Kommentarerna fick mig att rysa från fd JV- barnen.

Jag väljer att kalla er så, fd JV- barnen. Jag vet att det kan uppfattas som en stämpel och tar någon illa vid sig så respekterar jag det fullt ut.

I morse då jag gick upp och satte mig för att kolla igenom e-post mm. så såg jag två kommentarer och dessa fick mig att rysa, även hårsäckarna på de rakade benen ställde sig upp.

Jag kan b.la. läsa: ”Jag fick tidigt lära mig att om jag sa God Jul till min älskade farmor som inte var ett Jehovas vittne så förtjänade jag att dö precis som hon skulle göra som firade jul.”
Jag tar ingen ställning till detta med att fira jul eller inte.
Men jag tar ställning till att om barnet säger God Jul till farmor så förtjänar hon att dö!
Jag tar också ställning till att det sägs att barnets kära farmor ska dö för att hon firar jul!
Helt oacceptabelt!

Jag har alltid respekterat andra människors religion och aldrig gett mig in i diskussionen dom emellan.
Jag har min tro, min egna. Jag tycker att en tro är som då jag väljer att rösta på ett politiskt parti, allt det ”mitt” parti tycker och tänker håller jag inte med till 100%. Jag tror ingen håller med till 100%. Jag håller inte med om allt och jag står inte bakom allt i just min religion.
Min tro kom till mig i en tobaksaffär då jag var i 10- års åldern, jag såg ett fat som hängde på väggen med ett barn som stod på knä lutad med knäppta händer mot sin säng och texten var ”Tryggare kan ingen vara….”. Jag köpte den och fann en trygghet i det. Kanske, jag vet inte, var de den där tryggheten jag behövde i min barndom.
Visst fick jag veta att jag hade köpt skräp då jag kom hem från samhället med bussen och utan ett öre kvar på fickan från månadspengen. Det var första och sista gången jag fick just månadspeng, efter detta var det veckopeng som gällde.
Ingen runt om mig var troende, jo en faster och hennes fostermammor som var aktiva i en frikyrka. De andra vuxna pratade om just att de var troende och såg det som fånerier och gjorde sig roliga på deras bekostnad.
Jag har också varit fly förbannad på Gud, jag som fuckade upp på ”honom” för två tre år sedan, vi var riktigt osams, jäkligt osams. Men jag tyckte som så att det tål ”han” nog och så fick det bli.

Nu fick du lite bakgrund till min tro och att jag tidigare skrivit att jag inte är ateist.
Det är inte pga min tro som jag nu ”lägger mig i” Jehovas Vittnen, nej det är min mänskliga sida som INTE accepterar att barn görs illa.

Nu på morgonen har jag funderat, hur hade mina barn mått om jag hotat med min Gud när dom var små? Hotat dom med att om dom inte gjorde som jag sa så skulle de dö?
Eller om jag tvingat min barn till att tro? Jag har aldrig pratat om Gud mer än när dom har frågat om jag tror på Gud och jag svarat: Ja!
Sedan har vi lämnat det ämnet. Jag ville att barnen själva skulle ta ställning. Visst sa ett par att dom trodde på Gud men jag tänkte, det hinner ändra sig många gånger.
Jag vet att om jag tvingat och hotat dom så hade dom inte som idag velat komma hem och sitta i flera timmar och äta middag bara för att det är mysigt och trevligt. Jag vet att dom inte heller hade kommit hem för att ha fest för att det är större plats här hemma och då lättare att bjuda många.

Men jag måste säga att jag tycker att de fd JV- barnen är modiga och starka som trots att dom mist mammor, pappor, syskon, släktingar, kompisar, vänner mm. bröt sig loss då dom inte hade tron på just detta och inte själva ville uppfostra sina barn med just hot, ville inte misshandla sina barn psykiskt. Respekt till er!

 

Vi hörs!

3 reaktion på “Kommentarerna fick mig att rysa från fd JV- barnen.

  1. Tack för ännu en fin post. Ofta så glöms JV-barn bort eftersom föräldrarna gör allt dom kan för att issolera barnen från de som inte har samma tro och själva är de flesta för rädda för att våga ta plats. Det finns inga religösa barn, bara religösa vuxna. Tack för att du ser problematiken och bryr dig. Kram.

    • Tack själv Anna!
      Jag tycker bara att det är så fel, så ont, så fruktansvärt att barn behandlas på detta sätt och jag tycker det är min självklara plikt som medmänniska att säga min åsikt trots att jag aldrig varit med i JV.
      Jag håller fullständigt med dig, det finns inga religiösa barn, bara religiösa vuxna.
      Det är barnmisshandel det som pågår i tysthet, fullkomligt oacceptabelt.
      Det känns mycket bra att ha fått en viss kontakt med er alla modiga fd JV:)
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *