Känslomässig utflykt 

Igår när vi ”sågs” sist här inne så väntade jag på Charlotta och Noah. Charlotta skulle ta mig på en hemlig utflykt.

Jag hade ett par gissningar var vi skulle. Med facit i hand hade jag aldrig kunnat lista ut det.

Att jag hade skrivit i mitt inlägg om detta måste varit något undermedvetet, eller en slump.


Vi parkerade bilen under Essingeleden och jag undrade vad jag gjorde där ska jag ärligt erkänna.


Charlotta packade ner Noah i vagnen och vi började gå. Challan vart lite osäker rätt som det var om vi var framme. Jag tänkte: Vad ska vi göra här? Det är ju bara träd och åter träd.

Vi glick upp för en liten kort och smal grusgång och sedan uppdagades en glänta. Vad i hundan gjorde vi där?

Charlotta berättade att det var här Amri låg och att vi var på djurminneslunden.


Jag tror att det brast för mig på en gång. Jag stod där och kramade Charlotta, hulkade medan halsen som skenade igen, tårarna rann och genom mina ögon såg jag bara suddigt.


Vad underbart att ÄNTLIGEN VARA HÄR!!! Som jag har haft dåligt samvete i år över att jag inte tagit mig till Amri. Nu föll en stor sten från mitt bröst. Senast innan vi åkte på semestern bannade jag mig själv att jag inte varit hos henne ännu. För mig var det otroligt viktigt, jag hade dock slutat tjata sedan ett par år att få komma mig dit. När vi åkt till människominneslunden har jag tänt ljus för Amri och för Jojo.

Nu tände vi ljus som Charlotta köp med sig. Dessa fina skulle brinna 80h.

Direkt kände jag att Amri var där jag satte mitt ljus.



Charlotta placerade ut ett ljus till fina Jojo.


Fina Jojo som gav så mycket kärlek till oss människor, helt otroligt. Hon gillade när jag köpte glass gill henne:)


Jag skickade ett sms till Janne:


Det kändes som om Amri var närvarande. Jag kunde känna i mitt huvud hennes närhet, hennes kompakta kropp, hennes otroliga glädje som hon spred mm. Det kändes som hon var mycket glad att jag var där. Fina fina Amri!


Trots att Essingeleden gick ovanför en bit där ifrån så var det lugnt där, fridfullt.





Noah trivdes gott i minneslunden.


Vi fick en fin dag jag och Noah, vi fick mysa, prata, busa och skratta själva utan avbrott av andra kottar. Det är guld värt att få spendera tid ensam en stund med någon kotte.

När vi var på väg hem ringde Angelica och undrade var vi varit. När jag skulle berätta så stockades halsen och tårarna kom.
När jag kom hem till Janne som för övrigt visste vart Challan skulle ta mig så brast det igen.

STORT TACK ÄLSKADE CHARLOTTA! Bättre utflykt kunde du inte hittat på. Detta var en 20poängare av 10 möjliga.<3

Det var en mycket känslomässigt utmattande utflykt så när barnbarn på kvällen åkt hem och jag gjort och vi ätit en sen middag så var jag helt utmattad. Det var samma känsla som när jag simmat med Delfiner och upplevt den stora drömmen.

Idag har jag hållit på att skriva detta inlägg i flera timmar för att jag fortfarande är känslomässigt utmattad. Och utav vår LO:s hälsotillstånd som jag bara vill blunda ifrån och skriker högt i mitt huvud så jag ska slippa se och höra sanningen.
Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *