Längtade tidigare

I minst femton år sov jag i snitt mellan 4-5h per dag. Helt galet och livsfarligt.
När jag vaknade var jag klarpigg. Jag vaknade av ljuset som kom i glipan när vi som alltid har fönstret öppet och fönstren går inåt. Jag lade åtskilliga timmar till att fundera ut hur jag skulle få bort ljusinsläppet. En bredare rullgardin vart det enklaste av alla mina ”uppfinningar” i hjärnan. En bredare rullgardin gjorde att fönstret kunde vara öppet en liten bit utan att det vart ett ljusinsläpp på sidan. Det ljusinsläpp som vart nertill rullgardinen av att fönstret var öppet löste jag med en mörkläggningsgardin som jag lagt flertalet timmar att googla fram och läsa recensioner om mörkläggningsgardiner.
Då vaknade jag av klockradions ljus, den slängdes ut. När det vart ljusare ute vaknade jag av de lilla lilla ljus som kom in genom nyckelhålet.

Jag längtade ofta under dagarna till min tidiga morgon, trots att jag nöjt mig med att gå upp strax efter 05 och inte mellan 03-04. Den tidiga morgonen var den tiden jag fick vara ifred. Ingen ropade: Mamma! Frugan! Elisabet! Kärring! i ett samensurium tills natten kom. Jag hade rutiner på morgonen i min ensamhet. När tevattnet kokade upp eller kaffepannan ljud: Klar! så plockade jag ur diskmaskinen. Sedan tog jag min kopp och gick ut och tände en cigarett, efter de satt jag och njöt av tystnaden, tog en cig till tills jag fimpat av upp till fem stycken. Därefter tog jag svängen förbi tvättstugan, startade dagens första maskin tvätt, sorterade, veck och strök gårdagens maskiner tvätt i fred, utan avbrott med att någon skrek: Mamma! Frugan! Elisabet! Kärring!

Livet förändrades för drygt två år sedan, jag började sova som aldrig förr i mitt liv, länge på morgonen. Jag märkte att det var bra för min kropp. Hjärnspökerna lade in en flyttanmälan och flyttade. Jag längtade och uttryckte det högt flera gånger om dagen att jag längtade tills jag fick gå och sova. Gudars, det är ju så skönt att sova. Jag gillade när jag vaknade och bara vände på mig och somnade om, så så skönt. Det var under en av resorna till Dubai som jag lärde mig det där att bara tillåta mig och att min kropp tillät mig somna om, underbart.

Nu längtar jag inte längre att få gå till sängs, det är ju liksom ingen mening.

Sedan det slog om till första juni detta år försvann sömnen. Jag vaknar efter två till fyra timmar. Störs åter av ljuset. Nu är det bara persienner och mörkläggningsgardiner som mörklägger sovrummet sedan vi bytte rum. Utan rullgardin så blir det en glipa högst upp med ljus. Har åter igen lagt tid på att fundera ut en lösning för det. Idag kom jag på att det är nog inte ljuset som är boven, det är nog min stress.
Jag kände på hundpromenaden idag att jag åter igen tvingar mig till allt jag gör, att min fysiska och psykiska ork är på rött.

Det är rörigt i mitt inre, det är känslor som far som raketer kors och tvärs i min överkropp, det är stark ångest, det är dåligt samvete, vetskapen om att allt är oåterkallerligt framkallar skräck. Jag försöker att inte visa så mycket utåt, det är ingen som skulle orka med mitt inre just nu. Ofta rinner det över i form av tårar stora som vattenballonger, ilska, jag fräser ifrån som vattendroppar i en het gjutgärnspanna då och då. Jag är i grunden en människa som är snäll, kanske för snäll. Jag är inte heller egoistiskt lagd och med detta har det rört till det.

Min mamma dog. På mitt initiativ har vi inte haft kontakt på åtta år. Jag säger inte med mina känslor reaktion att det jag gjorde var fel. Ett som är säkert är att det rörde upp allt bottenslam i min kropp, det är mer än grumligt där nu.

Kan inte skriva om det mer, det pyser över nu. Nu vet du vad som hänt, min mamma dog, jag vill inte du ska sitta i ovisshet, det är inte snällt av mig och därför berättar jag så du vet varför. Det är bara Janne, barnen och Agge som vetat, Janne ringde barnen och Agge. Sedan är det Jenny, Tova min naprapat och Petra som frågat och fått vetat om vad som hänt.

Tack för de tidigare fina kommentarerna! Jag såg de först nu då jag gick in via datorn då hela mitt inlägg försvann via telefonen så jag fick skriva ett på nytt som jag såg dom. Min app har inte visat dom.

Nu får jag sluta, måste tvinga mig att åka och handla även om jag bara vill gå och sova fast jag vet att det inte funkar nu. Min kropp skriker: Sov! Mina hjärnspöken som flyttat tillbaka skriker: Här ska inte sovas!
De flesta som sover för lite blir invaderade av hjärnspöken som förvrider ens förnuft.

Vi hörs!

2 reaktion på “Längtade tidigare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *