Morgonkompis

Sitter och intar dagens första kopp kaffe stirrande i det slitna köksbordet.
Då känner jag hur någon ”krafsar” mig på benet och vill ha lite uppmärksamhet.
Först ser jag inte vem det är och tänker: Nu är det illa med synen när jag inte ens ser en tax på nära håll!

Efter att någon krafsar åter på mitt ben ser jag att jag fått sällskap i köket.

20131004-042827.jpg
Kanske den ska bo här?
Ska jag rädda den från döden och mata den hela vintern?
Undrar vad den äter?
Kan kanske odla bananflugor åt den?

20131004-043029.jpg
Att ge den här kompisen hjälp känns inte så långt borta för mig.
Minns när jag för ca: 5år sedan hade en stor geting, en drottning tror jag det var, på vardagsrummsgolvet som jag försökte ge hjälp.
Jag plockade blommor åt den så den skulle få suga på. Jag gav den honung och vatten. Den piggade på sig och kröp på bordet på altanen.
Men sedan reste jag till Italien och bad barnen fortsätta intensivvården av getingen medan jag var borta.
När jag kom hem låg den stendöd på bordet bland vissna blommor och torkat gräs. Tror barnen prioriterade annat än att försöka få den stora stora getingen att överleva.
Här hemma är det inte någon som höjer på ögonbrynen för något sådant. De låter mig bara hållas.
Eller som när jag agerade barnmorska åt en akvariefisk. Den skulle föda och det hade blivit stopp. Svärdbärar honan höll på att dö. Jag lade den tillslut i min hand och masserade magen. Tryckte ut några döda yngel och sedan kom de levande ynglen ut.
Ja det finns många många liknande historier.
Sådan är jag!

Nu väntar fredagen på mig.
Fredagsmys hoppas jag på!
Vad längtar du efter denna fredag?

God Morgon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *