Gör mig lycklig

Janne är inte den som tjatar hål i huvudet på mig med orden: Jag älskar dig!

Kanske beror det på det finska blodet som rusar i hans ådror som gör att han inte är den som visar så mycket känslor. Om än att det blivit tusen och tusen gånger bättre sedan de lilla lilla svenska blodet puttrat upp till ytan;) Eller de kvinnliga hormonerna blivit fler i kroppen med åren.

Janne tycker att han har ju redan sagt några gånger att han älskar mig så då vet jag ju det.

Jag kommer ihåg för ett par år sedan då vi satt ett helt gäng av olika nationaliteter i en minibuss i Estland på väg tillbaka till hotellet efter en middag på stan då han plötsligt ropade till mig där bak i minibussen då vi två hade en konversation: I LoveYou! Varpå alla i bussen började applådera då dom vet hur Janne är:)

Janne visar det hellre än säger det. Att han ofta kommer med kaffe på sängen är ett exempel (hum, nu har jag inte fått det på ett par tre veckor, hum). Han ger mig ofta blommor, eller blommograferar.

Janne får höra dessa ord oftare från mig. Jag är av den åsikten att jag tror alla behöver få höra det då och då.

Igår kom detta på messenger 


Följt av detta


Då blir jag lycklig!

Tack älskade Janne!<3
Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *