Lillpöjken flyttar

Imorgon flyttar mammas minsting här ifrån. I torsdags kom det på tal och idag vart det klart.

Hjärtat kallar det på prov i två månader. Philip själv säger: Jag ska ju inte flytta, bara bo borta i två månader! Två månader är den tid Philip fått någonstans att bo i Uppsala. Jag förstår att det är jobbigt att pendla tre timmar varje dag, eller drygt då han ska till och från busstationerna också.

Idag var vi och tittade. Philip tyckte nog att han kunde ha gjort det själv, men det är väl solklart att mamma vill se där han bor. Efter det åkte vi till Nacka. På vägen satt jag och funderade på att nu blir jag ensam, det blir tomt utan Phille i huset. Tur att Alvar ringde.



Han bröt ihop då vi lade på så då jag pratade med Enya ringde Alvar upp och upp och upp och upp igen. Jag fick avbryta med Enya och ringa upp Alvar som tydligen saknar sin mormor och sedan är han fortfarande väldigt dålig.



Sedan vart det Enyas tur igen att prata med mormor. Enya mådde lite bättre i sin flunsa. Så skönt!





Framme i Nacka käkade med Mikael och Josefin. Det var mysigt att få träffa dom två.



Jag tog en räk och avokadosallad som Hjärtat då han föreslog det. Att det skulle vara ost på som jag inte äter glömde han bort. Det var så galet mycket ost på denna sallad, som en hel riven, heter den hushållsost kanske.





Salladen var god!



Att bara göra spontansaker är jag INTE van vid. Jag är van att vara hemma och jobba. En skön känsla upptäckte jag på vägen hem att bara hitta på saker så där och göra det.

Undrar hur det blir när Philip flyttar. Kommer det bli för tyst? Har inte allt detta från fullt hus till ensam gått för fort? 

Detta är väl livets gång. Barnen har vi till låns. En dag så får det luft under vingarna och flyger ur sitt bo. Tänk vad tiden gick fort från ägg till flygfärdig. Snyft! För Philips skull är jag jätteglad, verkligen och det är det viktigaste.

Vi hörs!



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *