Mjuk – Hård! Jag???

Jag har inte riktigt kunnat släppa en sak jag fick sagt till mig i lördags, det lät så här: Nu har du varit mjuk ett par dagar, så mysigt!
!?!?!???????? säger jag.
Jag ifrågasatte direkt, snabb som en vessla!
Svaret var bara ett megligt: Men du har det!
Jag lät det gå ett tag innan jag tog upp det igen, ja minst 5 min.
Då vart det ett mer uttömmande svar, ja enligt den andra personen som klämde ur sig som en tandkrämstub som egentligen ansågs slut för en vecka sedan.
Svaret löd: Kan du inte bara ta det som en komplimang och låta det stanna där? Måste du analysera precis ALLT?

Nu surrade det där runt i min skalle, mjuk mjuk mjuk…. skulle jag annars vara HÅRD?
Nu är jag ju inte den där tuggimituggande tjejen i tuperat hår och skinnpaj som står tufft och snurrar på de redan urtuggade tuggummit. Så det kan det ju inte vara.
Jag är ju heller inte fast i kroppen, den är så dallrig och mjuk. Så det kan det ju inte heller vara.
Mjuk i huden vet jag att jag är. Vet att många tycker den är som sammet. En som jag masserade mig hos ofta förut sa ofta: Jag blir så glad då jag ska få massera dig för du har så mjuk och skön hud! Det har den ju alltid varit förutom under fötterna och tidigare händerna så då kan det ju inte vara det heller.

Nu gick det ett helt dygn innan jag stötte ihop med människan ifråga och då högg jag direkt.
Med allvarlig röst (detta är ytterst allvarligt) sa jag: Vi måste prata! Vad menar du med att jag varit mjuk ett par dagar? Hur är jag annars? Är jag hård? Vad är det som är mjukt? Är jag en kall människa annars? Är jag dum? Jag trodde jag var en vänlig människa, är jag inte det? Är inte jag rar?
Mitt svar jag fick: Släpp det! Du var mjukare! Ta det för vad det är!

Nästa dag slog det mig när jag drog ut lådan i hallen för att fiska upp några hundbajspåsar, jag såg då mina hjärtan i sten!
Klart som korvspad vart allt!

20121026-075423.jpg

Jag har ju rustat mig själv med ett hjärta av sten sedan några år. Bestämt mig att mitt hjärta ska INGEN någonsin mera få, inte hela. Jag har också slagit igen dörren för nya bekantskaper. Vi kan stå på farstubron och prata, men in kommer ytterst få. Här släpps inte vem som helst in. Missbedömer jag någon åker dom ut med buller och bång till farstubron igen. Oftast märker ingen att dom åker tillbaka;)
Så det är klart det var mitt hjärta som förvandlade sig från sten till ett mjukt material.
Såg genast till att stoppa tillbaka hjärtat av sten;)
I tisdags fick jag höra igen: Åh vad mjuk du var idag!
Suck, vad har hänt med mitt stenhjärta mot denna person?

Gör nu en Tip Top snurr! Det är ju trots allt fredag!!!

Kram från stenhjärtat;) <3

2 reaktion på “Mjuk – Hård! Jag???

    • Skönt Sanna att det finns fler av den hårdhjärta typen;)
      Skönt att höra att det går att få det tillbaka igen, varit väldigt orolig här att jag varit på väg att tappa vettet;)
      Jag håller med, det är tryggare!!!
      Kram till dig med ett mjuk hjärta;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *