Hur mår era barn Jehovas Vittnen?

Ja den frågan har jag funderat på sedan jag skrev inlägget: Fegt Jehovas Vittnen!

Ju mera jag lär mig om ämnet ju mera orolig blir jag för främst barnen!
För jag håller fortfarande fast vid att barnen är för små för att att själva ta ställning till religionen.
Jag har sett ett par filmer och du kan se en nedan i inlägget.

Jag känner ett stort hugg i magen då jag tänker på dessa barn som går i vanlig skola och som har massor av klass/ skolkompisar som inte tjänar Jehovas.
Jag tänker då på barnet från Jehovas. Förmodligen tycker barnet om att vara och prata med flera i skolan, säkert ser barnet upp till någon lärare på skolan, kanske en fin och söt fröken med vackert hår eller något annat. Men det här barnet från Jehovas går dygnet runt, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år med orden: Den som inte tjänar Jehovas ska dö!
Hur känns det för den här lilla flickan eller pojken att gå runt med detta? Titta på sina klasskompisar, lärare mm. och tänka: Du kommer att dö!
Titta på någon som den tycker om och som inte tjänar Jehovas och tänka: Du ska dö!

Nästan alla barn har någon gång då de är små en period då de tänker på döden. Jag har ju varit barn själv och har egna och sett andras så jag vet att det är vanligt.
Den här perioden är oftast ångestladdat för barnet, barnet kan uppvisa oro, tårar, mardrömmar på natten.
Att döden är ångestladdat för många är inte så konstigt för vi har ju inte varit med om det och saknar erfarenhet ut av det och kan inte förklara det för t.ex. barnet.

Att gå runt med oro och rädsla är ingen behaglig känsla i kroppen, det är mycket tungt att bära. Jag vet det, jag har själv gjort det som barn och som vuxen. Jag har även sett andra barn bära på oro och rädsla och det är inga glada harmoniska barn det.

När jag själv var liten hade eller jag har ju det fortfarande, ett par kusiner som ofta höll fast mig. Den ena satt på min överkropp och höll i mina ben och den andra drog mina armar ovanför mitt huvud och satte sig på mina ben. När det gjort det så kunde jag inte komma loss, dels över det grepp dom tagit på mig och dels att dessa pojk-kusiner var äldre och större än vad jag var. Deras mål med att göra detta var att reta mig, ibland till de vuxnas roande skratt. Själv hade jag panik. Värre vart det efter en stund då deras skrattsalvor tystnat och dom började prata om att jorden skulle gå under, den skulle sprängas och jag skulle dö. Min älskade hund och min trygghet skulle också dö. Jag skulle se den falla ner i jorden som sprack sönder, se min hund falla tills den försvann i universum, jag skulle inte nå den för att hjälpa den. Min vuxna trygghet, min farmor skulle jag också se hur hon försvann då jorden sprängdes och gick under. Alla skulle jag se dö innan jag dog själv.
När dom började prata så här så fick jag så ont i magen och bröstet, ångesten bultade i min strupe, hjärtat slog hårt hårt där inne i min lilla bröstkorg. Mitt huvud kunde jag röra och jag vet att jag vickade huvudet från sida till sida fort fram och tillbaka i hopp om att inte höra vad dom sa, jag blundade hårt för att slippa läsa vad dom sa på deras läppar. Men dom skrek högt så att även mina öron skulle höra vad som sades, skrek rakt in i örat så jag inte skulle missa ett ord.
Jag minns detta med fasa, jag mins att jag hade ångest och var väldigt rädd då vi skulle besöka dom eller dom skulle besöka oss, jag visste ju vad som skulle hända.
Jag var vansinnigt rädd för att jorden skulle gå under och min hund och farmor skulle dö.
Mina kusiner var inte Jehovas Vittnen, de ville bara skrämma mig, de fann det roligt.


Detta har satt sina spår och jag gillar inte att höra om universum än idag. Två av mina barn tycker läran om universum är väldigt intressant, det tar upp ämnet ibland då något nytt hänt inom forskningen eller att dom just lärt sig något nytt, jag brukar be dom stoppa, jag ber dom berätta då jag lämnat rummet för jag förflyttas snabbt till golvet där jag låg som liten med mina skrikande kusiner på mig.
Men det har efter alla år blivit bättre, jag blir inte lika rädd längre, jag får inte samma ångest längre.
Oavsett om jag hade haft detta i minnet eller inte så tänker jag på barnen i Jehovas som får höra att människor som inte tjänar Jehovas ska dö! Det får höra att jorden ska gå under och att dom måste tjäna Jehovas för att inte då dö, tjäna Jehovas för att komma till paradiset.

Skulle jag utan att ha Jehovas religion i ryggen hota mina barn med att om dom inte gjorde som jag sa så skulle de dö, då är jag säker att jag skulle tas ifrån min roll som förälder då jag hotar mina barn.
Jag tycker det är lika med att hota om döden som att ta en förskärare och sätta mot barnets hals och hota till lydnad att tjäna någon/något, det tycker jag föräldrarna gör och de andra vuxna som säger detta till barnen. Psykisk misshandel är vad det är!
Hur mår dessa barn?
Vad utspelas i deras inre?
Har inte varje barn rätt till en harmonisk uppväxt utan hot?
Vad tycker du som läser detta? Du vet att du kan kommentera anonymt.
Det är dags att vi andra vuxna som inte hotar våra barn att ta ansvar!
Riktigt hur vet jag inte men om vi slår våra kloka huvuden ihop.
Något vi alla kan göra är att upplysa andra hur dessa barn har det, trots att det är en religion. Få igång en debatt. Vi måste våga gå in i en religion när vi vet att barn hotas, vi går ju in i andra religioner då vi ser fysisk misshandel, den psykiska lämna lika stora ömmande sår!
Att stå och titta på detta och inget göra är ju att vi tyst ger vårat medgivande att detta är okej.

Jag har sett en film och jag tycker slutfrasen är slående, titta du också!
Du får klicka för att se filmen då jag inte får in den på min sida, så tänkvärd!

TRUTH BE TOLD – Norsk undertitler (Norwegian subtitles) – YouTube

Jag ställer frågan igen: Hur mår era barn Jehovas Vittnen?

Elisabeth Wallgren

15 reaktion på “Hur mår era barn Jehovas Vittnen?

  1. dom mår skit. de växte upp med insikten att om de gör fel val i livet kommer de att en dag straffas med döden…
    jag vet för jag var ett av dom barnen

    vill tillägga att ditt inlägg är klockrent… tack för det!!!

  2. Barnen mår så dåligt! Jag fick tidigt lära mig att alla som inte tjänar Jehova helhjärtat skall dö i harmadeddon, Guds stora krig där alla ”onda” skall dödas. Jag fick tidigt lära mig att om jag sa God Jul till min älskade farmor som inte var ett Jehovas vittne så förtjänade jag att dö precis som hon skulle göra som firade jul. Den psykiska misshandel jag utsattes för genom den fostran jag fick som barn till ett Jehovas vittne har gett mig djupa sår som ännu inte helt har läkt. Ingen kan ge mig min förlorade barndom och mina tonår tillbaka. Tack för att du tagit upp detta ämne.

  3. Tack för era kommentarer!
    Jag tycker ni är modiga som berättar, modiga som vågade bryta er loss mm.
    Jag vart tvungen att skriva ännu ett inlägg efter era kommentarer.
    Jag kommer nog att ta upp detta ämnet fler gånger då jag står fast vid att barn inte ska behandlas på detta viset!
    Kram till er båda och alla andra modiga!

  4. Fantastiskt bra skrivit! Jag var också ett av de barnen när jag växte upp. Just då som liten insåg jag inte hur dåligt jag mådde. Hur sjukt det är att tala om hur hundar skall slita sönder kroppar och fåglar sticka ut ögon. Jag visste att detta snart skulle drabba mina älskade morföräldrar,kusiner och klasskamrater som inte var JV. Men när jag blev äldre insåg jag vilken sjuk uppfostran jag fått. Och det som idag gör mig stoltast trots det jag gått igenom var att jag tog mig ur tillsammans med mina tre barn medans de var riktigt små så det kan växa upp i trygghet utan dödshot över sig.

    • Ja Elizabeth du ska vara mycket stolt som valde att ge dina barn en annan uppfostran, jag beundrar dig!

      Jag blir alldeles tagen av era berättelser ur ert verkliga liv!
      Jag ställer mig frågan då jag tänker på JV: Vad är det här för galenskaper som tutas i barnen?
      Det slår mig och jag ställer mig en fråga då jag läser din text Elizabeth att jag nu förstår varför jag inte får besök av JV sedan vi skaffade hundarna. De kom ett par gånger sedan vi skaffat hundarna men inte längre. Är alla rädda för hundar och tror att dom ska slita människor i stycken?
      Hur ser man från JV på oss som har hundar? Är jag satan på gatan när jag har hundar?;)

  5. Det är nog inte så att JV är särskilt rädd för hundar i allmänhet. Sen är det ju säkert så att en eller ett par respektfulla hundar i en trädgård gör att man kanske passar sig för att gå in där. Så tänkte i alla fall jag och mina kompisar när vi gick runt och predikade.
    Detta med de av hundarna sönderslitna köttstycken av människor står det om i bibeln och det är något som ofta citerats i JV:s böcker och tidningar. Både i text och bild. Många sjuka bilder har det varit där människor springer i panik med små barn i famnen från den död i form av eld och jordbävningar mm som Gud Jehova låter komma över dem i Harmageddon. Och det är samma bilder som barnen tar del av och växer upp med.
    När min äldste son, då 5 år, kom hem efter en dag med sin farfar (som är ett hardcorevittne) och nöjt berättade för mig hur skönt det skall bli när alla kyrkor rivs och alla människor som besöker dem kommer att dö en hemsk död,då kände jag att Nu- NU måste jag få ut mina barn därifrån innan de blir förstörda. Att sedan deras farföräldrar och pappa som fortfarande är JV åtskilliga gånger berättat för dem att deras mamma snart skall dö är en annan historia. Tack och lov blir barn äldre och förstår vad som är sant och vad som är hjärntvättade fantasier.

    • Elizabeth, jag blir stum av din berättelse.
      Något ni alla har gemensamt som kommenterat som jag slås av är att det är inget skitsnack, bara ren fakta och det är fantastiskt att ni efter dett ni varit med om kan göra.
      Jag känner mig lite som: ”Vad har jag varit hela mitt liv” när jag inte har haft en aning om detta trots att barnen har haft klasskompisar som varit med i JV, vi har haft grannar som varit med i JV.
      Men jag är tacksam att jag får veta.
      Om någon av er vill skriva och berätta för oss andra här inne något hur ni barn hade det så går det jättebra och jag publicerar det.
      Kram

  6. Jag var också ett av dessa barn. Jag hade i det stora hela en jättefin barndom, mamma och pappa slet för oss på många sätt för att göra våra liv bra.

    Men jag levde med ett STÄNDIGT dåligt samvete. Vad jag än gjorde som inte var riktigt okej inom JV fick mig att må riktigt dåligt. Om det så bara handlade om att gå på disco, eller vara småkär i nån kille i plugget… Eller bara att kämpa för att vara en så perfekt människa som möjligt, leva efter alla femtielvatusen regler… Dåligt samvete hur jag än gjorde, för hur mycket man än kämpar så når man inte upp till den perfekta människa man ”borde” ha varit…

    För snart ett år sedan tog jag mig ur, efter ungefär 10 års funderande… Det som höll mig tillbaka i 10 år var tanken på att om jag lämnar så förlorar jag i princip hela min familj och släkt. För när man lämnar så FÅR de inte umgås med mig. Till slut mådde jag iaf så dåligt att jag tog steget, trots att jag skulle bli väldigt ensam. Sedan i oktober har jag inte hört ett enda ord från något av mina syskon… Mamma har haft sporadisk kontakt vid rent praktiska frågor, men det är långt ifrån som det var förr.

    Jag hade iaf tur, för jag hade vänner utanför församlingen som har tagit hand om mig, stöttat mig. Utan dem hade jag aldrig orkat.

    Nu lever jag dock med fasan att mina barn hamnar i klorna på sekten… Deras pappa har dem varannan vecka, och han är ff JV… När de pratar om trosfrågor får jag kalla kårar. Och jag vet bara inte hur jag ska bemöta allt, hur kan jag få dem att förstå att man inte MÅSTE tro på det där???

    🙁

  7. Innsiktsfullt skrevet av en som ikke har bakgrunn i Jv.
    Jeg kjenner meg godt igjen. Er i dag ute av sekten, men sliter i en alder av 41 år fortsatt med skader på sjelen.

  8. Ja, visst är det barnmisshandel att låta sitt barn gå och vara rädd för att kompisarna i skolan, mormor och andra kommer att dö, och även barnet självt om det inte lyder Jehova. Men tyvärr väger religionsfriheten tyngre än många andra rättigheter rent juridiskt. Sånt här måste politiker och myndighetspersoner få veta, så att vi kan få till en bättre lag som tar mer hänsyn till barnperspektivet. Flera verksamheter i sverige bryter mot barnkonventionen, men är ändå tillåtna av religiösa eller kulturella skäl.

  9. Jag kommer ihåg när jag var barn, att jag predikade för mina kusiner (som inte var Jehovas vittnen) att de skulle dö om de inte ändrade sig. Sen fick de mardrömmar.

    När jag lämnade jv skrev jag ett avskedsbrev till mina vänner som jag även lagt ut på nätet. Det kanske kan tänkas vara lite intressant: http://wester.me/att-skriva-ett-avskedsbrev

    Men jag vill ändå säga att jag haft en lycklig barndom som gett mig fina möjligheter att utvecklas till en trygg människa. Jag ser oftare på min uppväxt inom jv som en unik erfarenhet som jag kan dra nytta av på olika vis för att nå fram till förståelse för medmänniskor som haft liknande erfarenheter, än vad jag ser på det som något begränsande eller hindrande.

  10. Detta är avgörande för Jehovas vittnen, och alla tankekontroll kult egentligen. Det sätter upp den amerikanska vs Them. Ja, det är ett bud upp sätt att gå runt. Det enda sättet att hantera det, är att få mer i den amerikanska vs Them. Vända på det, där det blir deras ”fel” för att inte vara ett Jehovas vittne. De ber om det. Du börjar se dessa trevliga människor som fienden. Detta främjar också förföljelsemani att Jehovas vittnen och många mind kulter kontroll behöver känna att de är i ”rätt” religion.
    Att växa upp som ett Jehovas vittne barn själv, det är en mycket ensam och skrämmande barndom.

    • Thanks Danamera for your comment!
      The transaltion was excellent!
      I’m sorry that you had such a childhood.
      I feel that i have to inform others outside JV what’s going on, it’s totally unacceptable that this is going on, I consider this child abuse.
      It’s hurting me to know that there is children in this situation.

      Elisabeth

  11. Hej! Trevlig dag. Underbar höst stund!
    Jag är Jehovas Vittne sedan 1975. Jag har bara en sak att meddela er alla: Jag är mycket, mycket STOLT över våra underbara barn pga de har lärt sig själva att bestämma.

    Ha en trevlig helg. Villa ordentlig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *