Mycket sorglig dag!

Idag var det dags att ta farväl av Jannes mycket goda vän, ja även min vän.

Vi köpte med oss den givna blomman för just honom, solros, som handbukett.


Att det skulle komma många förstod vi. Vi vart ändå förvånade när vi kom fram till kyrkan. Parkeringen var full så vi stod på en åker.

Här är fram mot kyrkan


Här är bakom mig


Alla fick inte plats i kyrkan. Det var hundratals där för att ta farväl. De som inte fick plats stod utanför och kom in när det var dags för att gå fram till kistan. Vi stod i gången.

Klädkoden var ljus.

Janne visste efter alla deras samtal att han ville ha en ljus och ”glad” begravning, det var det verkligen. Janne hade även talat om att han visste att han skrivit hur han ville ha på sin begravning. Hela begravningen andades honom, det var väldigt vackert.

Det var fin musik. Först var det Memory ur Cats, efter det kom Strawberry fields forever. Under allas avsked vid kistan spelades Fattig bonddräng. 

På slutet var det solosång till My way. Just den låten vet jag att både han och Janne vill/ville ha och att de under en biltur skrattat åt att de tänkt samma låt.

Jag var så otroligt ledsen. Jag har fortfarande så svårt att förstå att han är död, att vi inte ska träffas något mer under detta jordelivet, aldrig mer få den otroligt stora, trygga och varma kramen och en puss på kinden. Idag hade jag verkligen behövt din trygga lugnande famn.

De inbjudningskort vi fick av dig med foton på dig sitter kvar på vår frys. Jag ser dig varje gång jag öppnar kylen. Jag ler åt dig, ibland av glädje över att se dig, ibland ett sorgset leende. Bland känner jag att du tittar mig rätt in i ögonen och ger mig värme och din vänskapliga kärlek. Jag har gjort upp med mig själv att ”vi”, du och jag, får ha det på det här viset tills jag förstår att du verkligen är död, tills min sorg och saknad mildrats. Samma med att ha kvar din kontakt i min telefon.

Jag är tacksam över alla minnen jag har av dig. Jag hoppas verkligen att du kände och att jag lyckats förmedla hur mycket jag tyckte om dig. Att du förstod hur mycket styrka du gav mig och all hjälp jag fått.

Kram på Dig! Vi ses så småningom. Jag hoppas att du då står där öppen med din stora trygga famn så jag får krypa in i den.

Ikväll åkte vi i lugn och ro ut till graven. Väldigt ledsamt men fint.


Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *