In i Norden förbannad

Jag vart väldigt väldigt arg inombords. Jag vart väldigt väldigt kränkt.
Jag var på ett möte igen och vart hårt kritiserad över hur jag tar hand om minifolket.
Jag hade som tur var soc. med mig i ryggen, men ändå.
Det var inte bara jag som kränktes utan andra familjemedlemmar också. Jag tror att det var då det brann av för mig.
Tillslut vart kränkningarna för många och oförskämdheter haglade mot mig så jag fick nog.
Jag skrek inte, men jag talade säkert med lite förhöjd röst, men jag sa vad jag tyckte.
Jag sa bland annat: Om du visste hur mycket tid jag lägger på de placerade barnen, så mycket tid har INTE mina egna barn fått.
Jag är ju bara en människa med vad jag tror, omsorg i blodet. Jag är bara en människa i en familj som erbjuder andra barn att få dela detta med mig. Ger regler. Ger kärlek. Ger omsorg. Lyssnar på dom. Jag är ingen institution som jobbar åtta timmar och går hem och annan personal tar över.

ledsen-bjrn_106554582_189929289

Efter mötet ringde jag Hjärtat som inte hade tid men ringde upp snabbt så jag fick ösa ur mig. Efter det kom jag hem och Angelica var här och jag öste mera.
När jag åkte och hämtade barnen och svängde in på Willys vart jag att känna mig mycket ledsen och tom. Den känslan har jag nu. Tur att Anna har kommit hem och hon ringde så jag fick lite stöttning.
Dagen började bra men nu är den tung.
Tro inte att soc lämnade mig i sticket. Nej det erbjöd att jag skulle få prata på eftermiddagen. Det var jag som sa att jag klarade mig efter mötet. Jag menar jag har ju Dig här inne jag får lasta av mig till. Jag har vänner, barn och Hjärtat.

Ikväll tänker iallafall jag ta ett glas vin!

Vi hörs!

6 reaktion på “In i Norden förbannad

  1. Tappar orden av upprördhet då jag läser om kränkningarna Du råkade ut för! Du goda, rara, omtänksamma Elisabeth!! Inte undra på att Du känner Dig tom!! Men, som Du säger, Du har barnen, hjärtat, soc. och och alla oss vänner som naturligtvis stöttar till hundra procent (och litet till)! Kram! <3

    • Tack så mycket rara Örjan!
      Ja det var mycket skit, faktiskt inget positivt.
      Det var allt det var fel på och lite till som inte har med barnen att göra.
      Men som sagt var, det var när de biologiska barnen kritiserades att de är hemma och hjälper mig ibland som det brast.
      Kramar till Dig!

  2. Men herregud vad är det för fel på folk, det är väl helt underbart att dina biologiska barn är hemma och hjälper till, det är väl så en familj ”ska” fungera. Jag tycker du och din familj är fantastiska! Styrkekramar till dig!! <3

  3. Jag förstår att du blev ARG!
    Ska man inte vara rädd om och uppskatta människor som du?!
    Att dina barn hjälper till måste ju vara en extrasuperbonus för småfolket!
    Precis som i en helt vanlig familj där man tar hand om varandra….

    Nej….helt obegripligt är det…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *