Människan, grymmast på jorden

Idag gick vi till KGB- museet.


KGB:s högkvarter här i Vilnius innan landets självständhet. Vi fotade i smyg och kunde därför inte fota allt vi ville.



En batong jag INTE skulle vilja smaka på.


Fångnummer

 En fånge som skrivit en bok för hand. De fanns så vackra saker fångarna gjort, smycken, kors, broderier, träaskar, teckningar mm. Tyvärr var det just då svårt att fota för alla människor.

Ner i källaren


Här kan du läsa om cellen nedan.


I denna cell fick fången stå på en rundan platta i mitten. Cellen fylldes med kallt vatten. Fången stod med fötterna i det kalla vattnet, när dom inte längre orkade stå så föll dom i det kalla vattnet. Var dom så pass vid liv så tog dom upp dom och lät dom kvickna till lite och ställde dom tillbaka. Alla celler hade judisolerade dörrar.


En tortyrkammare


En liten isoleringscell





Här inne avrättades människor och sedan kastade dom upp dom genom fönstret och upp på lastbilar för att slängas i massgravar.


Här fick vi se hur en avrättning gick till, hur de kastades på lastbilsflak mm. 


Under plastglaset på golvet var det sand och där låg saker de hittat efter dem som dödats, säkert det som ramlat ur fickorna och fallit från de dödade. Det var skor, kammar, glasögon, en tandborste för att nämna några av sakerna.

Det fanns bilder från den 11 mars 1990 då Litauen utropade sig som självständigt. Där fanns bilder hur de ryska pansarvagnarna körde över människor på gatan. Bilden där smalben och fötter sticker upp från när pansarvagnens drivband just kört över flertalet människor sitter på min näthinna.

Det var och kändes otäckt att gå nere vid cellerna, tortyrkammare, rastgårdar mm. Det var en mycket speciell atmosfär där.

Det fanns hundratals bilder på människor. Jag vart väldigt tagen. Många ansiktsdrag från Jannes mormor, morfar, mamma och mostrar gick att känna igen. På massor av människor kunde jag känna igen dragen från vår Charlottas ögon. Hon har drag från de människor som nu lever under rysk flagg.

Människan kan vara riktigt vidrig. Vi pratade sedan på vägen hem att detta fortsätter på många platser i världen än idag. Som Janne sa: Nu har man ju mer softisikerade tortyrmetoder! Jag förstår inte hur någon kan plåga en annan människa. Det finns så mycket ondska mot människor, djur och natur. Vi människor måste vara grymmast på jorden. Djur är inte så här grymma. 

Jag har länge tänkt att livet generellt med allt som händer barn, djur, kvinnor och män är för grymt för att jag ska känna mig bekväm och ”orka” med det.

Jag hoppas att mitt nästa ställe jag kommer till inte är lika grym att vistas i.
Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *