Gissar vikten

Vi är inte så bra på att göra ingenting jag och Janne. Som livspartner så pratar vi om ditten och datten. Vi har inget ämne som vi inte kan prata om, vi pratar om allt.

Döttrarna tycker vi är FÖR frispråkiga oss emellan. Herregud säger jag! När barnen är små är det mycket prat om konsistensen som kommer i blöjan. Det fortsätter liksom så det är väl inget pinigt att tala om för den andra om det skett någon avvikelse i det som kom i toastolen. (Har en liten anekdot om det till senare).

Mina bröst är tunga, punkt. Det har blivit lite tyngre sedan min kropp bara går upp i vikt oavsett diet, träning, svullande, svältande.  Dessa spår i axlarna har jag haft i åratal av BH bandet. Nu när jag har bikiniöverdelen hängd i breda band runt nacken blir det tungt.

Hemma i hemmet brukar jag låta Barbapapporna hänga fritt för att slippa bära dom på axlarna. Det är INTE läckert att låta dom hänga fritt, mer groteskt. Desutom tvingar jag svärsöner och svärdotter bevittna det groteska då och då (ofta) för jag inte orkar. Ja, jag håller med, det är synd om dom och jag måste säga att de är av tåligt virke som står ut;)

Igår när vi var rastlösa talade vi om brösten och diket i axlarna. Jag skulle ju få en bröstförminskning av Janne om jag höll upp med rökningen minst ett halvår. Nu har jag hållit upp mer än 2.5år. Jag vill vänta tills kroppen vänder ner i vikt.

Jag sa till Janne: Känn på brösten! Känn hur tunga de är!

– Jag vet väl hur dina bröst känns!

– Nej, men håll upp handflatorna så får du känna hur tunga de är!

Janne gjorde som jag sa, vägde de lite upp och ner i handflatan.

Han utbrast snabbt: Å fyfan vad tunga!

Han släppte dom snabbt så de slog mot magen med ett par splasch, jag höll på att stå på näsan av tyngdlagen, hade tur att Janne fångade upp mig och lyckades hålla balansen tills våra kroppar stabiliserade sig, annars har vi åkt ihop i en hög på klinkergolvet i det kombinerade köket och vardagsrummet.


Jag frågade ivrigt: Vad tror du dom väger Janne?

– Vet inte!

– Men känn igen då! Lägg dom i händerna!

– Men!

– Ja gör det bara!

Janne gjorde som jag sa. Vägde brösten i sina händer, upp och ned, blundade och kände efter.

– Dom måste väga 3kg!

– Va! TRE KILO! Då menar du tillsammans!

– Nej, styck!

– Vad fan, har du ingen känsla för vad saker väger?

– Dom väger 2-3kilo styck! Iallafall 2kg!

– Mä, det kan dom INTE göra!

När vi kommer hem ska jag försöka lägga dom på vågen för att se hur mycket dom väger.

Har du något stalltips på hur jag ska gå tillväga?
Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *