Just ja! Pussen!

Här går vi allt sällan och lägger oss samtidigt Hjärtat och jag.
Vill den ena eller den andra göra det, får den ena eller den andra vänta ut den andra.
Just att vänta ut den andra är ett hästjobb om den väntande är trött.
Själv brukar jag antingen göra någon hushållssyssla eller sitta som en nickedocka vid köksbordet och somna till upprepade gånger.

Nu ser jag, tror båda två, att vi går och lägger oss samtidigt då det är mysigt tycker jag.
Vem som går först är olika och går i perioder. Sedan några månader är det oftast jag som kommer i säng sist.
När Hjärtat säger att nu drar han sig tillbaka så får jag bråttom. Då vet jag att vill jag somna tillsammans med honom har jag så mycket tid på mig dom det tar att läsa dagstidningen.
Jag missbedömmer alltid hur lång tid det tar.
Jag hänger tvätt, plockar ur diskmaskinen och går ur med Jojo, tar ut de andra vilddjuren och kissar, själv tar jag mig en kvällspink, inte i trädgården som hundflocken utan på toa faktiskt, sedan ska jag tvätta av mig, tandtråd och tandstickor ska petas mellan tänderna, fast snart kan jag ju använda blompinnar i bambu då det blir glesare mellan tandsingarna med åldern, sedan ska tänderna borstas.
Sedan är det alltid lite pyssel med annat, kanske en soppåse som behöver ur, eller blöjhinken som håller på att svämma över.
När jag sedan tassar till sovrummet så sover Hjärtat oftast redan så sött.
Sista tiden har jag trott att han varit vaken då jag sett sänglampan lysa och fått ett glädjerus i magen.
Men det har varit en luring då han sedan en tid lämnat lampan på så jag ska se och inte behöver lysa upp med mobilen.

Sedan har jag försökt skärpa till mig och gå i säng utan att: Jag ska bara…
När vi inte ses så ofta så kan vi väl när tillfälle ges somna tillsammans.
Verkar ju inte riktigt sunt att välja att tömma en blöjhink just då, eller?

I onsdagskväll kom jag med skosuletjut in i sovrummet innan Hjärtat somnat.
Sedan sa han: God Natt och vände sig om till sin sovställning.
Då kände jag för ett upprop och tyckte det skulle friska upp och backa tillbaka sovhormonerna en aning.
Shitpomfritt! Ska det vara så här? Säga God Natt och vända sig om. Nej nu hade jag lessnat på det. Vad i morfarskalsonger är Godnattpussen/ pussarna? Ska dom sluta redan nu?
Läste att pussande är bra då de frigör glada hormoner och jag var allt annat än glad. Så jag röt till som en man och slog näven hårt i madrassen och sa ifrån. Från och med imorgon skulle Godnattpussen återupptas, basta!
Vi kan ju börja med en och sedan öka till fler som förr. Men bäst att gå ut i lagom takt i början så vi inte drar på oss träningsvärk eller andra skador.

Igår kväll hann jag skutta ner i sängen innan Hjärtat somnade.
När han var klar med tidningen så vände han sig emot mig.
Jag stirrade storögt och undrade var i helsefyr han höll på mig. Sedan kom hans ansikte närmare och närmare, mina ögonglober vidgades och vidgades, tillslut fräste jag: Vad håller du på med?
– Eh, vi skulle ju pussas God Natt!
– Just ja!!!
Nu gick humöret från bottenvåningen till takvåningen!
– Ja vad mysigt! Jag hade glömt att vi skulle pussas!
– Hum, men inte jag!
Sedan vart det som en snabb förstagångspuss i tidigt tonår. Men det var en Godnatt puss!

IMG_3848.JPG

Kanske får ta och köpa oss en ask

IMG_3849.JPG
att dela på så vi får upp ångan så det händer något i sovrummet. Det är bra lamt där inne;)

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *