Många spår

20120125-082124.jpg
Tänker på älskade vovven hela tiden!
Undrar om hon har det lättare att andas , har dom fått ner febern med hjälp av droppet och syrgasen.
Känns nästan som om tiden stannar för den går så långsamt.
Det knyter extra hårt i bröstet då jag stöter på hennes saker, hittade hennes, som vi kallar, bebis som hon hämtar då hon ska sova eller blir jätteglad i morse på kontoret.

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *