Glädje – Sorg – Morgonpasset!

Idag fick jag en STOR STOR klump i halsen då jag satte mig i bilen och väntade in Philip för att köra honom till skolan. Klumpen var inte behaglig.
När Philip hoppade in i bilen så fick jag ont i magen vid naveltrakten.
Denna bilresa var sorglig och jag var rörd och nära till tårarna.
Vi åkte senare än vad vi brukar och jag tänkte innan att nu kan vi inte höra på Morgonpasset.
Jag hade inte koll på klockan. Men det hade Philip som sa: Ska vi inte höra på Morgonpasset och sedan satte han på radion.

bild (6)

 

Jag vart så glad över att det var fem minuter kvar på Morgonpasset.

Jag har sedan i höstas skjutsat Philip till skolan då jag har haft tillgång till bil.
Den förmånen har han inte haft sedan han gick i lågstadiet utan alltid gått eller cyklat själv till skolan.
Det var jag som ville köra honom. Det var jag som ville umgås dessa fem minuter, som det tar till skolan, själv med Philip. Jag ville ge Philip en uns av ensamtid med sin mamma.
Philip har fått dela mig med en massa barn genom åren här hemma. Ofta har han och Philips syskon fått stå tillbaka för att andra barn behövt hjälp. Mer än halva sin barndom har Philip fått dela med sig av sin mamma.
Dessa stunder har varit väldigt mysiga för mig! Ibland har vi inte pratat, ibland pratat massor. Något som vi alltid gjort är att lyssna på Morgonpasset i P3.
När de haft någon expert i studion i olika ämnen så har jag imponerats av Philip då de i studion ställt frågor till experten. Oftast har Philip sagt det rätta svaret innan experten hunnit dra in en nypa luft för att sedan prata.

Idag var sista gången jag körde Philip till skolan. Imorgon är han ledig och på fredag tar han studenten.
Angelica tyckte att det var inget att snyfta över. Snart hade jag ju barnbarn att köra till skolan. Men det är ju inte samma tyckte jag. Angelica undrade då om jag aldrig skulle köra mitt barnbarn till skolan. Jag sa att hon skulle förstå det här då hon själv fick barn.

Philip hade klätt sig högtidligt för sista skjutsen till skolan.

bild (7)

 

Nejdå, det var inte för det. Det var avslutningslunch i skolan och Studentfotografering:)

Philip!
Tack för dessa småstunder vi haft tillsammans!
Jag har tyckt det varit så mysigt och härligt att få vara en stund på tumanhand!
Jag är enormt imponerad av all din kunskap!
Jag kommer att sakna dessa dagliga (vet att du varit ledig på tisdagar ett tag) stunder, mycket!
Tack för att du stått ut med mammas tjat om allt och ingenting!
Jag tror att vi ibland får göra som jag sa för att vänja av mig: Köra ett par varv runt kvarteret vid just 08.40 – 08.45 och lyssna på Morgonpasset. Är du med på det?
Tack igen min son och världens bästa Philip!
Jag Älskar Dig! <3
(snyft, snyft) Mamma

bild (5)

 

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *