av datorer mm. mm.
Annas hjälp var super och jag kom på banan igen efter att ha legat efter.
Tack Anna!<3

Efter att jag kört hem Jojo som faktiskt fyllde år i går, 7år.
Grattis fina Jojo!
Så började jag sanera efter att hon varit sjuk. Tvättade fler maskiner kuddar redan från morgonen och plädar. Sedan satte jag ”Brorsan” att damsuga ur skinnsoffan från hundhår och sedan desinficerade jag soffan. Satte ”Brorsan” att dammsuga golvet och sedan desinficerade jag det. Jag tror inte det hade behövts men det kändes bättre för mig att jag gjorde det ordentligt.
Jag betalade ”Brorsan” med en påse Risen.

 

Det har varit så stressigt att jag insett att jag inte haft tid att raka benen eller under armarna då jag har duschat.
Jag har kortat ner hundarnas promenadtid med hälften och sprungit halva vägen istället för att de ska få ur sig sin energi. Barbapapporna har hängt fritt under joggingturerna. Det har låtit som om du tar tvål i händerna och försöker framkalla pruttar under min jacka.
Att gå upp på övervåningen eller ner utan att bära med sig något har varit otänkbart och fullständig tidsspillan att inte ta med något. Trots att jag gick upp 03 en morgon och att grabbarna en kväll fick värma matlådor ur frysen för att jag inte hann laga middag så hann jag inte med allt. Det mesta av  det vanliga hushållsarbetet har fått stryka på foten. Jag ligger efter som tusan.

Fast mitt i allt det här och lite till så har jag tänkt ett par gånger att detta är inte sunt.
Var är jag själv mitt i allt detta?
Det är så att jag går med avbrutna vassa naglar för att jag inte tagit mig själv tiden att fila dom. Mina fötter gör ont sedan några veckor. på ena foten har jag en så stor hälspricka att det ömmar ordentligt varje steg jag tar. På andra foten har jag något på trampdynan som jag tänkt och fråga dig om faktiskt som gör ont då jag sätter ner foten, känner i nervtrådarna ända upp till höftbenet. Eller tiden har inte funnits för detta.

Igår fick jag en tankeställare. Jag och Anna gjorde iordning två arbetsplatser på mitt kontor. jag flyttade min plats för att ge min plats till hjärtat. han fick fönstret, det stora skrivbordet och en bekvämt kontorsstol. Jag frågade om han tyckte sin plats var fin. Han var inte helt nöjd. Han tyckte att där skulle jag ju sitta.
Imorse tog jag upp det där igen och han tyckte att han sitter ju nästan inte här och att jag borde ha den bekväma stolen istället då jag sitter här hemma och arbetar.
Nu har jag funderat på det där och det gav mig en tankeställare.

Nu kom jag på att jag glömde köpa lunch igår. Jag var på fler affärer igår kväll. Jag gick in på COOP då jag kom på att jag glömt köpa lunch. Där gick jag med min tomma korg och träffade på goa Anneli som jag fick en härlig kram av och en liten pratstund. Men ut gick jag sedan utan lunch.
Det var lika då jag körde Philip till skolan så sa han efter ett tag vid ett rödlyse med sin lugna stämma: Mamma du kan köra nu, det är grönt!
Sedan mötte vi upp Anna på parkeringen vid järnaffären och jag fick lite babysaker. Där hittade jag inte bilnycklarna. Rackarns vad jag letade i fickor och väska flera gånger. Visst låg dom i väskan men i ett fack jag aldrig annars använder.

Nej du, nu har min arbetsdag redan börjat och jag sitter och stjäl tid av den här vid datorn.
Jag hör av mig under dagen. Jag har ju hittat roliga saker jag vill berätta för dig om då jag rensade.
Tack för ditt tålamod med mig då jag inte hört av mig!
Och du, jag tycker inte synd om mig själv att det har varit mycket, jag tycker bara att det varit omänskligt och sjukt.

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *