Nu på förmiddagen så är jag i full färd med att ställa mig in hos min Älskade svärdotter.
När det där hjärtat som delade min säng i natt tillslut hasade sig ur sängen innan han fick liggsår så vädjade jag med len stämma:
– Skulle du kunna vara så snäll och rar och sätta på lite kaffe?
Den lena stämman gav frukt och han började fumla med kaffebryggaren.
Han frågade sedan:
– Är det det här kaffet du brukar använda dig av?

Nu kände jag paniken växa och den lena stämman var ett minne blott, jag svarade:
– NEJ NEJ! Det i burken!!! Det där kaffet är så galet gott så det har jag bara till mig själv!! Du får ta det som är i burken!

Någonting ska jag väl få ha för mig själv, eller!?

Vi hörs!