Livet lekte, livet var härligt

Det var så du var!

På promenaderna så gick du med lite sträckt koppel rakt fram, du tittade då och då bak mot mig för att kolla att allt var okej, när jag bekräftade dig vände du huvudet framåt och skuttade vidare med svansen vajande.
När du var sjuk och jag gick med dina kompisar så vart det röriga promenader och så även idag för det var du som gick i täten och fick dom andra med dig, så här såg det ut idag framför mig då flocken inte hade dig som draghjälp.


Jag förstår att det bara var du som tidigare år fick gå med husse då han gick stavgång över milen för du bara gick och gillade det.
Jag förstår också att du var stjärnan i flocken att reagera direkt på höger och vänster och fick dom andra med dig, nu får jag säga det både en och två gånger.
Nu blir inte promenaderna som dom har varit, flocken får hitta nya platser och vi måste gå våra promenader utan dig vare sig vi vill eller inte.

 

Hos de extra ungdomar/ barn vi tagit hand om blev du snabbt en favorit och idag förstår jag det klarare, du fanns alltid där och de kunde söka tröst och styrka hos dig, du vek aldrig undan och gick där ifrån efter ett tag utan fanns där så länge det behövdes.
Jag förstår det nu för nu när jag själv är galet förtvivlad och ledsen över att du inte finns här längre så finns du inte där tröstande vid min sida.
Du har tröstat mig så många gånger, legat orubblig och trogen vid min sida och bara funnits där för mig. Visst tröstar dina kompisar i flocken men de går iväg efter en stund.

Jag förstår varför veterinärer, den som trimmade dig gillade dig och sa det för du lät det som behövdes göras med dig ske utan protest.
Det var bara sista månaden som du ogillade kloklippning, annars lade du dig på rygg när du såg klosaxen och väntade att jag skulle klippa.

Visst skällde du mycket men var aldrig aggressiv utan viftade på svansen samtidigt.
När Dotter A köpte en hund så skällde du på den i några timmar men sedan adopterade du valpen till din egna och tog hand om den på hundvis.

Du var strålade Amri och jag är glad att jag fick ha dig hos mig trots allt och jag hoppas att du hade det riktigt bra hos oss, din familj.
Jag tror, eftersom du förmedlade det till oss på ditt sätt att vara, att ditt liv lekte och var härligt, det var Let´s party hos dig!
Som dotter A sa när du dött: Mamma det här är känns likadant som när far mor dog! Ja det är så det är, det är en ofattbar sorg hos oss nu då du fattas oss.
Som din lillhusse som gav dig ditt namn genom att vända på din äldre kompis namn skrev på fb idag: alltid saknad aldrig glömd

 

Vi hörs!

2 reaktion på “Livet lekte, livet var härligt

  1. Hej!
    Har nyss börjat följa din blogg. Jag förstår dig precis! Vi är 11 i familjen varav två är hundar, fyra är katter och så har vi en kanin. Vi är en familj och när en familjemedlem försvinner så blir den aldrig som förut. Kram till dig och hela din familj!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *