Lunchen kostade tålamod

Idag skulle jag vara barnvakt till Alvar och Todd. Angelica och Jens skulle till mäklaren och skriva med köparen av lägenheten kl.13.

De kom vid tolv och jag gav grabbarna lunch medan mamma Angelica fixade till sig.

Denna lunch skulle visa sig kosta massor av mitt tålamod.

Todd kväljde och spottade ur maten Angelica haft med sig. Tur jag hade en burk i skafferiet som jag vet att han gillar. Todd brukar inte kladda så mycket då vi ”äter”, men idag…


Alvar kastade in skeden mot munnen så köttfärssås och spagetti yrde runt köket. Det låg mat på köksbänkar, hyllorna i köket, det åkte på golvet, hamnade i klyftan mellan mina Barbapappor mm. Taxflickorna sprang runt lika ivrigt som jakthundar som ramlat in i en släktträff av älgar.


Jag tackade flickorna för städhjälpen, de städade allt från golvet upp till deras höjd då de står på bakbenen.

Det som hade fått att mitt tålamod riktigt sattes på prov hade varit om någon klivit in i köket med ett dragspel och någon annan klivit in gnidandes på en fiol och spelade Bella Notte eller någon annan spagettivisa.

Vår bonde med traktor och vagn som vi kallar Stefan Löfven…


…hade tydligen lastat av alla djuren vid Alvars tallrik. Dom var helt sjövilda och bara hoppade i Alvars spagettilas med köttfärssås som låg på hans tallrik. Kanske de trodde spagettin var hö eller nått. Flera gånger hoppade dom ner i tallriken. När jag gav djuren upplysningen om att de strax skulle få sig ett bad i diskbaljan försvann grisen.


Om grisen fick hjälp att fly flygandes över köket låter jag vara osagt. Att grisen var rädd för att bada kan jag iallafall säga med säkerhet eftersom han drog.

Jag hittade grisen grymtande i barnrummet.


Där låg han och försökte spela osynlig. I badet i diskbaljan åkte han och surt torkade han grymtande i diskstället.


Den här mormorn hade tappat rytmen med småbarn efter två dagars ledigt så hon behövde få dra ett djupt andetag.

En trasig Rice- sked senare var det lugnt i lägret.


Det var mormorn själv som pajade skeden. Kanske du tror i vrede nu. Nej nej nej, jag körde över den med två barnvangshjul. Hörde första höga knak och fortsatte min förd utan att blinka med barnvagnen i köket, hade inte den blekaste vad jag kört på, hörde nästa knak då andra hjulet passerade. På tillbakavägen klev jag desutom på spillrorna av skeden med min vänstra Birkenstock-toffla, då var moset av skeden ett fullständigt faktum.

Trots det somnade Todd.


Alvar satte jag framför Netflix. Japp, stämmer bra det, sådan mormor är jag.

Mot slutet av eftermiddagens något sena mellanmål ramlade föräldrarna glada in, en lägenhet mindre och ett köksbord rikare:0

När familjen Jens Wallgren med hundar åkte så ringde denna böna


Hon käkade middag, vi sjöng och snackade om Irma i himlen. Nästan varje gång jag pratar med barnen eller säger hej då när vi ses så säger jag att jag älskar dom. Enya har på senaste tiden då berättat att hon älskar pappa:) Idag sa hon medan hon klappade på sitt bröst för att visa att hon: Ena älkar momo! Sedan vände hon sig skrattande till Charlotta och berättade: Ena älkar momo! Hela mormor blev varm så jag teodde klimakteriet skruvat upp värmen ytterligare och dom numer torra slemhinnorna skruvade på kranen i ögonen för en stund.

Det är inte bara små kottar som har livet upp och ner i och med den rådande vintertiden. Älva säger till om mat redan 17. De har nästan hela sitt liv fått mat 08 och 18. Senaste året har det fått 09 och 18. Jag sitter och försöker distrahera henne.


Hon är SÅ hungrig! 17;50 gick jag ge mig då Alma började råskälla på mig att det var dags för MAT!
Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *