Överraskad, Visst!

Jag satt på en köksstol under kökslampans sken. Jag lyfte upp mina cellulitben, eller leende ben på köksstolen bredvid.
Jag knappade in koden på min IPhone, XXXX. Tyckte mig sedan in på Spel för att spela tillbaka till alla dom som väntat otåligt på mig, en dag eller två.
Det enda ljud som hördes var diskmaskinens vaskande och spolande.
Djupt försjunken i mina tankar så gned jag lite på läpparna med ovansidan av tummen. Jag kunde snabbt konstatera att mustaschen behövdes tas bort. Tog handen över hakan och kände. Där behövdes även långa strån bort.
Men jag tänkte: imorgon! och återvände till mitt spel.
Helt plötsligt kommer Hjärtat utspringandes ur sovrummet, skrikandes med ljus röst som en kvinna. Han viftar med armarna högt ovan huvudet.
Jag tittade abrupt upp och undrade i mitt stilla sinne vad som höll på att ske.
Tankarna speedade på i skallen: Hade han sett en nattfjäril i sovrummet och blivit rädd? Eller en spindel? Kanske sett en hundspya på golvet som han inte trampat i den här gången? Nej inte hundspya. För när han trampat i en spya så att spyan trängt igenom strumpan då låter han inte så här. Då ropar han vädjande, ömkligt och enstavigt: Elisabeth! Elisabeth! KOM! Papper! Sedan finner jag honom alltid hoppandes på ett ben. När han ser mig i dörrhålet så sträcker han alltid foten med spyan åt mig och säger lidande: Ta av strumpan! Sedan rör han på foten upp och ner när det inte går fort nog. När jag tar av strumpan så tittar han bort, han kan inte titta på dessa foderkulor, gräs och skummande vätska.
Men nu skriker han ju med kvinnoröst och ser glad ut!
Sedan skriker han några ord så jag förstår: Vilken Överraskning!
Lite omtumlad av händelsen säger jag: Va? och ser förvånad ut.
Han fortsätter veva med armarna i skyn och ropar med sin förställda röst: Ja! Under kudden!
Då fattade jag, han hade hittat ”överraskningen” under kudden!
Det var ju roligt att han vart så ”glad” och ”överraskad”!!
När jag kom in i sovrummet fann jag någon tuggandes och sugandes på innehållet i påsen.

20130810-060758.jpg
Det åts och åts. Men det är ett vanligt fenomen.

20130810-060910.jpg
Det som händer sedan och som sägs är samma varje gång. Så här låter det och även igår.
Hjärtat: Kolla! Jag har nästan ätit upp hela påsen!
Sedan visar han upp påsen för mig.
Jag nickar deltagande vant och säger: Mmm, ser det!
Hjärtat: Äh fy fan var jag vart och må illa! Jag åt nog för många!
Jag tänker: Igen! Det menar du inte! Samma visa varje gång…..suck!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *