Mot Japan

I natt bodde vi på flygplatsen. Imorse åkte vi mot flygplatsen och käkade en snabb frukost innan boarding på ett mysigt ställe.

Ingen fick sitta bredvid någon på planet. Vet inte hur hon checkade in oss då vi skulle få sitta bredvid varandra. Philip satt ett par rader framför mig till vänster och Janne i stolen bakom mig. Till detta plan gick det inte att välja platser på nätet.

Jag minns inte starten av planet, då sov jag redan. Jag vaknade till ett par gånger och hade fullt i dreggel på hakan, somnade om samma sekund som jag skrapat av hakan.

En gång till orkade jag hissa upp ett öga, såg att de bredvid mig hade fått varsin box med frukost som de ätit upp. Jag hann tänka: Men jag då, fick inte jag mat? Jag som var hungrig! Sedan somnade jag om igen.

Om jag vaknade av mig själv eller om Janne ruskat liv i mig genom att trycka knäna i min stolsrygg vet jag ej, när jag vaknade till så märkte jag då jag torkat av dreglet på hakan att vi skulle gå ner för landning.

Jag såg en klisterlapp på stolsryggen framför mig.

Tydligen hade flygvärdinnorna försökt få liv i mig när de skulle servera frukost. Det hade tydligen varit lättare att få en stor sten att springa ett maratonlopp enl. Janne. Enligt både Philip och Janne hade det varit rejäl turbulens ett par gånger, det vet jag heller inget om.

Janne satt i mitten på sin rad. Båda passagerarna hade somnat lutandes emot Janne:0)

På väg mot bagaget.

Efter många blanketter om var vi ska bo, vad vi har att deklarera mm. var vi då ute och skulle leta på vart vi skulle byta in våra kvitton på tåg-pass som vi köpt i Sverige. Vid den disken kunde vi lära oss några fraser Japanska.

Philip har redan använt sig av japanska till taxichauffören och restaurangpersonal. Tänk om jag också kunde snappa upp något så fort.

Vi skulle ta oss med snabbtåg från flygplatsen.

Rackarns vilket kaxigt lok;)

På stationen han vi handla ”lunch” och vatten innan det var dags att fara med nästa snabbtåg mot Kyoto. De loket såg ut som en ”gammal” jenkare.

Det här vart lunchen

Fin solnedgång möttes vi utav på tåget.

Efter att Janne jobbat lite var det dags att gå och käka middag. Philip letade upp en restaurang.

Äntligen en Cola Zero. Tror jag druckit två små burkar, en halvliters flaska och en diet cola på över en vecka mot annars 2L Zero om dagen.

Philips hamburgare

Janne och jag käkade svärdfisk.

Idag åt vi iallafall glass tillsammans:)

Philips.

Jag och Janne tog kaffeglass.

Glad att Philip hittade denna restaurang då det var svindlande gott!

Kändes sorgligt att lämna Sydkorea idag, kändes liksom att vi var nära honom i ”hans” land. De kändes det trots att vi var på väg till Japan som varit en dröm att resa till för oss båda i över 30år. Underbart att få uppleva den drömmen med ett av våra barn.

Vi hörs!

En reaktion på “Mot Japan

  1. Den lunchen hade jag kunnat äta! 🙂 Men ingen cola zero??? Nä, du ser, de där länderna är inte för mig 🙂
    Glass i stora lass går däremot alltid hem.

    kram kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *