Hem ljuva hem Anna!

Pratade med min vän Anna igår, jag skulle visa henne en sak och jag skulle då lotsa henne via datorn.
Barnen var i bakgrunden och jag hörde hur dom tjoade och stimmade.
Anna avbröt sig mitt i sina meningar någon gång då och då med: Aaaaakta! Neeeej inte den! Sluta! Inte där! Nu slutar ni och bråka!
Jag hörde hur Anna vart mer och mer stressad och hon pratade allt snabbare och snabbare till mig, jag ökade nog min röststyrka jag med för att överrösta barnens tjoande och skrik.
Sedan vart allt tyst runt om kring Anna så jag fortsatte med lite tystare stämma och jag sa: Men om du klickar in där och sedan där och trycker där så får du upp det där, ser du?
Anna svarade med en mycket tyst stämma och på ett annorlunda sätt mot vad hon brukar, jag skulle kanske kunna beskriva det som om hon fått något lugnande i sig samtidigt som hon förflyttat sig ut från sig själv, hon sa: Bettan! Jag har låst in mig på toaletten och jag vill inte gå ut här ifrån!

För att lugna Anna så kunde jag berätta att jag också gjorde så ibland när barnen var små, jag satt också där och vaggade fram och tillbaka på toalettstolen och trodde jag skulle få en sådan där vit tröja på mig med långa ärmar och köras till en plats där alla dörrar har stora lås på sig.
Min svärmor berättade att hon satte på sig ytterkläderna och sade till barnen att nu går jag och sedan gick hon ett varv runt huset för att lugna sig innan hon gick tillbaka in.

Men det blir bättre Anna, barnen växer faktiskt upp trots att jag aldrig trodde det, visst fortsätter barnen med samma beteende men på ett annat sätt, tjejerna dom fortsätter att tjafsa och retar sig på varandra och ropar fortfarande till mig: Mamma säg åt henne, hon sa så här till mig, mamma mamma! Pojkarna håller fortfarande på att brottas och pina varandra då dom ses och dom ropar också : MAMMA, MAMMA hjälp mig då MAMMA!
Nu mera hinner dom inte tjata hål i mitt huvud med ordet Mamma och jag kan lugnt låta dom hållas för jag vet ju sedan drygt ett halvår att dom åker hem till sitt efter några timmar, jag brukar tala om för dom när dom vädjar om min hjälp som små barn att dom faktiskt nu är vuxna och får reda ut det själva och att dom borde ha klivit ur sandlådan vid det här laget. Ha hopp Anna, det blir bättre och treåringen blir snart ett år äldre och ger upp att bara säga NEJ till allt!

 

Vi hörs!

En reaktion på “Hem ljuva hem Anna!

  1. Pingback: Bästa Anna | coolbettan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *