Köksuppdatering & olycka

Jag lovade datera upp dig om köket och här kommer den.

Janne var med om en olycka och jag tar det efter jag berättat om köket då den delen innehåller kanske otäcka bilder för just dig. Om du är känslig behöver du inte läsa längre än om köket.

Att vi åkte på tre veckors semester mitt i uppbyggnaden av köket kan tyckas märkligt, det var dock planen. När vi köpte köksinredningen hade vi redan semestern inbokad. KVIK gjorde sitt bästa för att leverera snabbt. Då skulle allt hinnas klart så stentillverkarna kunde måtta innan vi åkte då leveranstiden är 4-5 veckor. På så sätt slapp vi gå hemma och vänta på bänkskivorna, väntetiden går när vi ändå är på semester. Så nästa fredag kommer skivorna då vi kommit hem.

Jag ska visa dig några bilder.

Här är ifrån dörren från altan.


Här bakom kommer spisen. Det du ser här framför är överskåp som vi satt rygg mot rygg på underskåp. Här blir det ett par barstolar att sitta vid.

Här kollar vi hur skivan kommer att se ut och hur långt den kommer gå.


Här vid fönstret blir diskho och DISKMASKIN, yes vad jag längtar efter just den.


Mitt emot spisen & bardisk eller vad det nu heter är denna vägg. Där kommer det också finnas överskåp.


Snett åt höger sett från spisen kommer ugn, mikro, skafferi, kyl & frys.

Första kortet kommer mikro och ugn.


Bredvid ugnen kommer skafferi, kyl och frys.


För mig känns detta fortfarande helt overkligt att vi kommer ha ett nytt kök, trots att jag kan gå och titta på sakerna och se att det står där. Trots det så är det svårt att greppa att det är på riktigt.
Nu kommer de otäcka bilderna.

Janne höll på att byta ut stuprännorna och stuprören. Sista dagen han höll på var Angelica, barn och hundar hemma hos oss. Jag fick migrän och innan tabletter tog bort det mesta var jag tvungen att lägga mig i lite lugn och ro tills tabletterna tog vid. Jag lade mig på sängen på Jannes kontor. Det bästa är att lyckas nicka till ett par minuter. Jag hörde när Charlotta och barnen kom, sedan nickade jag till.

Undertiden hade Janne fått ett stuprör i huvudet som lossnade och föll några meter. Han hade stapplat sig upp över slänten och till baksidan. Han ropade på mig några gånger och när han inte fick svar tänkte han att jag var i tvättstugan. Sedan ropade han efter papper och tjejerna sprang ut. Angelica berättade att hon i farten lade ner Todd vid halva sträckan på köksgolvet. De fann Janne hålla sig över huvudet medan blodet rann mellan fingrarna. Han höll sig över smultronlandet. De gav honom en halv rulle hushållspapper. Han stapplade in i badrummet och frågade efter mig. Charlotta sa: Mamma sover! Janne: Hämta hit mamma! Challan kom och sa: Mamma, jag vill inte väcka dig, jag vet att du har ont i huvudet men pappa har råkat ut för en olycka och vill att du kommer. Jag flög upp.

Vimmelkantig i mitt nyväckta tillstånd glider jag in i badrummet. Där står två av dom äldsta Kottarna i givakt och tittar tyst på morfar som står lutad över handfatet men en halv rulle Lambi hushållspapper som nu är djupröd till färgen. Det droppar kraftigt blod från pappret, handfatet är också rött. Jag har aldrig sett så mycket blod någonsin. Jag, Charlotta och Angelica ville ringa en ambulans, Janne sa nej.

Angelica stoppade Todd i babyskyddet och hoppade in i bilen, startklar att köra Janne till läkaren. Vi vek ihop en handduk och stuvade Janne i bilen.

Angelica var med och uppdaterade mig kontinuerligt. 

Här hade de tagit bort den blodiga handduken och lagt ett tryckförband.


Angelica som inte är spruträdd berättade att det vart jobbigt att se pappa få spruta i huvudet och hur han grävde med nålen. Då var Angelica tvungen att dricka vatten.




Det syddes och limmades och tejpades.




Janne hade tur, kungen av att sy sydde Janne. Tunn tråd som plastikkirurger använder hade han sytt med. Janne hade frågat om han var bra att sy och berättat att han var fåfäng:0 Angelica hade bekräftar att Janne är fåfäng. Janne hade tur som fick den kirurgen. Han syr alltid alla sår när han är i tjänst.

Hade Janne tuppat av hade hade det gått lång tid innan vi börjat undra vad han var. Jag sa till Janne att förr hjälptes vi åt och var två när vi gjorde lite farligare jobb och att vi får börja med det igen.

Dagen efter var det redan dags att utföra jobbet där olycka hände. Jag gjorde inte mycket men var med.


Alla känner vi oss tacksamma att allt gick så bra som det gjorde. Livet är skört.
Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *