Lär Kottar om respekten till djuren

Våra barn har redan gått ur min skola, respekt om djuren.
Det finns få saker som gör mig så arg som om jag ser någon behandla djur illa. Ni som varit här inne vet hur jag flyttar sniglar och daggmaskar från gångvägar till kanten då jag är ute och går så de inte ska bli överkörda eller ihjältrampade. Lite synd bara om jag råkar flytta dom till fel sida vägen än var de hade tänkt sig;) Janne brukar otåligt säga: Sluta nu Elisabet! NU går vi vidare! när vi går tillsammans.
Igår plockade jag bort ett par sniglar som jag såg då jag plockade hundskit innan Janne skulle klippa gräset, då slapp de bli halshuggna av knivarna under gräsklipparen.
Alla djur som kommer in bärs varsamt ut igen. 
Våra barn gör likadant (hoppas jag).
Mikael och Josefin hade mal i sin förra lägenhet, de fick dom och hål i kläder på köpet. Jossan slog ihjäl malen, Mikael sa då: Ska vi inte släppa ut dom istället för att döda dom! Josefin trodde han skämtade först, sa sedan: Nu får du ge dig!:0)
I fredags då vi var barnvakt tog Alvar in en av åkdonen och körde i gamla köket.


 Ur hjulet ramlade en snäcka. 

Både Todd och Alvar ville klämma på den där den låg i min hand. Snigeln visade sig inte efter att ha ”centrifugerat” i hjulhuset. Jag förklarade att det bodde ett djur där inne, en snigel. Jag förklarade att vi ska klappa den fint så inte snigelns hus går sönder för då dör den och kommer till himlen, snigelns mamma blir då ledsen. Så vi släppte ut den och Todd tittade mycket intressant. Alvar och Enya har ju varit med förr, myror har jag/vi ju tagit ut massor i år.
Janne dödade en myra framför Kottarna för någon vecka sedan. Då hade jag god lust att dra ner honom till tvättstugan och sätta hans vitala delar i mangeln och köra igång den.
Det var ändå lite svårt att förklara för Kottarna att det var ett djur där inne i snäckan.
Igår då jag skulle köra Alvar och Angelica till Mc Donalds för att köpa hem lunch så plockade jag vant upp en snigel från uppfarten för att den inte skulle bli ihjältrampad. Kom då på att jag tar den i handen och visar Alvar hur den ser ut.


foto: en något äcklad angelica.wallgren

Jag visade hur tentaklerna fungerade, att det var som snigelns ögon. Försökte få den att dra sig in i sitt skal, det ville den inte, den kröp runt runt i min hand. Alvar var mycket intresseras. Sedan behövde den gå hem till sin mamma så jag lade den varsamt i gräset.

Snipp snapp slut så var den lektionen slut!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *