Gråter förtvivlat!

Det vart en försämring för sjuka vovven.
Aldrig sett henne så tungandad, tunga och tandkött var vita.
Kastade oss i bilen mot Albano i Danderyd och fick veta att dom kunde ge henne syrgas där idag, bilen gick så mycket det gick och jag tackar den skicklige chauffören för att vi kom fram så fort trots all trafik.
Jag trodde att hon skulle dö i mina armar på väg in då hon vart tyngre och tyngre, men jag peppade, berömde, smekte och hon kämpade allt vad hon hade.
På Albano hade de förberett syrgas och så snabbt in med vätskedrivande, antibiotika, dropp, ångestdämpande för ångesten att inte kunna andas.
Veterinären frågade om vi ville ge henne en chans eller avsluta henne där, men vi ville ge henne en chans så då satte de fart.
Hon fick lite färg i tandköttet och de ville vänta så hon skulle återhämta sig mera innan röntgen skulle tas annar riskerade de att hon skulle dö ifrån dom där, men färgen försvann och de kom in och sa att nu hade de inget val mer än att ta in henne på röntgen.
Sedan tog de henne i syrgasbur och nu kan vi bara hoppas, blir hon nu lite sämre så vill veterinären att vi tar ett nytt övervägande om hennes liv ska släckas.

Det är tungt nu för älskade vovven!
Hos mig känns det som om jag fått en råsop i magen och jag är så förtvivlad att jag inte vet vad jag ska göra eller ta vägen.

För mig är hon inte bara en älskande hund, för mig är hon mitt bevis på de första största egna beslut jag tagit själv då jag köpte henne och sedan gick och berättade för resten av familjen att hon skulle komma till oss, jag var förvånad då över mitt handlande och är faktiskt det nu också för hur jag var då.

Älskade älskade vovve, hoppas du orkar kämpa lite till så jag/vi kan få en ny chans med dig, men om du inte orkar så finns du trots allt i mitt hjärta och du får vänta på mig på andra sidan för jag kommer en dag.
Du betyder så mycket för oss alla!

<3

 

3 reaktion på “Gråter förtvivlat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *