Högrisk romantik

Igår kväll hade Janne en överaskningsaktivitet. Det handlade om romantik.

Jag var nyfiken. Janne sa tillslut att det var ett högriskaktivitet och visste inte riktigt vad jag skulle tycka om det.

Vi hamnade här


Jag fattade inget. Folk kom med blombuketter!?



Vi hamnade på balkong och nu skulle vi (genomlida) en klassisk konsert:0

Jag avskyr klassisk musik. Jag blir skitstressad då jag hör det. Janne gillar det skarpt och har det på på radion inne på kontoret på lägre volym. När han är borta står det och skvalar där ändå på P2. Jag går och stänger av om jag är i vardagsrummet av den enkla anledningen att stressen far runt i kroppen. Jag stannarsällan långa stunder på hans kontor om jag vill fråga eller berätta något. Det pga musiken.


Det var en lättsam konsert som handlade om romantik.


Janne sa att vi kunde gå när som helst.

Jag vet inte om det i mina öron var så lättsamt från början, jag vart skiträdd när de dundrade iväg och just den musiken skulle pass bra i någon film där någon blir jagad och sedan blodigt dödad.

Sedan tänkte jag: Om jag härdar ut nu så får Janne härda ut med shopping i morgon. Ge och ta liksom.

Det fanns ju mycket att titta på och fundera över.

Varför har de flesta dirigenter en pottfrisyr och lite kalt uppe på skallen som en munk? Tycker de allvarligt att de ser snygga ut? När en dirigent tittar sig i spegeln, säger de då till spegelbilden:

– Tjena, fasiken vag snygg jag är i håret!

eller

– Hej, nu ser jag verkligen ut som en dirigent!

Jag funderade då på det.

Jag upptäckte också att musikerna hade klarat sig helt utan dirigenten, de kollade ju inte på honom. Själv höll jag på att dö av skratt när han kutryggig stod och vevade med armarna likt en flaxande fågel med basketbollar under armarna och klipulver i röven.

Det var två pianister där som skulle köra något flygelrace. Av dom kunde jag se vad jag själv gjorde för fel under min något korta pianokarriär. Dom flummar upp med händerna och sprätter långsamt med fingrarna efter dom tillfälligt lämnat tangenterna eller vad det heter. Sedan kurar dom ihop sig mot flygeln sittandes på pianostolen, växelvis med att långsamt svinga huvudet bakåt. Ibland gör dom sig redo med böjda händer en halvmeter upp i luften där fingrarna hänger som kokta varma spagetti innan de ska slänga ner fingrarna på flygeln. Ett pling på flygeln kan se ut som en hel serie yogaövningar. De ser samtidigt så lidande ut och grimacherar. Dom är nog kända då dom fick så mycket blommor att jag trodde det var finalåket i konståkningen på OS.


De som spelade trombon hade mycket väntetid.

Och snacka om han som spelade triangel, han han ju gå i pension innan kan skulle slå med en pinne på triangeln för att få fram ett pling till.

Andra altens första stycke var trevligt. Så jag led inte helt och jag överlevde kvällen;)

Tack älskling för du utmanade mig med detta. Nu har jag upplevt det live. Det var en upplevelse. Då var det opera och balett kvar;)
Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *