Mitt möte på morgonen

När jag var på promenaden i morse med dom här just nu slappande flickorna

20120703-074644.jpg
Så såg jag en dam glida ut ur en port med sin rullator, hon styrde stegen åt det håll jag var på väg.
Efter en stund var jag ifatt henne på gångbanan och lade mig i omkörningsfilen och tryckte ner skosulorna mot asfalten och gasade på mina steg och gick förbi henne.
Strax efter om körningen så vart det en tvärnit så det luktade bränd sula blandat med fotsvett, Älva hade satt sig på vänsterkanten för att kröka en så kallad brun kabel ur bakändan, jag håvade upp en svart hundpåse och böjde mig ner för att ta upp den stinkande kabeln och då såg jag mellan mina ben hur damen körde om mig i innerfilen. Åter igen tryckte jag ner skosulorna i asfalten då påsen var ihopknuten och lade mig för att köra om, när jag var jämsides med damen så tittade jag åt hennes håll och hon åt mitt och hon log, jag log tillbaka och hon frågade mig då om det inte var jobbigt att ha tre hundar. Jag svarade och dealade snabbt med mig själv, skulle jag svara och sedan trava iväg eller skulle jag inleda ett samtal och ge den äldre damen ett samtal, orkade jag det? Orkade jag ge av mig själv? Hade jag energi till det?
Jag beslöt mig för att visa min medmänskliga sida och ge lite omsorg.
Jag växlade ner på ettans växel och vi började prata där vi gick jämsides.
Damen berättade att hon gärna skulle gå ut vid 05- tiden men vågade inte då hon kände obehag över att någon skulle överfalla henne. Jag tycker det är tragiskt att människor, främst äldre ska känna det så men jag kan bara hålla med, jag själv tycker det är obehagligt att möta gäng främst på lördag och söndag morgon och då under den tid jag hade klockan på ringning 04.30 för att hinna ut med hundarna innan alla barnen börjat vakna.
Vi pratade om Norge, det vackra landskapet, om fästingar, hon hade haft Borelia, vi pratade även om förr i tiden och lite annat.
Vi gick en lång bit tillsammans och när jag skulle svänga av så tog jag ett par steg mot damen och höjde min arm för att sätta den mot hennes rygg och då ryggade hon först tillbaka, säkert för sin rädsla att gå ut ensam, men när jag rörde min hand lite fram och tillbaka på hennes rygg och talade om att jag skulle svänga av där och tackade henne för samtalet och önskade henne en fortsatt bra dag så såg jag hur hon slappnade av och kunde för en sekund ta emot beröringen.
Jag hoppas att vårt möte berikade hennes dag mer än mitt då jag förstod att hon var ensam!
Jag hoppas att hon kan ta till sig mötet och kanske känna att alla är inte farliga!
Jag hoppas också att den lilla beröringen jag gav henne fick fart på måbra- hormonerna så hon kan känna större lycka denna dag!

Vi hörs!

En reaktion på “Mitt möte på morgonen

  1. Jeg bliver glad ved din beretning. Det kan være så lidt for os, men så stort for andre, at vi giver os tid, giver lidt af os selv.
    Glad dag til dig…you made mine 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *